UMK 2025

Nu har vi fått höra årets samtliga UMK-låtar (UMK=Tävlingen för ny musik, ett så osexigt namn för Finlands uttagning till Eurovision Song Contest) och här är mina åsikter.

  1. Neea River ”Nightmares” 3/5
    Mycket kompetent sångerska framför en modern pop/dance-låt som påminner en hel del om Saara Aaltos ”Monsters” (som tyvärr floppade i ESC 2018). Bra och dansant, men ingenting särskilt. Ingenting som sticker ut tillräckligt.
  2. Nelli Matula ”Hitaammin hautaan” 3/5
    Även här en modern, poppig låt. Jag gillar den. Texten är nog bättre än melodin. (”Långsammare till graven” betyder titeln.) Dock ingen vinnare.
  3. Costee ”Sekaisin” 2/5
    En jämntjock popdänga som aldrig riktigt kommer igång. Den bara maler på.
  4. Viivi ”Aina” 2/5
    Fin ballad som dock saknar en riktig hook. Inte dålig men låten känns gammal.
  5. One Morning Left ”Puppy” 3/5
    Här har vi vinnaren. Jag visste det direkt när jag hörde låten första gången – detta kommer finländarna att rösta på som galningar. Jag hatade låten till en början men har börjat vänja mig och smågillar nu melodin och själva ”grejen”. Min hund gillar dock inte hundskallen. Han blir rasande. (Ju mer jag lyssnar desto mer gillar jag låten. Det märks väl att jag har bott i Finland i snart tio år…)
  6. Goldielocks ”Made of” 3/5
    Jag gillar den här ”moderna” poplåten och videon är fantastiskt underhållande. Jag hör dock inte riktigt vad vokalisten sjunger. Den får en knapp trea av mig.
  7. Erika Vikman ”ICH KOMME” 3/5
    Vilken besvikelse. Jag hoppades så på en riktigt fläskig vinnare, men nej. Jag erkänner att jag är besviken. Grejen är att låten är sådan som jag trodde och hoppades att den skulle vara – det är bara det att i mitt huvud var den bättre. I mitt huvud hade låten både bättre text och bättre melodi, men det var just sådan här TYP av låt jag trodde att Vikman skulle återkomma med efter supersuccén med ”Cicciolina” år 2020. Hennes fantastiska samarbete med Käärijä, ”Ruoska” visade vilken riktning Vikmans musik skulle gå i. Men tyvärr. Ingen vinnare. Och vad ÄR det för konstigt slut på låten? Det kanske framgår live.

Den åttonde februari får vi se vem när One Morning Left vinner UMK och därmed representerar Finland i Eurovisionen, med låten ”Puppy”.

Foto: Erika Vikman och Kim da Costa på en tillställning år 2020.

Hittade ett gammalt inlägg

 Oj, det här var spännande. Jag hittade ett gammalt opublicerat inlägg (från 2018) och jag kommer verkligen inte ihåg detta.
Med tanke på årtalet så måste detta ha hänt när jag gick i gruppterapi i ett halvår (en fantastisk upplevelse). Detta var nog en av våra ”uppgifter”. Vem ”vännen” var vet jag dock inte. En man, men jag har väldigt få manliga vänner. Kanske var det den där som jag hängde med ett tag men när han skaffade sig en (idiotisk, kontrollerande) muslimsk pojkvän så fick min ”vän” inte längre umgås med mig. (Och han valde den kontrollerande, konstant otrogna muslimen…)
Nu till själva inlägget:

— — —

Jag fick ett papper med frågor om mig som jag bad en vän att fylla i.
Här är hans svar (fritt översatt från finska) och mina kommentarer.

– Han är en människa som tycker om: Att sjunga. Karlar. Hundar. Israel. Människor som beundrar honom. (Kommentar: allting stämmer.)
– Däremot bryr han sig inte om: Gräl. Människor som inte beundrar honom. Svårigheter. Vardagen. (Kommentar: stämmer. Gillar dock vardagen, beroende på hur den ser ut.)
– Han värdesätter: Sig själv. Glamour. Beundran (han tror sig själv vara en stjärna). Musik. (Kommentar: jag ÄR en stjärna. Jag har huvudrollen i mitt liv. Glamour gillar jag dock inte. Däremot uppskattar jag en polerad fasad i kombination med ett stökigt innehåll.)
– Det bästa med honom är enligt mig: Humorn. Musiksmaken. Utseendet. Trivsamheten. Rösten. (Kommentar: jo, jag tackar.)
– Om man måste rätta till honom (örfila honom!) på nåt område så är det…: Han borde ta tag i saker. Vara ärligare. Sluta att klassificera folk. (Kommentar: okej.)
– Nån dag skulle han vilja…: Ha ett hem, en man, ett äktenskap. (Kommentar: svar ja.)

