Min fula kostym som jag i min ungdom alltid bar när jag tittade på Eurovision.
Under lördagens UMK (Tävlingen för ny musik) valdes Finlands bidrag till Eurovision Song Contest. Endast sex låtar tävlade (som sagt) och Erika Vikman vann med ”Ich komme”. Vikman var fantastisk på scen! Så självsäker, så stark. Det var underbart att se.
Hela programmet var väldigt påkostat och bättre än någonsin. Du kan se hela härligheten (med svenskspråkiga kommentatorer) på Yle Arenan.
Nu är det dramatiska tider i UMK-världen (alltså Finlands uttagning till Eurovision Song Contest). Mitt tidigare inlägg stämmer alltså inte längre. Den favorittippade (av mig, bland andra) orkestern One Morning Left har blivit utkastade då det framkommit (sägs det) att bandets vokalist raggat på någon minderårig på nätet. Någon eller några hundar ligger begravna eftersom bandet bums upplöstes – de övriga bandmedlemmarna packade ihop och stämplade ut. Sägs det.
Ständigt detta porrchattande och så tycker folk att en homosexuell man som drömmer om att leva i en kärleksfull, monogam relation är udda och pervers. Ur led är tiden.
I och med detta har vi bara sex låtar i UMK och min lista ser för närvarande ut som följer:
Erika Vikman ”Ich komme”
Neea River ”Nightmares”
Goldielocks ”Made of”
Viivi ”Aina”
Nelli Matula ”Hitaammin hautaan”
Costee ”Sekaisin”
Vad som helst kan hända men nog måste väl ändå Vikman ligga bra till? Den åttonde februari vet vi.
Nu har vi fått höra årets samtliga UMK-låtar (UMK=Tävlingen för ny musik, ett så osexigt namn för Finlands uttagning till Eurovision Song Contest) och här är mina åsikter.
Neea River ”Nightmares” 3/5 Mycket kompetent sångerska framför en modern pop/dance-låt som påminner en hel del om Saara Aaltos ”Monsters” (som tyvärr floppade i ESC 2018). Bra och dansant, men ingenting särskilt. Ingenting som sticker ut tillräckligt.
Nelli Matula ”Hitaammin hautaan” 3/5 Även här en modern, poppig låt. Jag gillar den. Texten är nog bättre än melodin. (”Långsammare till graven” betyder titeln.) Dock ingen vinnare.
Costee ”Sekaisin” 2/5 En jämntjock popdänga som aldrig riktigt kommer igång. Den bara maler på.
Viivi ”Aina” 2/5 Fin ballad som dock saknar en riktig hook. Inte dålig men låten känns gammal.
One Morning Left ”Puppy” 3/5 Här har vi vinnaren. Jag visste det direkt när jag hörde låten första gången – detta kommer finländarna att rösta på som galningar. Jag hatade låten till en början men har börjat vänja mig och smågillar nu melodin och själva ”grejen”. Min hund gillar dock inte hundskallen. Han blir rasande. (Ju mer jag lyssnar desto mer gillar jag låten. Det märks väl att jag har bott i Finland i snart tio år…)
Goldielocks ”Made of” 3/5 Jag gillar den här ”moderna” poplåten och videon är fantastiskt underhållande. Jag hör dock inte riktigt vad vokalisten sjunger. Den får en knapp trea av mig.
Erika Vikman ”ICH KOMME” 3/5 Vilken besvikelse. Jag hoppades så på en riktigt fläskig vinnare, men nej. Jag erkänner att jag är besviken. Grejen är att låten är sådan som jag trodde och hoppades att den skulle vara – det är bara det att i mitt huvud var den bättre. I mitt huvud hade låten både bättre text och bättre melodi, men det var just sådan här TYP av låt jag trodde att Vikman skulle återkomma med efter supersuccén med ”Cicciolina” år 2020. Hennes fantastiska samarbete med Käärijä, ”Ruoska” visade vilken riktning Vikmans musik skulle gå i. Men tyvärr. Ingen vinnare. Och vad ÄR det för konstigt slut på låten? Det kanske framgår live. [Edit: tre dagar senare förstår jag äntligen det abrupta slutet – ibland är jag trög! Och nu har jag börjat älska låten. Det tog ett tag…]
Den åttonde februari får vi se vem när One Morning Left vinner UMK och därmed representerar Finland i Eurovisionen, med låten ”Puppy”.
