Stockholm låg som vackrast framför våra fötter

Hemma efter äventyr på stan. Vi promenerade (i hettan) till Skanstull och strosade runt. Handlade mat på Jerusalem på Götgatan. Jag kan verkligen – vilket jag gjort en gång tidigare – rekommendera meny nummer 5: Vegmix. Satt i gröngräset och åt och det var så somrigt. Stockholm visade sina bästa sidor med sol och glada vackra människor. Kände mig en smula stolt då syrrans karl inte varit här tidigare. Syrran däremot är ju en van stockholmsresenär och pridebesökare. Min guddotter är en oerhört världsvan ettåring… Promenerade vidare för glass i Gamla Stan och shopping i city. Sedan satte vi oss på t-banan hemåt och här är vi nu. Det är sommar.
Fågeldramat
Jag var ute med Sebbe igår kväll och två måsar (?) cirkulerade ovanför oss. De lät som 400 och stämningen var mycker aggressiv. Har aldrig känt så förut – jag var faktiskt rädd! Det satt en katt på vägen och jag såg hur en av måsarna tog sats och attackerade den stackars katten som dock hann undan med andan i halsen. Mycket läskigt. Vi skyndade hem och stängde alla fönster.
I morse förresten kom det en helikopter flygande på mycket låg höjd. Den landade (!) här utanför huset (!). På gräsplätten. Den stod där ett par minuter och flög sedan vidare. Mycket otippat en tisdagsmorgon.

Homecoming blues

Jaha. Detta är tredje gången jag påbörjar detta inlägg. Webbläsaren hängde sig de första två gångerna och jag hörde mig själv skrika; “Men för helvete, jävla fittdator”. Oerhört omoget av mig. Jag som inte är ett fan av svordomar. Och varför valde jag inte att säga “kukkompjuter”? Icke PK alls.
Nu sitter jag på jobbet igen. Med blandade känslor. Ofta när jag kommer hem efter en tripp någonstans drabbas jag av homecoming blues. Vet inte vad det beror på men känslan är densamma som infinner sig efter nyår. Allt är sig likt. Inget har förändrats. Livet har gått vidare. Livet går vidare.
Och Stockholm – trots sin glans – känns så väldigt ospännande och stelt. Fjuttigt helt enkelt. Jag måste resa bort snart igen.
Dock är det trevligt att komma hem till rena, fräscha ytor och skyltar och städer och människor som faktiskt är lite servicemajndade.
Nåja. Nu ska jag göra allt jag brukar göra. Allt är sig likt. Blä.

Pro

För en halvtimme sedan när jag var på väg till jobbet såg jag två prossor. De satt utanför Hötorgets tunnelbana (utgång Malmskillnadsgatan). Den ena drack öl och hade på sig hörlurar. Den andra pladdrade iklädd neongrön kjol som kan ha varit av tyll. Väldigt Cyndi Lauper. Ibland står en kyrklig organisation där och bjuder prossorna på kaffe. Undrar vad de pratar om.
Min kollega Miss C brukar få förslag från sexköpare. Hon börjar bli riktigt irriterad. Hon går ut och röker och det kommer fram en man; “Hejsan, står du här..!?”
Något liknande har aldrig hänt mig i Stockholm. Däremot i Madrid (om vilket jag berättat tidigare) och en gång i Helsingfors. Vid närmare eftertanke hände det i Stockholm också. Cirka 1996. Länge sedan. Är väl för gammal och ser för respektabel ut numera.