Vilken… helg.
Träffade som sagt Dansken i fredags och tro det eller ej men han är fortfarande kvar. Jag är tillbaka på jobbet, dock.
Lördagens spontana tillställning blev lyckad och mycket trivsam. Jag tänkte på hur roliga mina vänner är. Fantastiskt roliga faktiskt.
Kvällen slutade på nattklubb och det var en av de där ljuvliga sommarnätterna då man har vänner omkring sig, en flirt framför sig och man bara råkar springa på kollegor och annat löst folk. Och man sitter med sin flirt på uteserveringen och det är varmt ute och man känner sig snygg och lyckad och så säger flirten bra saker.
Jag har skrattat hela helgen. Som jag berättat tidigare har jag och Dansken samma humor och han är så rolig att det räcker med att titta på honom för att bli glad. Vi satt på balkongen igår och drog våra favoritrepliker ur Sex and the City.
And she’s never coming back.
Och så såg vi så klart två hela säsonger under gårdagen.
Jag har nog lite träningsvärk i magen efter allt skrattande (mycket bra träning) och jag vet inte vart allt detta leder (vi är inte där ännu) men ett gott skratt får vi på vägen.
Och hur – hur – kan man vara så lång, så smal och ha så perfekt hållning?
Etikett: vänner
Ibland måste jag dela med mig av mina erfarenheter
Igår kväll, mitt i mitt slappetislappande, ringde det på dörren och jag hörde på signalen att det var en god vän som då och då envisas med att våldgästa mig. “Jag saknade Sebbe”, sa han, men jag visste att han hade något annat i kikaren.
Det visade sig att han hade varit på (ännu en dålig) date.
Han hade träffat en man från nätet och jag bad att få se hans profil. Därefter skällde jag på min vän som envisas med att vara överliberal och inte ha några som helst krav på sina (värdelösa) dejter.
“Han har ju ingenting som passar dig”, sa jag vist.
“Men jag vill ju ge dem en chans”, svarade han.
“Men kolla, han har ju inte ens bild på sig själv. Han har en knullbild som han själv inte ens figurerar på. Skärp dig för fan!”
Nu var jag förbannad och samlade mig ett kort tag innan jag fortsatte.
“Du säger att du vill bygga en framtid med någon och låt mig säga dig att en sån här person är inte intresserad av det. Han är intresserad av att knulla – inte bara med dig utan med en miljard andra – så lägg av med dessa horribla dejter nu. Och den där du träffade för ett tag sedan – han var fortfarande ihop med sin sambo (de har flyttat isär nu) – tror du på allvar att det hade funkat om han kastat sig in i ett nytt förhållande med dig? Skärp dig, grabben!”
Därefter var vi tysta ett tag.
Sedan tyckte han att jag var “uppgiven” och att jag inte borde träffa Dansken då han “inte passar mig”.
Jag svarade: “han lyssnar på vad jag säger och han får mig att skratta och dessutom är han singel och opervers. Det är en bra början”.
Vi gick ut en sväng med Sebbe och innan vännen cyklade hem upprepade jag dagens lektion och avslutade än en gång med “skärp dig, grabben!”
Jag har varit många, många fler år i branschen än han, så han vet innerst inne att jag har rätt.
Det är bra.
Hångel eller vänskap eller..!?
Okej, efter jobbet idag träffade jag date 1 (Dansken) (ni ser hans finger på bilden). Han som jag skrev om igår. Vi tog en långpromenad med Sebbe och till slut slog vi oss ner på ett sunkigt ölhak på Söder, som jag valde.
Ni vet hur kvinnor klagar på att män är jobbiga och på – låt mig berätta att medelålders kvinnor är än värre. Efter ett tag började de snacka med/om Sebbe och de gav sig ej. De var rejält packade och ville verkligen tala med två unga grabbar.
Den ena, Gunilla, sa: “men vad har du för jobb som kan ha med hunden på jobbet?” (Hon ställde samma fråga 10 gånger). Till slut sa hon: “har du inga barn? Nej, det är klart man vill ha nån som älskar en, har du det?”
Jag var kaxig och pekade på min date – han som jag kommit överens med att “bara” vara vän med och sa: “Han älskar mig”.
Hon fnissade och sa: “Bögar! Jag älskar bögar”.
Strax därefter blev hon avvisad.
Gunilla var rejält packad.
Jag hade en mycket trevlig kväll med Dansken. Vi drack en massa öl och Sebbe låg i mitt knä och alla undrade vad han var för sort för han var den “sötaste hunden de nånsin sett”.
När jag och Dansken, efter många öl, skulle gå frågade jag: “Vill du inte kyssa mig?”
Det ville han.
Vi råhånglade på uteserveringen.
Sedan drack vi mer öl (!).
Sedan hånglade vi igen.
När vi skulle gå hem stannade vi efter var femte meter, längs halva Götgatan, och hånglade vidare.
Det var underbart.
Åh! Han kunde kyssas!
Det var underbart… men vi hade ju nyss kommit överens om att vi “bara” skulle vara vänner.
Ok. Jag har inte blivit kysst på länge, så det kan bero på det.
Men oj! Tänk om han faktiskt hånglar upp mig så bra för att han gillar mig som “karl” och “mer än bara vän”!
Vad ska jag göra? Han är inte min typ (vilket jag berättade ikväll) – men ändå!
Vad ska jag göra?
PS Stegräknaren stannade på 18 133 och nu går jag ut och klubbar.
High profile
Min vän IB var på en grillfest i skogen utanför Tel Aviv.
ES var också där.
Kvällen var ung och temperaturen hög. Kanske spelade en liten orkester klassiska hits.
IB hörde ES berätta för någon att han mött en “Kim från Sverige” på nätet.
Han hajade till och hojtade frågande: “Milrell?”
Ja, så var det.
Man blir sällan profet i sitt eget land.
Och ja, världen är väldigt liten.
Den så kallade gayvärlden än mindre.
Första mötet med vännens nya amore
Samtal från vän: Hej, vill du äta lunch med mig och min nya kärlek*?
Svar: Ja, vi ses utanför NK om fem.
Den nye pojkvännen visade sig vara ett kap! Snygg, trevlig, väluppfostrad, stilig och med världens finaste accent.
Det strålade om min vän. Och om pojkvännen**. Som två små solar satt de två grabbarna och berättade vad de haft för sig de senaste dagarna. Ja, de hade ta mig tusan till och med klätt sig i likadana tröjor!
Jaha, det har redan börjat, kivades jag.
Fick dock en legitim förklaring till det hela.
Kärleken är stor.
Mer kärlek i världen!
Och tänk att det finns människor som inte kan förstå att den homosexuella kärleken är exakt likadan som den heterosexuella.
Stupid bitches.
* Han kallade honom inte “kärlek” men jag gör det. Jag hörde ju att han ville göra det.
** De kallade inte varandra “pojkvän” men jag gör det. Jag såg ju att de ville göra det båda två.