Etikett: UMK – Tävlingen För Ny Musik

UMK-katastrof! (Men heja stiliga italienska karlar!)

Vilken fruktansvärd UMK-katastrof! (UMK är Finlands uttagning till Eurovision Song Contest, för den som inte vet.) Igår kväll bjöds vi på en fantastisk produktion på alla vis och Käärijä och Erika Vikman framförde sin nya singel ”Ruoska” (piska). Jag gillar den väldigt mycket efter några lyssningar. Älskar att Käärijä låter så blasé i verserna och jag går igång på de tunga gitarrerna (konstigt va!).
Att jag höll på Sara Siipola och hennes fantastiska ”Paskana” (som skit) sedan dag 1 är ingen hemlighet.

Hon kom tvåa. Bara tvåa. En fruktansvärd ”humorlåt” vann och jag tänker inte ens skriva dess namn eller på något vis promota denna styggelse.
Det sitter alltså tittare – som inte kan sitt (nej, mitt) ESC och de bryr sig egentligen inte – som röstar på nåt ”tokigt” bara för att det är ”kul”.
Dra åt skogen, säger jag.
Det är som att släpa in mig på en fotbollsplan bara för att jag är ”en kul kille”. (Det skulle sluta i katastrof.)

Nog om det.

Jag tittade på Sanremo-festivalen i veckan. Italiens supermusikfest, där vinnaren erbjuds att representera landet i ESC. Festivalen började i tisdags, med hela trettio akter, och avslutades söndag morgon runt 05:30. Många bra låtar men ingen som jag skulle belöna med en full tolva i ESC. Vinnare blev till slut Angelina Mango som framförde låten ”La noia”. Bra!
Jag slogs av de manliga deltagarnas fantastiska utstyrslar!

Jag skrev på sociala medier tidigt i morse:
Alla de stiliga italienska karlarna är klädda till tänderna i svindyra italienska plagg och programledarna bara pratar och pratar och pratar. Karlarna bär också jättemycket smycken. Mycket glitter och glam, och det går ju jag igång på. Mycket högklackat, men på ett manligt (!) vis. Väldigt mycket stora örhängen, djupa urringningar och handskar. (Verkar vara en het trend, men vad vet väl en enkel man som undertecknad.) Väldigt mycket spets också.
Alla i publiken är uppklädda till fest. Mycket elegant. Timme ut och timme in hurrar, jublar och dansar de. Att de orkar.

Här kommer en bildkavalkad på diverse män som dök upp i programmet. (Skärmdumpar från Rai 1.)


Avslutningsvis: Melodifestivalen var lika tråkig igår kväll som förra veckan. Vad har hänt? Bleka låtar, samma trynen, samma jargong. Tröttsamt. Orkar inte ens skriva om spektaklet. Finns så att säga ingenting att säga.

Val och UMK – en spännande vecka väntar!

I många herrans år har jag ju använt personligt, pop och politik som bloggslogan och just den här veckan stämmer ju detta in extra bra.
Vi har UMK-final på lördag och presidentval på söndag, så jag är ju eld och lågor.
Blake och jag förhandsröstade redan och det var inte helt lätt, kan jag avslöja. För första gången i världshistorien kommer jag inte att avslöja vem jag röstade på (som om någon nu skulle vara så himla intresserad).

Däremot kan jag avslöja att jag i Tävlingen för ny musik kommer att rösta på Sara Siipolas helt fantastiska låt ”Paskana”. Jag tycker att den är alldeles ljuvlig.

Det har varit bråda veckor som ESC-fanatiker då jag har sett de nationella finalerna från Luxemburg, Norge, Spanien, Ukraina och Malta.
Spaniens vinnare ”Zorra” tycker jag mycket om. Synd bara att vokalisten Nebulossa inte har en starkare röst.
Luxemburgs vinnare ”Fighter” gillar jag ännu mer och Tali kan verkligen sjunga. Detta är SÅ ESC!
Melodifestivalens första deltävling var dock riktigt tradig.

Carola dök upp i Norges final i lördags och hon visade vem det var som var stjärnan bland ”stjärnorna”. WOw!

