Dansken är så förbaskat rolig.
Han utstrålar glädje på något vis.
Han är lite som en vitamininjektion.
Jag hånglade upp honom offentligt igår.
Jag kunde bara inte hålla mig.
Igår, förresten, stod jag och hängde vid bardisken och plötsligt var det någon som juckade mot mig.
Det var en vän som tillsammans med en annan vän överraskande dök upp på favoritkrogen.
Det resulterade i en extra trevlig afton.
Tänk: jag har ett bra hångel, jag har goda (riktiga!) vänner, jag har ett jobb som inte ger mig ångest, jag har en bostad i en stadsdel jag trivs mycket bra i, jag har en fin hund. Och till råga på allt har jag semester och det är 30 grader varmt ute.
Etikett: vänner
2 dgr till semme
Hej alla flotta fjollor och soliga heterosar + andra riviga.
Jag önskar er en underbar dag.
Just nu handlar livet inte om att leva i nuet utan snarare om att leva för fredag då semestern är här. Jag längtar efter att kick back and enjoy, som jag för Dansken upprepar som ett mantra.
Dansken ja – jag har en fin vän i den utländska huvudstaden där han arbetar vissa veckor och igår mottog jag ett SMS från min nyfikne vän.
Jag ser/hör en läcker, tunn kortsnaggad dansk prata skandinaviska. Han har en vit klocka på armen. Han är upptagen och ser mkt viktig ut! Nu måste jag gå härifrån innan jag blir avslöjad.
Jag berättade för Dansken om min spion (som jag dock inte själv skickat ut på uppdrag) när han ringde mig på kvällen. Han fnittrade. Han är så väldigt okomplicerad och rar och jag är alldeles ovan vid dessa oproblematiska män.
Insyn
Ingenstans får man vara i fred.
I förrgår kväll, vid 23, ringde mobilen och jag fick frågan: “varför sover ni inte?”
Jag lät frågande.
“Jag står utanför ditt fönster och du har fortfarande inte släckt. Ni måste sova! Sebbe är trött och du ska snart upp och jobba”.
“Ja ja. Men varför står du utanför mitt fönster?”
“Jag cyklade förbi på väg hem och tänkte stanna och kolla om Sebbe tittade ut”.
Jaha.
Vad har man annars vänner till?
Klockan är strax efter sju och första koppen kaffe slinker ner framför tv-nyheterna.
Känner mig trött och krasslig. Vaknade vid fyra och hade extremont i halsen och kände mig febrig. Lyckades så klart inte somna om och mår således nu som jag förtjänar.
I förrgår kom Hundvakten förbi med ett par fåtöljer. De bytte visst möblemang på hans posha jobb och eftersom min röda soffa inte räcker till under mina enormt populära tillställningar tackade jag ja till att ta över de halvslitna blå fåtöljerna som inte alls passar i mitt hem. Jag är dock inte så gaggig ännu att allting går ton i ton.
Mitt under Hundvaktens besök noterade jag att han skramlade runt i badrummet. Efter ett tag kom han ut och sa att han hade rensat mina avlopp. “Bless you”, väste jag. Jag gör vad som helst bara jag slipper rensa avlopp. Jag kan bara inte. Jag är mycket rädd och tror det kommer komma upp ormar och insekter.
OMG vilket ointressant inlägg. Skyller på att det är sommar och allt går på halvfart och inte minst på att jag känner mig krasslig.
And she’s never coming back
Vilken… helg.
Träffade som sagt Dansken i fredags och tro det eller ej men han är fortfarande kvar. Jag är tillbaka på jobbet, dock.
Lördagens spontana tillställning blev lyckad och mycket trivsam. Jag tänkte på hur roliga mina vänner är. Fantastiskt roliga faktiskt.
Kvällen slutade på nattklubb och det var en av de där ljuvliga sommarnätterna då man har vänner omkring sig, en flirt framför sig och man bara råkar springa på kollegor och annat löst folk. Och man sitter med sin flirt på uteserveringen och det är varmt ute och man känner sig snygg och lyckad och så säger flirten bra saker.
Jag har skrattat hela helgen. Som jag berättat tidigare har jag och Dansken samma humor och han är så rolig att det räcker med att titta på honom för att bli glad. Vi satt på balkongen igår och drog våra favoritrepliker ur Sex and the City.
And she’s never coming back.
Och så såg vi så klart två hela säsonger under gårdagen.
Jag har nog lite träningsvärk i magen efter allt skrattande (mycket bra träning) och jag vet inte vart allt detta leder (vi är inte där ännu) men ett gott skratt får vi på vägen.
Och hur – hur – kan man vara så lång, så smal och ha så perfekt hållning?