terapi – Kim da Costa

Hittade ett gammalt inlägg

Oj, det här var spännande. Jag hittade ett gammalt opublicerat inlägg (från 2018) och jag kommer verkligen inte ihåg detta.
Med tanke på årtalet så måste detta ha hänt när jag gick i gruppterapi i ett halvår (en fantastisk upplevelse). Detta var nog en av våra ”uppgifter”. Vem ”vännen” var vet jag dock inte. En man, men jag har väldigt få manliga vänner. Kanske var det den där som jag hängde med ett tag men när han skaffade sig en (idiotisk, kontrollerande) muslimsk pojkvän så fick min ”vän” inte längre umgås med mig. (Och han valde den kontrollerande, konstant otrogna muslimen…)
Nu till själva inlägget:

— — —

Jag fick ett papper med frågor om mig som jag bad en vän att fylla i.
Här är hans svar (fritt översatt från finska) och mina kommentarer.

– Han är en människa som tycker om: Att sjunga. Karlar. Hundar. Israel. Människor som beundrar honom. (Kommentar: allting stämmer.)
– Däremot bryr han sig inte om: Gräl. Människor som inte beundrar honom. Svårigheter. Vardagen. (Kommentar: stämmer. Gillar dock vardagen, beroende på hur den ser ut.)
– Han värdesätter: Sig själv. Glamour. Beundran (han tror sig själv vara en stjärna). Musik. (Kommentar: jag ÄR en stjärna. Jag har huvudrollen i mitt liv. Glamour gillar jag dock inte. Däremot uppskattar jag en polerad fasad i kombination med ett stökigt innehåll.)
– Det bästa med honom är enligt mig: Humorn. Musiksmaken. Utseendet. Trivsamheten. Rösten. (Kommentar: jo, jag tackar.)
– Om man måste rätta till honom (örfila honom!) på nåt område så är det…: Han borde ta tag i saker. Vara ärligare. Sluta att klassificera folk. (Kommentar: okej.)
– Nån dag skulle han vilja…: Ha ett hem, en man, ett äktenskap. (Kommentar: svar ja.)

Sammanfattning: ”Aina tunteet sata lasissa” – ”allt eller inget”, eller ”glaset är aldrig halvtomt”, ungefär.

— — —

Jodå, det mesta stämmer än idag.

Har ni gått i terapi?
Jag har gått ensam i två olika omgångar, i gruppterapi samt på sorgbearbetningskurs efter min fars död.
Mycket givande.

Vecka 42

Då är ”arbetsveckan” avklarad. Har varit på kurs, två möten (på det ”privata” planet) samt ytterligare två möten (på det lite mer ”professionella” planet). Är nöjd. Jag har gjort mitt för den här veckan och nu tänker jag slappa och slöa med Blake hela helgen.

Vet ni att när man har hunnit fylla 35 så upplever i alla fall jag att människor faktiskt lyssnar på vad en säger. Det är en ganska fin överraskning och en bonus med det förfärliga åldrandet.

Min nya medicinering mot Den Eviga Sömnlösheten verkar fungera – åtminstone just nu (jag har flera gånger fått uppleva att en ny medicinsk cocktail har fungerat ett kort tag för att sedan hitta mig själv tillbaka på Helvetets Ruta 1).
Jag har alltså sovit runt sex timmar per natt hela den här veckan och det är skönt att känna hur hjärnan plötsligt fungerar igen, att känna ork och vara på gott humör samt att fysiskt må bra och slippa de krämpor som kommer med sömnlöshet.

Jag har varit på långpromenad två gånger med dels en kvinna och dels en man. Båda träffade jag genom min nyss avslutade ’gruppterapi’. Så tacksam över den fina upplevelsen som på riktigt förändrade mitt liv.
Nästa vecka ska jag fika med de två handledarna för att uppdatera dem om hur det går för mig här ute i det ”civila”, samt för att få pärmen med alla mina utförda uppgifter (ja, vi hade ju till och med hemläxor som vi sedan redovisade för gruppen!).

