Etikett: skivrecensioner

True Blue nu. Ah, denna klassiker, som jag enligt mina egna dagboksanteckningar inhandlade den 20:e november 1986. Jag minns så tydligt hur jag spelade LP:n på familjens skivspelare i vardagsrummet medan vi satt i köket och åt. Stråkarna i ”Papa Don’t Preach” drog igång och jag kan ännu känna känslan av välbehag. Kanske var det där och då som jag började älska stråkar?

Eller när jag såg videon till ”Open Your Heart” första gången… Hur förbjuden den kändes. Och lite gay. Fastän jag inte visste vad gay betydde, även om jag var det redan då.

Eller när jag praktiserade i skivbutiken Ljudrummet ett halvår senare, när singeln ”La Isla Bonita” just hade släppts och hur videon spelades om och om igen på MTV. Vi hade inga fräsiga kanaler hemma på den tiden, så jag njöt verkligen på ”jobbet”.
Och när nämnda låt klättrade upp till förstaplatsen på Trackslistan och jag började gråta av lycka…
Ja, jag har så många minnen till True Blue.

Bästa spår: ”La Isla Bonita”
Sämsta spår: ”Jimmy Jimmy”

Fantastiska Confessions On a Dance Floor ligger fyra på min livsviktiga lista. Men hur kan detta mästerverk ”bara” ligga fyra, kanske du undrar? Jo, därför att det finns tre ännu finare mästerverk!
Jag lyssnar sällan på COADF numera, men när jag gör det så spelar jag ”Get Together”, ”Future Lovers”, ”Isaac” samt ”Like It Or Not”. Min musiksmak går i cykler och jag måste verkligen vara på humör för sån här elektronisk pop. (Ibland kräver jag rejält med ”riktiga” instrument, så att säga.)

Superhitten ”Hung Up” lyssnar jag aldrig på numera. Däremot spelar jag den briljanta SDP Extended Dub med jämna mellanrum. Även ”Fighting Spirit”, från deluxe-utgåvan, är en av mina favoriter från denna era.

Confessions Tour är definitivt min favoritturné. De gamla hitsen har gjorts om för att passa denna fantastiska Confessions-era.

Bästa låt: ”Like It Or Not” (Kolla in denna fantastiska liveversion!)
Sämsta låt: ”I Love New York”

Dags för album nummer fem nu, på min viktiga lista!
Erotica släpptes 1992 och innebar ett nytt sound. Musiken var ”smutsigare” (rent soundmässigt) och hip hop-influenserna gjorde entré.
Detta album kom att betyda väldigt mycket för mig. Jag bodde i en delad studentlägenhet i Vasa och jag hade just börjat ”leva ut min homosexualitet” och i samma veva släppte alltså Madonna detta mycket sensuella, erotiska och gayiga album som jag köpte på kassettband på Anttila.
Idag är titelspåret en stor favorit (lyssna på fantastiska ”Erotica (William Orbit 12)”. Likaså ”Bad Girl”, ”Waiting”, ”Thief of Hearts”, ”Words”, ”Why’s It So Hard” samt den enorma favoriten ”Deeper And Deeper”, men… det är ändå en låt som jag älskar mer än de andra. Nämligen:

Bästa låt: ”Rain” (lyssna även på denna fantastiska liveversion från The Girlie Show)
Sämsta låt: ”Bye Bye Baby” (samt det horribla extraspåret på CD:n: ”Did You Do It”, som bara är en värdelös rap-remix av ”Waiting”).

Fantastiska, underskattade Rebel Heart står nu på tur, som nummer sex på min superduperviktiga lista.
Bror Duktig tycker att detta var en mycket illa skött kampanj – musiken gick förlorad. Rebel Heart är ett album som står sig år ut och år in.
Men, i dessa moderna tider, fanns det för många utgåvor och för mycket tjafs, helt enkelt. 14 låtar på ”standardversionen”, men titelspåret fick inte plats där (hur konstigt är inte det?). 19 låtar på ”deluxe edition”. Jistanes.
Här finns många sopiga låtar och hade vi levt runt 1989 så hade albumet innehållit tio – eller max 12 – topplåtar och då hade succén varit ett faktum.
Men nu är det som det är – vi lever i märkliga, musikaliska tider.

Bästa låt: Ghosttown
Sämsta låt: Body Shop

2003 släpptes underskattade American Life. Madonna arbetade med fransosen Mirwais Ahmadzaï, som med sin kyliga produktion och sitt ”kapande” sound tog Madonna till nya höjder. Fransosens förmåga att ”stycka upp” exempelvis ljudet av stråkar tilltalar mig mycket. Blandningen av hård elektronisk musik och svepande stråkar eller plinkande gitarrer får igång denna gamla gubbakropp. (Lyssna bara på ”Easy Ride”.)
Det kyliga, avskalade soundet måste jag vara i rätt form för att uppskatta. Just därför lyssnar jag på detta album bara i perioder, men när jag är på rätt humör så gör jag vågen.
Jag gillar samtliga låtar. Ja, det gör jag faktiskt. Jag vill slå ett extra slag för ”Nobody Knows Me”, ”Nothing Fails” samt ”Intervention”.

Detta var lite skandalösa tider med krig och elände och en indragen fantastisk musikvideo (titelspåret) men lyssnar man på själva låtarna idag, så inser man att samtliga bitar är riktigt bra.

Och med detta sagt – ändå når American Life bara upp till plats nummer sju på min jätteviktiga lista. Då förstår man vilka mästerverk som ännu är på kommande.

Bästa låt: Easy Ride
Sämsta låt: American Life