He’s up and he’s ready

Som jag sa; när onsdagen kommer är livet prima igen. Skål och välkommen.
För kallt för att promenera till jobbet idag, vilket leder till problem; skrev en gång om en väns vänner som aldrig kommer ihåg mig och nu har jag upptäckt att två av dem flyttat till mina trakter. Ser dem på perrongen titt som tätt nämligen. Hoppas det snart är varmt nog att skippa tuben och därmed minimera risken att behöva träffa folk jag inte vill träffa.
För det första; jag hatar, hatar att på tunnelbanan träffa någon jag känner ytligt. För det andra; jag vill inte prata med någon som kanske inte känner igen mig för tusende gången (den tiden då jag bytte utseende varje månad är sedan länge förbi). För det tredje; jag vill inte tala med någon överhuvudtaget kl. 06:30 på morgonen.
Jag fortsätter således gömma mig för två rultiga lesbianer och är lycklig över att jag har luva på jackan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *