Gud vad jag längtar efter… snön! Har nog aldrig gjort det tidigare men för varje sommar som går uppskattar jag sol och värme mindre och mindre och ser mer och mer fram emot mörkret. Hösten är fantastisk men alldeles för kort. Det känns som om träden somnar, gulnar och klär av sig på bara en vecka. Sedan står de där; kala och intetsägande.
Men tänk så skönt när snön täcker marken. Man öppnar porten och kliver ut på gatan och slås av tystnaden. Stadens ljud och oljud dämpas av snön. Man får äntligen klä på sig ordentligt. Och det är helt legitimt att inte ha tusen järn i elden.
Det finns inte mycket som slår känslan av att huttrande kliva in i ett varmt, ombonat hem. En mustig het gryta och vuxenmys i soffan.
Please.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik