Underbara Sebbe!
När jag nyss klev ut ur duschen låg han i sin bärväska och väntade på mig. Så söt. Nosen utanför, svansen likaså.
Jag rekommenderar alla ensamstående att skaffa hund.
Jag, som har ett enormt behov av fysisk kontakt, är inte på långa vägar lika desperat efter närkontakt längre.
Det vände med Sebbe.
One night standen lyser med sin frånvaro (missförstå mig nu inte, tack). Ja, jag kan ju inflika att jag aldrig någonsin haft ett ONS pga sexet, utan enbart pga närhetstörsten.
Skaffa hund. Det hjälper. Hundar är bäst. Glada, roliga och trogna.
Etikett: singelliv
Jag har en SMS-romans
Ja, det stämmer.
Jag vaknar till meddelanden som: “Det här är galet. Jag har aldrig träffat dig men ändå var du den förste jag tänkte på när jag slog upp ögonen för fem minuter sedan”.
Mannen har humor. “Jag ska gå på ett långt möte nu men jag kommer tänka på dig”. En kvart senare: “Tänker”.
Kanske är ett SMS-förhållande något att satsa på? Man lär ju slippa en massa vardagsdramatik. Det kan i och för sig bli många missförstånd (speciellt om man inte talar samma språk – vilket naturligtvis är fallet, ni känner ju mig).
Man kan göra allt på distans. Man äter middag “tillsammans” och berättar hur gott det smakar. Man somnar och vaknar “tillsammans”. SMS-sex någon?
Ja, den här SMS-romansen kanske kan få blomma ut till ett regelrätt SMS-förhållande!
Ensamstående med hund
Det jobbiga med att vara ensamstående med hund är inte de där grå, regniga kvällarna då man måste gå ut.
Nej, det jobbiga med att vara ensamstående med hund är de där dagarna då man ligger däckad och sjuk i soffan. Hunden är jätteglad och jättepigg och vill leka och stoja och man försöker leka lite dragkamp med ena armen men inser snart att man faktiskt inte riktigt klarar det.
Hunden blir lite sur och går och lägger sig och man känner sig dålig och dum men tacksam över att hunden kommer glömma det hela till nästa dag, då man förhoppningsvis mår betydligt bättre.
Vad är problemet?
Nu ska vi tala om det där communityt som är det enda stället man kan träffa någon på. Man träffar inte kärleken på ICA (man vill inte riskera att bli misshandlad till döds) och inte via vänner (man känner redan alla deras vänner och bekanta) och sannerligen inte på krogen (de är så upptagna med att inte verka tillgängliga).
På det där communityt står det klart och tydligt på min profil: “du är singel”.
Då kan man ju hoppas på att de är det, så det är inte det första jag frågar. Sedan framgår det efter flera dagar eller till och med veckor att de redan har en partner men är sugna på lite vuxenmys vid sidan om. Först var det Prag och nu var det en annan och listan är faktiskt väldigt lång.
Kan gifta män vääänligen sluta flirta med mig?
Snällarå.
Utelivet suger lätt men vad ska man annars göra?
Jag pulade med en ny layout i flera dagar och när jag var färdig (och mycket nöjd) fungerade den av någon anledning inte i Internet Explorer. Jag är ju vän av Firefox och jag missade kolla IE. Blä. Nu kör jag med den förrförra ett tag.
Igår ja. Jag åkte till favoritkrogen. Ensam eftersom de flesta är bortresta och de som är kvar i stan är något äldre och därmed en smula trötta.
Samantha: What I am about to say may come as a surprise… I’m a little bit.. older… than you are.
Konstigt nog träffade jag ingen bekanting heller så jag stod och filosoferade och tänkte på livet och lyckan.
Jag såg en åttapoängare, som jag kände igen, och en fullpott. Åh, vad fantasin skenade iväg när jag såg på honom. Han var helt out of my league så klart.
Efter ett tag åkte jag till klubben som flyttat runt några gånger och det var första gången jag var på den nya adressen. Jag bloggade därifrån. Så kul hade jag. Astrista lokaler, halvotrevlig personal och inte alls hunktätt. Det myllrade av arga unga lesbianer i aggressiva frisyrer dock. Vilket naturligtvis ledde till toalettködrama.
Och jag är lite för gammal för sånt. Så jag satte mig i en taxi och åkte hem. Jag var dock ute till 02! Inte illa.
Ikväll ska jag göra ett nytt försök. Dock inte ensam. Hurra.
Jag dansar runt i hemmet med Sarit Hadad på mycket hög volym (jag blev som vanligt väckt av den nya grannens tokgapiga ungar och de fortsatte för övrigt skrika hela dagen). När jag var i Israel och låg på hotellet och vilade innan utgång tittade jag på isra-MTV som faktiskt visar musik (!) till skillnad från vår så kallade musikkanal. De körde Sarit Hadads Kamea (maskot) på repeat så jag blev mycket kär i låten och köpte skivan.