Minns ni när kläderna höll?

Då var det äntligen dags att plocka fram vintergarderoben.
Kan ni förstå att jag köpte denna tröja hösten 1995? Jag har ett diffust minne av att den kostade 499 kronor. Jag har alltså burit den då och då under de senaste 29 åren. Inga hål. Inga noppor. Färgerna är desamma. Annat är det numera när en nyköpt tröja blir hängig, deppig, noppig och urtvättad efter bara några tvättar. För att inte tala om jeans. Du bär dem i en vecka och har genast ett stort hål i skrevet.

Inte undra på att jag aldrig köper kläder.
1. Dålig kvalitet oavsett prisklass/märke.
2. Jag behöver inga nya kläder.
3. Jag är så fet numera och jag vill inte gå och köpa mig ett tält som jag – förhoppningsvis – snart drunknar i. (Det gäller att vara positiv.)

Poddtips: Judefrågan

Om ni, liksom jag, är intresserade av Israel och judendomen så tycker jag att ni ska lyssna på podden Judefrågan.

Den legendariska Jean-Pierre Barda gästar det senaste avsnittet och ett ljuvligt och intressant samtal uppstår.

Jag lyssnar via Apple podcasts, men du kan lyssna även exempelvis här.
Det finns många oerhört intressanta och informativa avsnitt, så lyssna loss, vetja!

Efter att ha lyssnat på podden så började jag lyssna på Army of Lovers.
Första gången jag hörde dem (”Ride The Bullet”, som just hade släppts) så var det på Sveriges Radio. Jag låtsades vara sjuk och var hemma från skolan. Jag kan än idag känna hur jag får tvångsmässigt ont i halsen när jag hör låten, och ”febern” den stiger… Jag var väl 14, tror jag, och skolkade en del då jag var ett mobbat, finnigt (och jag menar inte akne – jag har har aldrig lidit av akne, faktiskt) bögbarn och trivdes bäst ensam hemma. Och så kom Army of Lovers! Wow, liksom.

Några år senare studerade jag i Vasa, Finland, och vi spelade den nysläppta ”Israelism” om och om igen i min studentbostad.
Ännu fler år senare var jag tillbaka i Sverige och vi spelade den då nysläppta ”Give My Life” på alla våra förfester i Stockholm.
Och tänk att jag jättemånga år senare drev en hemsida som hette israelism.se, där jag skrev om Israel.

Oj, vilka minnen.
Och nu sitter jag i Helsingfors och lyssnar på dessa popmästerverk.
Jag älskar popmusik.

VIKTIG SAMHÄLLSINFORMATION OM DIALEKTER OCH DET FINSKA SPRÅKET

VIKTIG SAMHÄLLSINFORMATION OM DIALEKTER OCH DET FINSKA SPRÅKET.

När jag var ute och motionerade i morse lyssnade jag på denna podd, eftersom jag tycker att Arja är härlig. (Hon berättade en massa spännande saker – även 🇮🇱relaterade – så lyssna gärna.)

Nu till informationen.

Hur svårt kan det vara för svenskar att uttala finska namn?

Vi tar det på väldigt lätt svenska: stavas det med dubbla vokaler, i detta fall bokstaven A, så blir det ett lååångt A. Så hur uttalar man Arjas efternamn SaijonmAA? Exakt så! SAI-JÅN-MAA.
Skärp er nu.

Ni svenskar måste sluta vara så ointresserade av vad ni ibland kallar ”Östra rikshalvan”.

Bara skärp er.

Bonusinformation: jag har hört folk säga att ”åh, Arja, du talar så vacker finlandssvenska”.

Men nej! Arja bryter! Hon talar inte någon finlandssvensk dialekt!

Min mor bryter på samma sätt, eftersom hon är finskspråkig. Jag själv bryter inte eftersom jag växte upp i Sverige.

Däremot har jag ”lärt” mig att tala nyländsk finlandssvenska. Den kommer automatiskt när jag umgås med finlandssvenska vänner. Jag tänkte på detta senast i måndags när jag tog en promenad med min vän Den Finlandssvenske Professorn®️. Jag bara växlade över. Automatiskt.

Dialekter smittar som pesten. När jag, som eg. talar vulgär västgötska, flyttade till Stockholm så tog det inte många månader innan västgötskan var så gott som borta. Men lustigt nog har den kommit tillbaka efter att jag flyttade till Finland. (När jag talar med mig själv, min hund eller med rikssvenska vänner alltså. Med finlandssvenskarna halkar jag som sagt lätt över till nyländsk finlandssvenska.)

*puh* Det blev överraskande långt men förhoppningsvis informativt.

(Och jag var så klart tvungen att rätta poddavsnittets beskrivning. Jistanes, vad folk har noll koll. Eurovision är inte samma sak som uttagningarna till Eurovision, exempelvis Melodifestivalen! Skärp er även på denna punkt! Annars blir jag sportkommentator och då kommer det att låta ungefär så här: ”Ja, här kommer en fotbollshunk från Brasilien springande. Oj, se vad han springer. Han sparkar på bollen och den går i mål. Se så gulligt. Nu kramas alla hunkar. Så himla vackert ändå. Manlig vänskap”.

Rätt person på rätt plats. Jollra inte om Eurovision om du inte vet nåt om ämnet, så slipper du mig som sportkommentator.)

[Edit: jag blev så irriterad av ESC-grejen att jag helt missade hur taskigt hela poddtexten är skriven. Jistanes ändå.]

Mitt älskade Österbotten

Min kusin, fru Westerholm, skickade denna bild till mig.

Åh, barndomens somrar i Österbotten. Då var jag genuint lycklig. Och solen sken alltid och jag hade konstant ont i magen då farmor skämde bort oss med glass och munkar. (Och där lärde jag mig att dricka kaffe.) (Och där blev jag förtjust i en kis för första gången. Jag var väl nio.)

”Liten men tuff” står det på huvudbonaden. Vilka flashbacks jag får.

Jag älskar Österbotten.

VILKEN JÄVLA HJÄLTE

Jistanes.
Jag slängde käft med en bekant (som jag kanske nu kan börja kalla VÄN) i Israel. Jag hade ingen aning om att han var i armén. Han befinner sig nu i norra Israel där han försvarar landet – och det judiska folket (och alla andra israeler för den delen) – mot attackerna från Hezbollah i Libanon.

Han skickade röstmeddelanden till mig och jag (som den känslige fjolla jag är) blev darrig på läppen. Han sa: ”Jag föddes i och växte upp i Israel och jag kände mig trygg, som jude, och nu är det min tur att försvara landet och folket” (och där började jag ju snyfta).

Det var liksom en självklarhet, en plikt samt en stolthet i att göra så. SÅ KLART.

Han sa vidare (och jag bad om lov att citera honom) att: ”Jag förstår inte hur européerna kan vara så dumma att de välkomnar denna terrorism hem till dem själva.”

DET FÖRSTÅR INTE JAG HELLER.

Ja, nu sitter han där uppe i den minimala judiska statens norra hörn och skyddar våra – och mina – andra vänner. VILKEN JÄVLA HJÄLTE.