Månad: november 2007

Tidsoptimister

Igår sa kollegan; “Jag är extra rädd att komma sent till jobbet när jag jobbar med dig”.

Jag svarade; “Bra. Man kommer i tid. Så är det bara”.
Nyss kom ett SMS: “Jag är sen. Förlåååt!”
Jag funderar på att låsa dörren så hon inte kommer in.
Eller så ska jag be henne ge mig presenter. Eller pengar.
Jag menar; hon SMS:ade mig igår kväll och undrade om det är ok om hon går hem tidigare idag.
Jag kanske ska dra tillbaka mitt “ja”.
VET HUT!
Å andra sidan har jag ju helt tappat glöd och gnista. Jag gör mitt jobb och sedan går jag hem.
Update: Stackarn hann i tid. Med andan i halsen och handväskan på sned susade hon in på kontoret.

Slask i sinnet

Jag vaknade den där morgonen. Det var som om jag vaknade för första gången. Och på många sätt gjorde jag nog det. Känslan av att plötsligt leva min dröm gjorde mig yr. Ett par gånger i mitt liv har jag känt den känslan och den har fått mig att le på ett vis jag aldrig annars lett.
Hans kropp var varm och självklar. Han såg lycklig ut där han låg.
Han satt på tunnelbaneperrongen och han såg in i mina ännu leende blå. Hans bruna log om möjligt ännu mer uppriktigt.
Han satt mittemot mig och berättade om sitt liv. Jag försökte tvinga i mig maten som alla andra dagar skulle ha landat i min mage på tre röda. Nu var min uppmärksamhet riktad mot något helt annat.
Han satt bredvid mig på parkbänken. Han lade armen om mig och hela min kropp brände som den aldrig gjort förr. Jag satt fast i nuet. Jag varken kunde eller ville resa mig och gå.
Allt blev plötsligt fjäderlätt. Som lätta snöflingor som tidigare legat som tung slask på marken lyfte känslorna allt som någonsin tyngt mig upp, upp, högt över takåsarna. När jag sedan föll gjorde jag det handlöst. Men jag tror att det var värt det.
Jo.
Det var det.

Någon fick inte fi*ta i helgen

färgburk
Det är någon (sexlös bitter stackare) som roat sig med att hälla ut en burk målarfärg på gatan utanför kontoret.
Jag är rasande så klart.
Men nu packar jag ihop och går hem. Ska träffa Hundvakten och tillsammans med honom och Sebbe ta en bautapromenad genom stadsdelar jag nyligen upptäckt.
Men först dagens konversation med kollegan:
Hon: Vet du hur avundsjuk jag är över att du snart ska åka till London?
Jag: Men vad gnäller du för? Du kom ju just hem från bloody fucking New York!
Hon: Nyss? Det var ju i maj!
Jag: Ja men jag har inte varit i London sedan 2001!
Hon: Och jag har inte varit där sedan 2003 och det var den sämsta semesterveckan någonsin!
Jag: Varför då?
Hon: För att jag var där med mitt ex och han hade just slutat snusa.
Jag: Vilken tur att jag har det avklarat då.

En annars händelselös helg

Eftersom det är arbetshelg har jag inte så mycket nytt att komma med.

Men jag kan berätta att igår när jag, Sebbe och Eurofivestar (som vi överraskande mötte utanför jobbet) strosade hemåt sprang vi på Eva Dahlgren och Efva Attling. De åt korv med bröd. På Söder.
Jag tänkte för mig själv; Eva, har inte du ett nytt album att promota? Gå här och äta korv…
Igår kändes allt lite konstigt då de flesta nära vänner var ute och dejtade. Jag frågade mig själv varför jag inte hade någon het date men jag fick inget bra svar.