Jag har skrivit på min bok om de senare årens dramatiska händelser och nu har boken fått en titel. Den kom till mig under ett möte för en vecka sedan (på finska, och jag gillade den på båda språken).

Ja, det har hänt en massa annat också men nu ska jag sätta punkt och ta helg, så jag säger SHABBAT SHALOM och vi hörs inom kort.

Sista dagen (för den här gången)

Då var dagen kommen. Sista dagen i det som jag valt att här på bloggen kalla ’gruppterapin’.
Jag kommer att skriva ett utförligt inlägg om denna fantastiska upplevelse vid ett senare tillfälle, men här är några ord från handledare och ’medpatienter’.

”Tack Kim för en fantastisk tid. Det har varit ett privilegium att få lära känna dig. Du är en underbart känslig och på samma gång modigt stark människa. Du är en stjärna så låt dig själv skina, och visa din glans för hela världen.”

”Du är världens bästa fjolla.”

”Du har mycket ljus och känslighet och tillsammans är de din styrka.”

”Du är vacker och oförglömlig!”

Med fotot nedan vill jag hylla och tacka ’gruppterapiprogrammet’ Mangeln.

Finlandssvenska ord och telefonskräck

Igår umgicks jag med ett glatt gäng finlandssvenskar. De talar så vacker gammaldags svenska; proper och elegant. Allting låter som poesi. De har också sina festliga egna ord och uttryck. Idag hörde jag bl.a:
– tuppen (toaletten)
– roskapåsa (med kort Å) (soppåse)
– dabbig (fånig, misslyckad)
– håsa (kort Å) (stressa)
– råddig (stökig)

Idag – efter ännu en sömnlös natt (mindre än två timmars sömn) – tog jag tag i en massa jobbiga göromål. Jag skrev igår kväll ner alla samtal som jag måste sköta (med min extrema och ologiska telefonskräck); telefonnummer, vilken tid jag ska/kan ringa, vad jag ska säga osv. Det är svårt att förstå för någon som inte lider av nämnda skräck, hur otroligt påfrestande det är att telefonera.
Men eftersom jag var trött och utmattad, och just därför förbannad, så prickade jag av halva min långa lista i ett nafs.
Jag är bäst när jag är arg, ty då får jag saker och ting gjorda.

Näst sista veckan i ”gruppterapin” startade idag och det var en känslomässigt rik, allvarsam men ändå rolig dag.

I morgon är en spännande dag.
Mer om det senare.

En porr-röd soffa och tacksamhet

Jag är en sån där som tycker om att SÄGA tack och att låta bra människor få veta att de är bra (mitt bland alla vidriga as), och jag blir en aning rörd när jag tänker på de fantastiska människor som jag har lärt känna genom ”gruppterapin”. Så jag måste lätta på mitt hjärta.

Jag har bara två veckor kvar av nämnda program och jag hoppas att mina ”medpatienter” har fått ut nåt av mig också.
Förutom att hjälpa mig med mina demoner så har de hjälpt mig med en massa praktiska saker i samband med min flytt.
En kvinna kom med sin konstiga maskin och ”sågade” upp mitt lås på cykeln pga borttappad nyckel. En annan klippte Blakes ”jobbiga klo” på ett professionellt vis.
En man följde med på lägenhetsvisning, som moraliskt stöd.
Har fått lampor och mattor. (Jag gjorde mig av alla möbler i fjol inför rehab, pga alla dåliga vibbar, minnen och energier.)
Igår bar två herrar hem en bokhylla.
Idag fixade de redskap så att vi (mest DE) kunde rulla hem soffan som jag hittat till salu i en FB-grupp. Jag har haft två klassiska Klippan-soffor (Ikea) i mitt liv och nu när jag var på jakt efter en soffa till nya hemmet så insåg jag att det är en Klippan jag vill ha ännu en gång. Elegant, stilren och bekväm. Som av en händelse hittade jag en i rött (fejk- antar jag) läder. Så het!

Och tänk att de vill hjälpa mig för att jag är ”en bra typ”. (”Sinä olet hyvä tyyppi.”)

En blir rörd så här på ålderns höst.
Det finns gott folk i ett hav av sopor.