Etikett: smärta
Jag har förmodligen inte drabbats av en blodpropp
Doktor Johan ropade upp mitt namn och sträckte fram handen. Jag skakade den ömt och försiktigt. Mitt platta, ostylade hår störde mig.
”Vad kan jag hjälpa dig med?”
Jag kämpade med att få av mig jackan och lyckades till slut hänga upp den på en krok.
Kände mig som en ung gosse hos skolsköterskan.
”Jag har ont i handen och armen”, pep jag, ”därav mitt slappa handslag”. Min humor tar ju ingen ifrån mig.
Han undersökte mig grundligt. Kände och klämde; masserade till och med mina axlar en smula. Han pillrade på och smekte mina händer och överarmar och för en ickepromiskuös ung man blir all beröring ett plus i dagbokskanten.
Plötsligt släckte han lampan. ”Nu blir det åka av”, tänkte jag blixtsnabbt och tacksamt.
Doktor Johan plockade fram sin minimala ficklampa och kollade min syn. Han hmm:ade och tände åter taklampan och beordrade mig att göra alla de där ”löjliga” (hans ord) övningarna som man ser på film (föra pekfingret till näsan osv) men nej, han hittade inget anmärkningsvärt.
”Jag tror inte att du har drabbats av en blodpropp”, sa han plötsligt. ”Du är för ung för det (woohoo!) och det passar inte riktigt in på dig”.
Jo jag tackar.
”Förmodligen är det en typ av musarm du drabbats av. Plötsligt säger kroppen stopp! I det här fallet väldigt hastigt.”
Kanske är det så.
Nu sitter jag här och knaprar antiinflammatoriska piller och ser över mitt liv och mitt leverne. Inte minst min arbetssituation.
”Du har ätit dessa piller förr”, sa Doktor Johan innan jag gick.
”Ja, det var för knät eller kanske för hälen.”
”Och hur mår de nu?”
”De mår mycket bättre, tack. Men som du vet: alltid är det nåt!”
Alltid är det nåt: Svullen handled
Efter att ha jobbat halva dagen så värker det som tusan. Jo, jag försöker vara vänsterhänt idag, men det går sådär.
Åt färdigmat till lunch då jag inte kunde skära upp min sedvanliga lunchsallad.
Aj aj aj. Från knogarna till armbågen är det aj aj aj.
Ska ila ner till nyöppnade apoteket på Sveavägen och köpa sån där Zon-salva.
Återkommer med recension.
Uppdatering: Ska till läkaren. Och söker jag vård så är det jädrans illa, ska ni veta (ja, det vet ni ju om ni hängt med ett tag).
Måndagen börjar bra, men fy farao vad jag har ont i högernäven
Det är gott att komma till jobbet på måndag morgon och hitta trevlig gåva från Favoritflatan.
Puss på henne.
Det som inte är bra är att jag har fruktansvärt ont i högernäven; handleden är svullen och bultar som tusan. Antar att jag jobbade lite för mycket i helgen (och då menar jag ”arbetade framför datorn” och inget perverst, som ni förmodligen tror). Det bultar och bankar och nej, jag är (tack och lov) inte 20 längre.
Jag hade stora problem när jag skulle klä på mig i morse och jag kunde knappt låsa ytterdörren.
Nåväl. Idag ska farbror försöka jobba med vänster hand. Det vill säga superlångsamt och taffligt.
”Ok Kim, I must kill the nerves with electric shocks…”
Låt mig berätta om hur födelsedagen har utvecklat sig hittills.
Jag har fått en massa hälsningar, på många många olika språk. Det blir så när man mer än gärna doppar limpan i främmande, exotiska grytor. (Uppdatering: det var inte meningen att få något så härligt att låta så äckligt.)
Väldigt mycket mazal tov och congrats och grattis och jag blir glad eftersom födelsedagen alltid varit något av en akilleshäl.
På lunchen gick jag till tandläkaren (medan raring-Dansken kom förbi och tog en frusen promenad med Sebbe).
Samma procedur som förra gången, i käften, fast mycket värre. Den portugisiska tandläkarinnan sa (på vacker engelska): ”Ok Kim. Jag måste döda nerverna med elchocker – annars kommer du bara gå runt och ha mer ont”. Jag blev rädd men det visade sig att elchockerna inte var någonting i jämförelse med hur det kändes när hon rotade runt i den öppnade tanden innan jag fått dem (fy tusan vad ont det gjorde).
Medan jag låg där med min 35-kris så samtalade läkaren och sköterskan om att sköterskan, som skulle fylla 26, var gravid och att läkaren, 29, inte alls var redo för eller sugen på att skaffa barn. ”Jag är inte särskilt moderlig.”
Jag våndades.
Efteråt gick jag med mitt bedövade ansikte till apoteket och köpte en massa smärtstillande.
Därefter till systembolaget där jag köpte koshervin (min nya favorit Yarden Mount Hermon Red) – men jag behövde INTE visa legitimation.
Nu jobbar jag färdigt och sedan går jag hem.
Idag tog jag även sista spadtaget för mitt ena uppdrag som jag nu sätter punkt för. Mer om det nån annan gång.
Keep kicking it, babes.