Sammanfattning: ”Aina tunteet sata lasissa” – ”allt eller inget”, eller ”glaset är aldrig halvtomt”, ungefär.

— — —

Jodå, det mesta stämmer än idag.

Har ni gått i terapi?
Jag har gått ensam i två olika omgångar, i gruppterapi samt på sorgbearbetningskurs efter min fars död.
Mycket givande.

Ekorrar och Hengaillaan

Blake och jag hälsade på vår vän i Esbo och det är så trevligt att titta på ekorrarna som bor i trädet utanför. Även här i Helsingfors har vi ekorrar i träden bakom vårt bostadshus men jag har inte sett dem på ett tag. Undrar vart de har tagit vägen. De kanske blev störda av att det i ett par år har byggts en massa i området.

Ekorren i Esbo hade gömt en kotte i snön på staketet och kom och grävde fram den och började mumsa. De är så söta.
Vi som har uppnått en viss aktningsvärd ålder har som nöje att iaktta ekorrar.

Ja, det var ett trevligt besök på alla vis, med mat och snack och jag färgade min väns gråa strån (själv har jag väldigt få på huvudet men desto fler på rattarna). Vi kollade även på Hengaillaan – alltså den finska versionen av På spåret, som jag för övrigt aldrig har kollat på. Hengaillaan var överraskande underhållande och till både min och min väns enorma förvåning kunde jag en massa frågor som hade med sport att göra. Jag vet ju ingenting om sport, men dessa människor kände jag till eftersom jag haft koll på dem på grund av deras sköna yttre…

Sån är jag.

Namnet på programmet kommer från Finlands underbara Eurovision Song Contest-låt från 1984. För övrigt en av få finska låtar som jag ofta drar när jag besöker någon karaokebar.
Läste förresten att det just har öppnats ett nytt karaokeställe här i stan, som är öppet 24 timmar om dygnet. Fatta så underbart! Tokio Karaoke heter det och det ligger på Mikaelsgatan 8 i Helsingfors, och jag ska besöka stället inom en snar framtid.

Födelsedagsmaten

På min födelsedag, på nyårsafton, lagade jag och en vän fantastiskt god chilisörja. Eller chili sin carne kanske man kan säga.
Med världens största (inte längsta, utan största) inköpslista (tvåspråkig så klart) handlade vi följande:

Vitlök
Lök
Paprika
Chili
Salsa (stark)
Tacokrydda
Majs
Bönor (blandade)
Yoghurt
Salladsblad
Tortillabröd

Det låter inte så speciellt va? Men jistanes, vad gott det var.
Vi hackade och skar i bitar och vevade ihop allt i en stekpanna och lät det stå och puttra ett tag.
Lassade på sörjan på brödet och toppade med yoghurt och salladsblad.

Så simpelt. Så billigt. Så gott.

Ännu en bok om Madonna

När jag skrev mitt tidigare inlägg om boken Madonna: rebellen så nämnde jag en annan bok, som folk som läst bägge, föredrar. Döm om min förvåning när jag sedan stod framför min bokhylla och såg att jag hade just den boken, som i original heter Like an Icon. Den är skriven av en pigg kvinna vid namn Lucy O’Brien. Där stod den i hyllan, i finsk översättning dessutom! (Jag har en massa bortglömda böcker från min tid som bokavdelningsansvarig.)

Jag, som just hade fått en överdos av Madonna, började läsa och kunde inte sluta. Detta blev min fjärde bok som jag läser från pärm till pärm på det skogstokiga men fantastiska finska språket.

Och ja, jag håller med om att denna bok var bättre. Författaren (som är ett stort Madonnafan) skriver inte enbart positivt – hon är även en smula kritisk och det var något jag saknade i boken av Mary Gabriel.
Jag glömde förresten att nämna att Madonna: rebellen var ganska slafsigt översatt. Många var tillfällena då jag inte förstod vad jag läste (på svenska) och jag var tvungen att lista ut vad som kan ha stått i det engelska originalet och då fattade jag. Som sagt: många klumpiga översättningar.

Hur översättningen är i denna finska version av Like an Icon, som kort och gott heter Elämäkerta, vill jag inte uttala mig om då finskan inte är mitt förstaspråk.

Men nu vet du det. Vill du läsa en bok om Madonna, så läs Lucy O’Briens bok!