Foto: Erika Vikman och Kim da Costa på en tillställningår 2020.
Vilken fruktansvärd UMK-katastrof! (UMK är Finlands uttagning till Eurovision Song Contest, för den som inte vet.) Igår kväll bjöds vi på en fantastisk produktion på alla vis och Käärijä och Erika Vikman framförde sin nya singel ”Ruoska” (piska). Jag gillar den väldigt mycket efter några lyssningar. Älskar att Käärijä låter så blasé i verserna och jag går igång på de tunga gitarrerna (konstigt va!). Att jag höll på Sara Siipola och hennes fantastiska ”Paskana” (som skit) sedan dag 1 är ingen hemlighet.
Hon kom tvåa. Bara tvåa. En fruktansvärd ”humorlåt” vann och jag tänker inte ens skriva dess namn eller på något vis promota denna styggelse. Det sitter alltså tittare – som inte kan sitt (nej, mitt) ESC och de bryr sig egentligen inte – som röstar på nåt ”tokigt” bara för att det är ”kul”. Dra åt skogen, säger jag. Det är som att släpa in mig på en fotbollsplan bara för att jag är ”en kul kille”. (Det skulle sluta i katastrof.)
Nog om det.
Jag tittade på Sanremo-festivalen i veckan. Italiens supermusikfest, där vinnaren erbjuds att representera landet i ESC. Festivalen började i tisdags, med hela trettio akter, och avslutades söndag morgon runt 05:30. Många bra låtar men ingen som jag skulle belöna med en full tolva i ESC. Vinnare blev till slut Angelina Mango som framförde låten ”La noia”. Bra! Jag slogs av de manliga deltagarnas fantastiska utstyrslar!
Jag skrev på sociala medier tidigt i morse: Alla de stiliga italienska karlarna är klädda till tänderna i svindyra italienska plagg och programledarna bara pratar och pratar och pratar. Karlarna bär också jättemycket smycken. Mycket glitter och glam, och det går ju jag igång på. Mycket högklackat, men på ett manligt (!) vis. Väldigt mycket stora örhängen, djupa urringningar och handskar. (Verkar vara en het trend, men vad vet väl en enkel man som undertecknad.) Väldigt mycket spets också. Alla i publiken är uppklädda till fest. Mycket elegant. Timme ut och timme in hurrar, jublar och dansar de. Att de orkar.
Här kommer en bildkavalkad på diverse män som dök upp i programmet. (Skärmdumpar från Rai 1.)
Avslutningsvis: Melodifestivalen var lika tråkig igår kväll som förra veckan. Vad har hänt? Bleka låtar, samma trynen, samma jargong. Tröttsamt. Orkar inte ens skriva om spektaklet. Finns så att säga ingenting att säga.
I många herrans år har jag ju använt personligt, pop och politik som bloggslogan och just den här veckan stämmer ju detta in extra bra. Vi har UMK-final på lördag och presidentval på söndag, så jag är ju eld och lågor. Blake och jag förhandsröstade redan och det var inte helt lätt, kan jag avslöja. För första gången i världshistorien kommer jag inte att avslöja vem jag röstade på (som om någon nu skulle vara så himla intresserad).
Däremot kan jag avslöja att jag i Tävlingen för ny musik kommer att rösta på Sara Siipolas helt fantastiska låt ”Paskana”. Jag tycker att den är alldeles ljuvlig.
Det har varit bråda veckor som ESC-fanatiker då jag har sett de nationella finalerna från Luxemburg, Norge, Spanien, Ukraina och Malta. Spaniens vinnare ”Zorra” tycker jag mycket om. Synd bara att vokalisten Nebulossa inte har en starkare röst. Luxemburgs vinnare ”Fighter” gillar jag ännu mer och Tali kan verkligen sjunga. Detta är SÅ ESC! Melodifestivalens första deltävling var dock riktigt tradig.
Carola dök upp i Norges final i lördags och hon visade vem det var som var stjärnan bland ”stjärnorna”. WOw!
