Homecoming blues

Jaha. Detta är tredje gången jag påbörjar detta inlägg. Webbläsaren hängde sig de första två gångerna och jag hörde mig själv skrika; “Men för helvete, jävla fittdator”. Oerhört omoget av mig. Jag som inte är ett fan av svordomar. Och varför valde jag inte att säga “kukkompjuter”? Icke PK alls.
Nu sitter jag på jobbet igen. Med blandade känslor. Ofta när jag kommer hem efter en tripp någonstans drabbas jag av homecoming blues. Vet inte vad det beror på men känslan är densamma som infinner sig efter nyår. Allt är sig likt. Inget har förändrats. Livet har gått vidare. Livet går vidare.
Och Stockholm – trots sin glans – känns så väldigt ospännande och stelt. Fjuttigt helt enkelt. Jag måste resa bort snart igen.
Dock är det trevligt att komma hem till rena, fräscha ytor och skyltar och städer och människor som faktiskt är lite servicemajndade.
Nåja. Nu ska jag göra allt jag brukar göra. Allt är sig likt. Blä.

Bakgator

Har just varit på extra lång promenad. Gick på gator jag aldrig gått på tidigare och fann en för mig tidigare okänd närbutik. Jag har bott här i nästan två år och har missat så mycket tack vare alla dessa rutiner, men nu ska jag börja utforska grannskapet på riktigt.

Pro

För en halvtimme sedan när jag var på väg till jobbet såg jag två prossor. De satt utanför Hötorgets tunnelbana (utgång Malmskillnadsgatan). Den ena drack öl och hade på sig hörlurar. Den andra pladdrade iklädd neongrön kjol som kan ha varit av tyll. Väldigt Cyndi Lauper. Ibland står en kyrklig organisation där och bjuder prossorna på kaffe. Undrar vad de pratar om.
Min kollega Miss C brukar få förslag från sexköpare. Hon börjar bli riktigt irriterad. Hon går ut och röker och det kommer fram en man; “Hejsan, står du här..!?”
Något liknande har aldrig hänt mig i Stockholm. Däremot i Madrid (om vilket jag berättat tidigare) och en gång i Helsingfors. Vid närmare eftertanke hände det i Stockholm också. Cirka 1996. Länge sedan. Är väl för gammal och ser för respektabel ut numera.

I love Söder

Var en sväng vid Medborgarplatsen med Sebbe för att spendera en dötimme med gode vännen R. Söder är definitivt min favoritstadsdel. Vi satt i en park och småpratade och tittade på människorna som var ovanligt vackra och individuella just idag.
En ärtig tjej kom fram och ville gosa med “vår” hund. De flesta tar jämt förgivet att jag och R är ett par, men se så är det inte. Längre.
Tråkigaste stadsdelen måste vara Kungsholmen; så avlägsen och intetsägande på något vis.