Jag har haft enorm ångest de senaste dagarna. Orsakerna har varit många och en och en hade jag nog kunnat hantera dem, men i flock (ännu ett ord som borde användas oftare) blev det hela övermäktigt.
Kortfattat: ett drama ledde till ett annat och på toppen av detta isberg vet jag att en person vill komma in i mitt liv och jag vet inte om jag vill släppa in honom då jag inte vill bli besviken (igen) (inget romantiskt så klart). Som extra krydda var jag ledig och jag hatar lediga vardagar eftersom de får mig att känna mig ensam, fastän jag verkligen inte är det.
Och så saknar jag Y nåt så fruktansvärt, och vi har också våra duster – oftast beroende på språkdramat. Även om alla inblandade talar bra engelska så uppstår missförstånd då man tolkar ord lite, lite olika. Ett språk som inte är ens förstaspråk (dags att avveckla “modersmål” då det ofta är helt missvisande) har trots allt inte alla de där självklara nyanserna.
Tack och lov har jag en verbal man. Tack och lov har jag vänner som orkar lyssna på det tonårsaktiga ältande jag inte publicerar här.
Hur som helst. Bilden: så ser jag ut när jag har ångest i skenet av det röda ljuset i min ekivoka kammare.
(Min humor tar ingen ifrån mig.)
Läs även andra bloggares åsikter om ångest, drama, språk
Etikett: vänner
Freunde bleiben, wenn niemand sonst bleibt
Igår fick Sebbe och jag besök av Tysken och Tyska Eva. Vi hade inte setts på ett tag på grund av bilolycksdrama, så vi hade mycket att ta igen.
Jag fick även hjälp med att översätta ett jobb till tyska – mina kunskaper i detta språk är ju inte vad de en gång var. Nej, faktiskt har jag aldrig någonsin haft nytta av allt jag under enorm press lärde mig av den extremt stränge läraren Harry, så det var ju onödigt att engagera sig så starkt.
Sebbe och Tyska Eva hoppade runt så mycket de orkade och de tuggade på varsitt ben och gruppåt ur matskålen. De är fina vänner. Den yngre damen muckar emellanåt lite med den två år äldre herren men den senare glor bara och ruskar lite lätt på huvudet.
Hundar är underhållande och fina vänner.
Dagens (fylle-)telefonsamtal
FB-drama
Jag tycker det är rätt gosigt att småhänga på Facebook och titta på vänners vänner och vänners bilder och annat mysigt, men några saker är ju rent ut sagt förskräckliga!
Vi börjar med den där Compare-applikationen. Ni vet, Gittan kan få frågan: “vem skulle du helst mysa med – Kim eller Barbro”, och så svarar hon “Kim” och jag får veta att “någon jämförde dig med någon annan och skulle hellre mysa med dig än den andra personen”.
Ja, det var ju trevligt så här i januarimörkret.
Men. Om Gittan hade valt Barbro hade jag fått veta att “någon jämförde dig med någon annan”. Punkt. Alltså tyckte Gittan att Barbro var roligare/snyggare/bättre/någonting annat än jag. Fantasin skenar iväg. Vem tyckte vad? Och varför? Ååh, så frustrerande.
Ännu värre är applikationen ovan. Man får veta vad folk tror om en. Det är frustrerande att se att någon tror något om en som verkligen inte stämmer. Jag vill skrika: Du har fel!! Tack och lov har jag en blogg där jag kan dementera/bekräfta.
Så här ligger det till:
Fråga 1. Fel svar. Jag stal en tia av mor en gång (jag var väl 12 ungefär), och köpte gula blend. Jag har bett om förlåtelse.
Fråga 2. Fel svar. Jag är mycket religiös på mitt eget envisa sätt.
Fråga 3. Rätt svar! Jag har ett oerhört porrigt psyke (tänk det finska uttrycket siitä puhe mistä puute – ungefär “man snackar om vad man saknar”.
Fråga 4. Fel svar! Skärpning. Jag hade chansen att gifta mig med miljonären men jag tackade nej då jag vill ha kärlek och passion.
Fråga 5. Fel svar. Det beror så klart på vilken insekt vi talar om här, men jag skulle definitivt svara ja på frågan.
Fråga 6. Fel svar. Men jag duger uppenbarligen som “vän” på Facebook!
Fråga 7. Förmodligen fel svar. Fysiskt skulle jag ju inte våga (jag är klen), men verbalt skulle jag göra mitt yttersta.
Fråga 8. Rätt svar. Haha.
En gång hade jag en pojkvän med fin soffa
Jag var inte tillsammans med honom enbart på grund av soffan, men nog spelade den in.
Jag sa: Åh, en sån soffa vill jag ha.
Han svarade: Nån gång när jag skaffar en ny ska du få den gamla.
Äntligen, sex år senare, ringde han och sa: Jag har en ny soffa så om du vill kan vi köra hem min gamla till dig på lördag.
Sagt och gjort.
Det började dramatiskt eftersom jag kollat fel i busstidtabellen så jag stod ute och frös halva morgonen. Till slut mötte jag upp mitt ex och vi åkte till stället han hyrt skåpbil på – trodde vi. I själva verket var det fel mack men efter mycket gnabb och drama hittade vi rätt.
Nu var det ju inte bara att lasta in soffan i bilen och köra, utan förråd skulle varsamt tömmas och hundratals (kändes det som) bokhyllor skulle bäras och köras till en adress i Rågsved.
Därefter åkte vi hem till mig. Vi spontanstädade mitt källarförråd, där jag fann en hel del skräp som kördes till miljöstugan.
Många timmar senare står nu äntligen den suveräna soffan i mitt hem. Jag är utmattad men mätt och nyskrubbad. Det ska bli gott att slappa en stund.