Fantastisk serie helt enkelt

Spoiler alert. Har du inte sett sista delen av De halvt dolda bör du kanske scrolla förbi detta inlägg.
Så där ja.
Jag såg fjärde och sista avsnittet igår kväll och åååh så bra det var. Ögonen tårades fler än en gång – både av lycka och av sorg.
Scenen nedan var i all sin enkelhet strålande. Se serien medan den finns kvar på svt.se.

Andra om de halvt dolda, jonas gardell

Ännu ett tecken på att det går utför


Jag ser, som sagt, på morgon-tv på jobbet. Utan rediga nyheter på morgonkvisten känner jag mig handikappad. Som jag skrivit förr ser jag på SVT då TV4 känns oseriöst och tillgjort gullegulligt. I morse slog jag dock över till fyran och vad fick jag se om inte nåt värdelöst rockband som skrek och skränade som vore de plågade djur. Fy fan säger jag. Vem vill kicka igång dagen till sån här sörja? Inte undra på att människor går sönder av stress.
Musik är en stor del av mitt liv men när jag vill ta del av nyheter och debatt vill jag inte höra musik. Jag är en gubbe, en surgubbe, men så är det. Var sak på sin plats.
Nej, nu kryper det i kroppen och jag känner mig stressad och orolig. Tack för det, TV4.

Dokusöndag

Jag sitter här och ser på dokumentärer på svt.se.
Först såg jag Fru och fru Sarri – om två unga damer. Mycket fin.
Sedan den oerhört deprimerande Bosse och Maggan, stanna eller gå. Usch, så där vill jag verkligen inte ha det!
Och nu Madame och kapten Nilsson. Ganska rar.
Rekommenderas.
Edit: Den senast nämnda var rar tills kapten Nilsson omkom i en bilolycka. 🙁

Det är väldigt fult med sån där sicksackbena, väldigt 90-tal. Skärp dig du nyhetsuppläsare på SVT.

Äntligen vardag (för det är det väl!?). Jag är inget fan av röda dagar, de ger mig ångest. Tillbaka på jobbet efter en dags ledighet. Det var en dag då jag låg halvdöd i soffan nonstop och såg på nedladdade TV-serier. Jag har sett fyra säsonger av amerikanska Queer As Folk på två veckor och det kommer kännas tomt när det är slut. Jag kommer framförallt sakna Sharon Gless som Debbie (jag började så klart lipa när hennes karl friade till henne igår, bakisblödig som jag var).
I morse när Sebbe väckte mig (05:30) för att det gick någon i trappuppgången kände jag mig jättesmal och smidig. Jag nästan svävade ut på morgonpromenad. Mycket märklig känsla – men ljuv.
Jag har en lunchdate med Gucci. Som den modeslav hon är ska hon ge mig en ny vinterlook.