Kim da Costa – Kim da Costa

Kaffe och sömn

Här kommer ett något överraskande och udda inlägg om KAFFE OCH SÖMN. Eventuellt med några humoristiska inslag, ty sådan är jag: trots all misär så är jag en relativt skojfrisk person.

Först lite bakgrundsinformation.
Ända sedan jag var ett mobbat, finnigt (ej akne) bögbarn med vitt, tjockt hår av fantastisk kvalitet, så har jag i perioder lidit av svår sömnlöshet. Faktiskt är mina första minnen här i livet av hur jag sitter ensam och sömnlös på köksbordet mitt i natten och det låter rätt ledsamt när jag tänker på det.

En gång när jag för ca 20 år sedan blev sjukskriven pga total utmattning efter en längre sömnlös period så testade jag olika insomningsmedel. Men låt mig inflika, innan jag fortsätter, att när jag säger sömnlös så menar jag inte ”åh, jag hade lite svårt att somna en natt förra veckan och sov bara fyra timmar och jag är fortfarande lite trött”, utan jag menar verkligen NOLL sömn, natt efter natt. På den nivån att det till slut blir rentav livshotande.

De flesta sömntabletterna gjorde varken till eller från och de som fungerade kom med fruktansvärda biverkningar, som i sin tur höll mig vaken.

Sedan, för ca fem-sex år sedan, var det dags för en ny sömnlös period (dessa perioder kommer tack och lev mer och mer sällan) och av en slump fann jag en mirakelmedicin.

En natt när jag gav upp sömnförsöken så klev jag upp och drack en kopp kaffe. Jag tänkte sitta där och vänta på att gå till jobbet men istället somnade jag. Jag testade natt efter natt och alltid med samma resultat. Efter kaffeslurken somnade jag.

I somras var det dags för en ny period och jag kom ihåg mitt husmorsknep. Drack kaffe. Somnade.
Numera när jag känner mig extra stressad eller ovanligt olycklig (=sömnproblem) så dricker jag kaffe innan sängdags, i förebyggande syfte. Senast igår. Och oj, vad skönt jag sov i natt.

Är inte detta märkligt?
Och jag talar alltså om riktigt kaffe. Jag är ändå en rejäl finländsk karlakarl, så jag snackar inte om nåt koffeinfritt tramskaffe.

(Bilden: tack till dig som gav mig denna fina kaffekopp för ett tag sedan. Den är verkligen jättetjusig!)

Blandat morgoninlägg

Jistanes, vilket busväder. Stormen Jari är här och det blåser som tusan. Speciellt här uppe på Mejlans klippor. Balkongmöblerna flyttar sig och det är blött och slaskigt. Tror ni att bilisterna stannar och låter folk gå över gatan? Så klart inte. De bara sitter ensamma och dundrar på i sina fula vrålåk. Dessutom har de fortfarande inte lärt sig att undvika vattenpölarna så de tvångsduschar oss alla. Stan är inte skapt för bilar, utan för människor. Bilar hör inte hemma i större städer med ypperlig kollektivtrafik och DET ÄR MIN BESTÄMDA UPPFATTNING. Jag ogillar bilar och det har jag alltid gjort och därför är jag körkortsFRI. (Brasklapp: gäller inte såna som inte kan ta sig fram utan bil.)

För första gången på många månader tittar jag på morgon-tv och det är samma gamla hets mot den minimala remsan som heter Israel. Tänk att lilla – pyttelilla – Israel får så mycket uppmärksamhet. Bara lägg av! De tjatar om Israel för att slippa tala om de inhemska problemen. Som ex. den växande fattigdomen. (Samtidigt som vi skickar pengar till terrorister som vill utplåna nämnda ministat. Otroligt!)
Min bestämda åsikt är att så länge de egna medborgarna letar efter burkar att panta så ska inget ”bistånd” skickas utomlands. En självklarhet för oss normalbegåvade.

Dessutom sitter de i sin kommunistfärgade, superfula studio, iklädda sina kommunistfärgade fula kläder och dumförklarar de 76 705 154 amerikaner som röstade på Trump. Get over it och hoppa ner från era alldeles för höga hästar.

Åh, förresten. Igår lyssnade jag på ett debattprogram (Svenska Yle) och det satt tre gäster i studion. Samtliga dumförklarade nämnda amerikaner och tävlade i att spy ut sitt hat mot Trump. Säg vad du vill om honom, men VAD ÄR DET FÖR ”DEBATT”PROGRAM? Var var DEBATTEN?

FÖRSÖK HA EN BRA DAG.
Själv är jag på dåligt humör pga bilister och ’public service’.

Minns ni när kläderna höll?

Då var det äntligen dags att plocka fram vintergarderoben.
Kan ni förstå att jag köpte denna tröja hösten 1995? Jag har ett diffust minne av att den kostade 499 kronor. Jag har alltså burit den då och då under de senaste 29 åren. Inga hål. Inga noppor. Färgerna är desamma. Annat är det numera när en nyköpt tröja blir hängig, deppig, noppig och urtvättad efter bara några tvättar. För att inte tala om jeans. Du bär dem i en vecka och har genast ett stort hål i skrevet.