UMK 2024 (inlägget uppdateras)

Skärmdump: UMK, Instagram

Igår presenterades så äntligen de tävlande i årets uttagning till Eurovision Song Contest, UMK – Tävlingen för ny musik. Som ESC-fanatiker var jag mycket uppspelt och jag hoppades på mycket mer än vad vi blev serverade.
Jag känner endast till ett av namnen – Mikael Gabriel. Jag vet ingenting om honom eller vad han gör för typ av musik men namnet är bekant.

När nu låtarna släpps, en efter en, så kommer jag att skriva några rader om dem allt eftersom. Detta inlägg kommer således att uppdateras kontinuerligt.
Betygskala: 1-5.

  1. Cyan Kicks ”Dancing With Demons” 1/5
    Har aldrig hört talas om denna orkester och låten säger mig absolut ingenting. Verkligen noll. Hade kunnat representera Finland för 15 år sedan eller så, då när Hanna Pakarinen gjorde en liknande låt på hemmaplan efter Lordis vinst (jag gillade faktiskt ”Leave Me Alone”).
    Hittills är jag mycket besviken men låt oss inte kasta in handduken ännu. Sex låtar kvar.
  2. Sexmane ”Mania” 1,5/5
    Jaha, då fick vi ännu en sopig låt (med en vokalist som jag inte vet någonting om – och som jag helt spontant inte ens vill veta någonting om). Gapig, intetsägande refräng, ett horribelt och omotiverat gitarrsolo. Får dock pluspoäng för text på finska samt att melodin i verserna är helt behaglig. Men jistanes, vad det ser mörkt ut just nu…
  3. Sara Siipola ”Paskana” 5/5
    Nu börjar det likna nåt! Wow! Vilken fin melodi och vilken röst! Här har vi äntligen en vinnarkandidat.
  4. Jesse Markin ”Glow” 0/5
    Helt intetsägande. Och han vill ju inte ens åka till ESC då han hatar Israel så mycket. Joten, ei jatkoon.
  5. WindowsMan95 ”No Rules” 2/5
    Jag förstår grejen. Jag förstår att det vara kul retro och kul. Idén är faktiskt kul. Jag älskar nittiotalet (nästan lika mycket som jag älskar åttiotalet). Men låten håller inte. Då blir det bara tramsigt.
  6. Sini Sabotage ”Kuori mua” 3/5
    Nu blev det lite modernare tongångar med ytterligare en för mig okänd vokalist, som jag nu ändå har läst in mig på. Kan inte säga att jag tokälskar låten men jag gungar med lite ändå. Kanske kan den växa hos mig med tiden.
  7. Mikael Gabriel x nublu ”Vox Populi” 2/5
    Äntligen släpptes den sjunde och sista låten. Kanske den mest efterlängtade. En enorm besvikelse. Jobbigt dunk och tradig rap.

    Slutuppdaterat.

Kort inlägg om folks Israelfientlighet (UMK2024)

Så här bänga är de.
Låt oss tala klarspråk.

Om min granne attackerar mig, våldtar de mina, bränner dem levande, våldtar dem och kidnappar jättemånga (som fortfarande är kidnappade men världen har så klart glömt dem, men det har inte jag), så om jag då attackerar min granne tillbaka, för att detta inte ska kunna hända igen, då får jag inte vara med i en musiktävling… Vari ligger logiken?

Och vari ligger logiken i att när Ukraina attackerades av Ryssland så älsk-älsk-älskade folk Ukraina och till och med lät dem vinna ESC med en riktigt sopig låt. Så i deras ögon ”är” Israel Ryssland, när Israel i detta fall i själva verket ”är” Ukraina.

Förstår ni dubbelmoralen?

Förstår ni hur sinnessjukt (ja, mitt överanvända favoritord) bänga folk är i bollen?

Jag tolererar mycket, men jag tolererar inte hyckleri och jag avskyr idioti. Jag avskyr folk som är som får, som springer åt samma håll utan att tänka till det extra lilla varvet.

(Och självklart älskar vänsterextrema Hufvudstadsbladet detta Israelfientliga narrativ.)

Och tänk på detta: Varför heter det ALLTID ”kriget i Gaza” när det är Gaza som gång på gång attackerar Israel? Varför heter det då inte till exempel ”’Palestinas’ krig mot Israel”? Tänk på saken. Ta nu och tänk ett extra litet varv. Bara gör det. Ge det fem minuter.

Skärmdump: HBL.