Skräpmobil

Skulle ringa pappa men hamnade hos nummerupplysningen. Är så trött på min displaylösa skräpmobil.
Hoppas jag snart får tillbaks den som är inlämnad för lagning och inga andra gamla telefoner finns att tillgå heller. Den förrförra gav jag till en fattig kvinna i Polen och den förrförrförra fick RJ:s brors fru. Jag måste sluta ge bort saker jag kan komma att behöva själv.

Friends

På grund av mina mobilbekymmer kan ni inte sms:a mig. Jag ser varken vad som skrivs eller vem som skrev det. Och om jag ska svara kanske det ser ut så här; “hEj. Jäg har trasig dispkay. ringis tället”.

Uppeldad

Eftersom mobilen jag köpte för en dryg månad sedan är sugig såg jag idag sanningen i vitögat; den kommer inte att bli bättre. Tycker det är hemskt jobbigt att lämna tillbaks – eller klaga på – saker eftersom jag är en sådan mes. Idag bestämde jag mig för att ta tillvara min ilska (har av någon för mig okänd anledning varit på hemskt dåligt humör den senaste tiden) och utnyttja den till något konstruktivt. Alltså satte jag mig på cykeln och trampade iväg till Globen Shopping. Eldade upp mig själv ordentligt under färden för att få sagt vad jag ville ha sagt. Mobilen blev inlämnad och nu får vi se vad som händer. Är ganska förberedd på att få höra att den fungerar som den ska – att modellen helt enkelt är kass. Så går det när man överger Nokia för Sony Ericsson.

Stavfel

Jag vet att det finns en massa stvafel* överallt numera. Det beror dels på att jag bytt dator och tangentbordet känns ovant. Dels är jag lat.
* Okej, det där gjorde jag med flit.