Etikett: religion

Påsk och Pesach på tapeten

Ja, nu är det ju så att jag har lämnat kristendomen bakom mig, men här får ni ett par påskiga bilder.
Nej, inga påskkärringar, kycklingar, målade ägg här inte.
Vi snackar Jesus och Jerusalem.

Naturligtvis har jag uppmärksammat Pesach under veckan som gått.
Wiki: Pesach (hebr. פֶּסַח), den judiska högtiden, det osyrade brödets högtid, firas till minne av uttåget ur Egypten och är en av de viktigaste judiska högtiderna.
Det hebreiska ordet pesach betyder ”passera förbi” och på engelska brukar termen ”passover” användas. Detta syftar på Andra Mosebok 12:23, där Gud meddelar Moses att han kommer döda den förstfödde sonen i varje egyptiskt hem, men passera förbi de dörrar som insmorts med blod från ett lammoffer. Genom blodmarkeringen kunde därmed de judiska gossebarnen överleva.

Kom Jesus?

Jag förstår att ni undrar om Jesus kom eller ej. Jag tror dessvärre inte det. Kanske gav jag honom inte riktigt chansen.
Så här var det:
Gick och lade mig 22:30 och satte igång att lyssna på ett relaxprogram som jag blivit tipsad om. I ena läget är det en man som ”guidar” en till drömmarnas land men efter tio minuter gav jag upp då jag ryckte till varje gång karln började prata efter att ha pausat ett tag. Började såklart också tänka på att han hade ganska het röst… (och tankarna började vandra iväg).
Slog på läge två istället: endast musik och vågor och sköna elektroniska ljud. Ställde in 30-minutersprogrammet och det var verkligen väldigt avkopplande men varje gång jag höll på att somna så vaknade jag till i panik. Ja, detta beror på stress, vilket är rätt patetiskt då jag lever ett rätt behagligt liv – men stress är det som är roten till det onda. En typ av existentiell stress.
En halvtimme senare hörde jag hur programmet var på väg att avlutas och jag tänkte att nu sover alla utom Kimman. Slog på en ny trettiominuterssession och sedan minns jag inget mer. Förrän jag vaknade av tidningsutdelarens slammer. Och lite senare då någon annan rände i trappuppgången. Slutligen vaknade jag av att alarmet på min gamla mobil gick igång – ja, eftersom jag höll på med det där sömnprogrammet i iPhonen så satte jag även gamla mobilen på ringning. ”Men redan!?”, fräste jag och kastade ett öga på klockradion. 04:00. Jaha. Gamla mobilen stod på sommartid… Men det var skönt att somna om.
”Men kunde inte Gud ha låtit dig sova? Det var verkligen elakt att telefonen stod på sommartid”, sa kollegan när jag kom till jobbet (de flesta är involverade i mina sömnproblem – bless them). Jag kan bara hålla med, men jag skyller ändå på min egen lathet. Skaparen gav mig en rätt bright hjärna men jag använder den inte till fullo. Ska försöka börja göra det.
Här är detaljerna från morgonpromenaden:

Och här ovan ser ni frukosten.

Vaknade aggressiv; väntar på Jesus


Nej, det blev ingen sömn i natt heller. Inte mer än 2, max 3 timmar. Ofta lägger jag till en timme eller två, när jag berättar om detta dilemma (dock ej på bloggen), för att inte verka alltför ”sjuk”. För att det inte ska verka som att jag överdriver.
När jag vaknade klockan 05, ur en inte det minsta djup sömn, så kände jag mig inte direkt trött. Nej, jag kände mig aggressiv. Herregud, tänkte jag, jag känner mig värdelös som det är och så kan jag inte ens sova! Värdelös! Ingenting lyckas jag med.
I ren ilska packade jag sedan min väska och drog på mig träningsbyxorna (ja, jag har såna) och med Lady Gaga på hög volym promenerade jag i ilsk takt genom stan till jobbet. Jag slog rekord; 65 minuter tog det denna morgon. Det tidigare rekordet låg på 69. (Det tar naturligtvis betydligt längre tid att gå hem på eftermiddagen, då hundratusentals långsamlisor är ute och segar sig från A till B.)
Passerade en kyrka och jag kved: Nu har du din chans, Jesus Kristus, att visa att jag gjorde fel som vände kristendomen ryggen (den kändes ju på tok för hokus pokus för mig; ska jag tro på hokus pokus så vill jag se det konkret, med egna ögon, i fullt friskt tillstånd). Låt mig sova! I natt. Åtta timmar, okej fem vore mer än jag kan begära. Då återvänder jag till Svenska Kyrkan och blir a good Christian i sann amerikansk anda.
Så jag kommer vänta i afton. Och hoppas.
När jag kom till kontoret så satt en fräsig kollega framför datorn. När hon såg mig så gjorde hon det där tecknet när man med knuten näve gör ett ryck framför sig. ”Yes”, sa hon också. ”Det är kul att se dig”, förklarade hon och det känns ju bra så här i desperationens tidevarv; att åtminstone vara poppis på jobbet.
Det blev frukost efter maratonpromenaden. Ägg och tomat och en massa chili i pannan. Och kaffe på det. Inte illa alls.

Dokutips

Som ni vet så ser jag en massa dokumentärer. Ofta blir jag upprymd och tittar med stort intresse, men inte så jätteofta sätter jag mig upp i soffan och säger med glöd i rösten: ”det här var ta mig tusan intressant!”
Det gjorde jag dock igår när jag såg The lost tomb of Jesus and Mary. Intressant ur ett både historiskt och religiöst perspektiv.
Se den. Ni har ju ändå inte så överdrivet mycket att göra idag.