Så här såg valutgången ut i mitt valdistrikt:
01. Socialdemokraterna 27,07% (245 röster)
02. Moderaterna 22,98% (208)
03. Miljöpartiet 16,35% (148)
04. Vänsterpartiet 11,27% (102)
05. Folkpartiet 10,39% (94)
06. Centern 4,86% (44)
07. Kristdemokraterna 2,98% (27)
08. Feministiskt initiativ 1,55% (14)
09. Sverigedemokraterna 0,88% (8)
10. Piratpartiet 0,66% (6)
Etikett: politik
Kristdemokrat goes dirty
Sånt här får jag betalt för att dikta ihop på jobbet.
Så, jag kilade bort för att rösta. Välklädd som alltid. Skyhöga pumps, kort kjol och stor blus som hängde på sniskan och avtäckte min sensuella axel.
Tog valsedlarna för partiet jag röstar på (se tidigare inlägg) då ynglingen som delade ut kristdemokraternas valsedlar tvingade mig att ta sedlar även av honom. När jag kom ut ur båset och klev ut på trappan såg jag att han packat ihop sina saker och stod och sträckte på sig.
Jag gick fram till honom och gav tillbaks valsedlarna.
“Ta det inte personligt”, väste jag i hans öra och jag tror jag lät läpparna snudda vid hans snibb.
Han sa inget, log bara.
“Ska du hem nu?” frågade jag.
Han log ännu bredare och svarade; “nja, jag hade tänkt träffa några kamrater men det blev hastigt instlällt”.
“Följ med mig hem på en kopp stärkande så talar vi om våra politiska meningsskiljaktigheter”, föreslog jag rappt.
Vi satte oss i hans bil (med bilbarnstol i framsätet så jag satt bak) och körde hem till min gula villa.
Bjöd honom på en whisky och han gjorde klart för mig att han var trött på att snacka politics. Istället berättade han om hur inrutat och trist hans liv var.
Jag satt i finfåtöljen mittemot honom och lät benen glida isär. Trosorna hade jag så klart tagit av mig. Jag noterade hur han började svettas och hur han inte kunde slita blicken från mina nedre kroppsdelar. Snart klev jag fram till honom, avlägsnade slipsen, knäppte upp skjortan och spände av bältet som jag band fast hans händer med. Jag förde honom till sovrummet på andra våningen och gav honom en omgång han sent ska glömma.
“Milda makter” skrek han när han nådde klimax för tredje gången.
Sedan åkte han hem och jag lade mig i ett hett bad.
Gud vad jag älskar mitt liv.
Diverse
Det är en fröjd att se Maria Wetterstrand på TV. Jag gillar henne bäst av alla politiker med Birgitta Ohlsson som god tvåa.
Varför har nio av tio överklassynglingar lockigt hår? För att de är så sönderavlade? En gång var jag tillsammans med en überöverklasskarl. Eller ja, en gång och en gång; vi var ihop i nästan två (turbulenta) år. Han hade också lockigt hår. Hans far var fransk diplomat och modern var finlandssvensk överklassdam vars enda misson in life var att gifta sig med en fransk förmögen man.
Min killes mor hade ringt hans ex (när de var ihop) och frågat; “hur mycket ska du ha för att försvinna ur min sons liv?”. