Sömntuta

Efter två dagars jobb från hemmet kan jag konstatera att jag inte behöver ha dåligt samvete för de dagar Sebbe ej är med på jobbet eller har hundvakt. Han sover heeela dagarna (bland mina skor i hallen) och vaknar strax innan jag brukar komma hem.
Skönt!
Nu är vi ute i det oktoberaktiga vädret (hate it).

Jag jobbar, Sebbe njuter

Yes box, jag jobbar hemifrån idag och hela helgen*. Sebbe Livsnjutare ligger här och njuter och fläker i märkliga ställningar.
*Och när fjortondagarsveckan är till ända är jag ledig i två dagar och detta innebär att jag får vara på hemmaplan i hela fem dagar! Underbart. (Jag är värdelös på matematik, men räknar jag på fingrarna så får jag det till fem.)

Kom vi inte överens om att ni skulle städa efter er?

När ni (i närmare två månader) plågade mig med era patetiska nyårssmällare – kom vi inte överens om att ni skulle städa efter er? Drygt tre månader senare ligger ert skräp kvar och – som sagt – ni har mage att gnälla över lite hundskit.
Ni ska veta så jävla mycket hut.
Nej, jag vet att två fel inte blir ett rätt, men tänk till lite nu. Lite frisk och fin hundavföring under sulan får er att skriva insändare efter insändare men ni skiter (hehe) fullständigt i alla gifter som vår stackars jord tvingas suga i sig.
(För övrigt är det idioterna som ej kopplar sina hundar som inte plockar upp efter dem – de har ju inte koll på var och när de uträttar sina behov.)
När vi ändå är inne på ämnet så kan jag berätta en lustig sak som hände igår. Sebbe skulle just gå på muggen då han noterade att en katt satt på andra sidan staketet. Nåväl, nöden har ingen lag, tänkte Sebbe och vände arslet mot katten som följde hunden min med intensiv blick. När Sebbe gjort vad han skulle så vände han sig om och skällde aggressivt och det hela var så komiskt, så komiskt. Okej, det lät inte så kul nu när jag skrev det, men tro mig: igår, live, var det fantastiskt underhållande.