Gårdagen innehöll lite otippade inslag. Istället för att dega hemma hela kvällen traskade jag och Sebbe bort till R som just kommit hem från New York. Vi såg bilder och lyssnade ihärdigt på NY-historier. Underbart.
Sedan promenerade vi hem igen och bara toksomnade. Idag firar vi vår ettårsdag. För ett år sedan satte jag och R oss på pendeltåget (senast jag åkte p-tåg förresten.. hmm…) till Jakobsberg. I en liten alternative stylish lägenhet fann vi ett gäng hoppande hårbollar. Sebbe var den mörkaste och jag var tvungen att ta med honom hem.
Etikett: Sebbe
Brunch
Å, vad jag behövde sova. Igår var jag uppe och mötte världen redan vid åtta och på kvällen (som tillbringades i hemmet trots att någon ville träffa mig för att få “se något härligt”) var jag som en död fisk (vilket jag för övrigt blivit anklagad för att vara i helt andra sammanhang tidigare).
Idag lyckades jag på något sätt sova till 12:30 (med ett kortare avbrott för Sebbes morgonritualer). Underbart var det. Jag behöver nog en dag i veckan som jag mest sover bort.
För övrigt är jag så nöjd med att sedan jag började jobba enbart kontorstider blir jag så där naturligt trött på kvällarna – en underbar, sund känsla som jag inte upplevt sedan skoltiden för alldeles för länge sedan.
Jaha, nu har jag vofsing i knät så jag må sluta.
Jag såg nästan ljuset
Jag och Sebbe har varit ute på ett inte helt självvalt äventyr.
Vi gick vilse i skogen!
Hör upp! Obs! Stopp! Huom! Märk! Även om man bor i Stockholm kan man gå vilse i skogen. Det är lite komiskt men sant.
Vi var ute och fotograferade våren (det är sånt man gör när man är 30+) och upptäckte till vår irritation att elljusspåret vi brukar vandra längs hade drabbats av en dramatisk översvämning. Vi valde således en annan väg och gick och gick och plötsligt hade jag ingen aning om var vi var någonstans. Till slut hörde jag bilar på avstånd så vi följde ljudet och stod plötsligt i ett för mig helt okänt bostadsområde. Jag kollade skyltar men de gav mig inga som helst ledtrådar. Det var rätt folktomt också så jag hade ingen att fråga (förutom två medelålders bollsparkande karlar med knarkarlook). Efter många om och men hittade vi tillbaks till skogen och började vandra samma väg vi kom.
Vi var inte borta längre än en och en halv timme men jag såg redan mitt liv svischa förbi framför ögonen. Tänk så skört livet är ändå…
Puuh! Nu är vi hemma. Nyduschade och nöjda.
Golden Games
Ryktet hade spridit sig till flera bloggar redan innan vi hunnit hem igår kväll och jag kan tyvärr inget annat än bekräfta att Sebbe igår lekte den gyllene leken i herr Aronsons kärlekssäng. Sebbe var väldigt uppspelt. Tror att det var anledningen, snarare än en tyst protest mot någonting.
Vi fick mat iaf. Sebbe serverades kyckling och Aron och jag åt en magnifik wok. Och vin. Sedan satte Sebbe och jag oss på tuben och satte punkt för denna dag som kändes extra lång då vofs även varit med mig på jobbet. Han somnade bums när vi kom hem. Väldigt söt och tillgiven. Puss på Sebbe.
Lördagstankar
– Jag är så trött idag. Det gör ont i kroppen. Den värsta känslan i mannaminne är när man är så trött att man vill kräkas + att det sticks så där obehagligt i ögonen.
– Sebbe var så trött och gosig i morse att jag bara ville stanna hemma från jobbet och mysa hela dagen. Han ville inte kliva upp utan skuttade hela tiden upp i sängen och kröp ner under mitt täcke och lade sig ihoprullad som en kanelbulle tätt intill mig.
– Jag skrev för ett tag sedan att jag blev erbjuden ett webbjobb och nu har jag en månad på mig att snickra ihop en fräsch hemsida.
– Onico – det nikotinfria “snuset” (det får ju egentligen inte kallas snus) är mumma.
– Mitt hår är nästan två centimeter långt, dvs det ser ut som något slags rakt halvafro just nu. Jag ogillar min råttfärgade hårfärg så starkt, så starkt! Ska försöka hålla mig ifrån färgtuberna och det, mina vänner, är en kamp!
– Jag har blivit hårt uppvaktad och utbjuden av en man de senaste veckorna men jag har inte haft någon lust att träffa honom. 1) Han verkar slampig (man vill ju känna sig extra special superutvald) 2) Jag skulle känna mig otrogen mot herr Israel (lite galet va).
– Jag har återfunnit glädjen i att skriva löjliga, simpla dikter. Jag älskar vardagen beskriven i diktform.
– Igår fick jag för första gången post i mitt nya namn (från skatteverket).
– Här är ett par skrämmande exempel på pass- samt ID-bilder. Det var verkligen dags att skaffa nya handlingar…