Inte undra på att jag aldrig köper kläder.
1. Dålig kvalitet oavsett prisklass/märke.
2. Jag behöver inga nya kläder.
3. Jag är så fet numera och jag vill inte gå och köpa mig ett tält som jag – förhoppningsvis – snart drunknar i. (Det gäller att vara positiv.)

Poddtips: Judefrågan

Om ni, liksom jag, är intresserade av Israel och judendomen så tycker jag att ni ska lyssna på podden Judefrågan.

Den legendariska Jean-Pierre Barda gästar det senaste avsnittet och ett ljuvligt och intressant samtal uppstår.

Jag lyssnar via Apple podcasts, men du kan lyssna även exempelvis här.
Det finns många oerhört intressanta och informativa avsnitt, så lyssna loss, vetja!

Efter att ha lyssnat på podden så började jag lyssna på Army of Lovers.
Första gången jag hörde dem (”Ride The Bullet”, som just hade släppts) så var det på Sveriges Radio. Jag låtsades vara sjuk och var hemma från skolan. Jag kan än idag känna hur jag får tvångsmässigt ont i halsen när jag hör låten, och ”febern” den stiger… Jag var väl 14, tror jag, och skolkade en del då jag var ett mobbat, finnigt (och jag menar inte akne – jag har har aldrig lidit av akne, faktiskt) bögbarn och trivdes bäst ensam hemma. Och så kom Army of Lovers! Wow, liksom.

Några år senare studerade jag i Vasa, Finland, och vi spelade den nysläppta ”Israelism” om och om igen i min studentbostad.
Ännu fler år senare var jag tillbaka i Sverige och vi spelade den då nysläppta ”Give My Life” på alla våra förfester i Stockholm.
Och tänk att jag jättemånga år senare drev en hemsida som hette israelism.se, där jag skrev om Israel.

Oj, vilka minnen.
Och nu sitter jag i Helsingfors och lyssnar på dessa popmästerverk.
Jag älskar popmusik.

VIKTIG SAMHÄLLSINFORMATION OM DIALEKTER OCH DET FINSKA SPRÅKET

VIKTIG SAMHÄLLSINFORMATION OM DIALEKTER OCH DET FINSKA SPRÅKET.

När jag var ute och motionerade i morse lyssnade jag på denna podd, eftersom jag tycker att Arja är härlig. (Hon berättade en massa spännande saker – även relaterade – så lyssna gärna.)

Nu till informationen.

Hur svårt kan det vara för svenskar att uttala finska namn?

Vi tar det på väldigt lätt svenska: stavas det med dubbla vokaler, i detta fall bokstaven A, så blir det ett lååångt A. Så hur uttalar man Arjas efternamn SaijonmAA? Exakt så! SAI-JÅN-MAA.
Skärp er nu.

Ni svenskar måste sluta vara så ointresserade av vad ni ibland kallar ”Östra rikshalvan”.

Bara skärp er.

Bonusinformation: jag har hört folk säga att ”åh, Arja, du talar så vacker finlandssvenska”.

Men nej! Arja bryter! Hon talar inte någon finlandssvensk dialekt!

Min mor bryter på samma sätt, eftersom hon är finskspråkig. Jag själv bryter inte eftersom jag växte upp i Sverige.

Däremot har jag ”lärt” mig att tala nyländsk finlandssvenska. Den kommer automatiskt när jag umgås med finlandssvenska vänner. Jag tänkte på detta senast i måndags när jag tog en promenad med min vän Den Finlandssvenske Professorn. Jag bara växlade över. Automatiskt.

Dialekter smittar som pesten. När jag, som eg. talar vulgär västgötska, flyttade till Stockholm så tog det inte många månader innan västgötskan var så gott som borta. Men lustigt nog har den kommit tillbaka efter att jag flyttade till Finland. (När jag talar med mig själv, min hund eller med rikssvenska vänner alltså. Med finlandssvenskarna halkar jag som sagt lätt över till nyländsk finlandssvenska.)

*puh* Det blev överraskande långt men förhoppningsvis informativt.

(Och jag var så klart tvungen att rätta poddavsnittets beskrivning. Jistanes, vad folk har noll koll. Eurovision är inte samma sak som uttagningarna till Eurovision, exempelvis Melodifestivalen! Skärp er även på denna punkt! Annars blir jag sportkommentator och då kommer det att låta ungefär så här: ”Ja, här kommer en fotbollshunk från Brasilien springande. Oj, se vad han springer. Han sparkar på bollen och den går i mål. Se så gulligt. Nu kramas alla hunkar. Så himla vackert ändå. Manlig vänskap”.

Rätt person på rätt plats. Jollra inte om Eurovision om du inte vet nåt om ämnet, så slipper du mig som sportkommentator.)

[Edit: jag blev så irriterad av ESC-grejen att jag helt missade hur taskigt hela poddtexten är skriven. Jistanes ändå.]