Om du undrar vad jag ligger och tänker på när jag ligger sömnlös om nätterna så ska du nu få veta det.
Rymden. Hur kan universum påstås vara oändligt?
Allting har ett slut. Vad finns det då för lock långt där borta vid slutet*? Och det där med ”big bang” och att allting bara ”hände”.
Nä. Vad fanns innan universum? ”Ingenting?” Men vad är då ”ingenting”? Allting är ju någonting. Även ett tomrum är ju ett tomrum.
Nä, jag köper inte detta med att ”någonting” bara ”hände”. Och att oj, där skapades en massa planeter som spankulerar runt så fint och lydigt. En sol ”hände”.
Vatten. Ögon. Flimmerhår. Allt bara ”blev”.
Inte bara det fysiska, utan även allt annat bara ”hände”: känslor till exempel. Kärlek, sorg, ilska, hat. Från ingenstans.
Nej. Ogreppbart och orimligt.
*Där sitter nog Skaparen. I bakgrunden hörs en himmelsk symfoni. ”Välkommen” hör man på ett språk som alla plötsligt förstår.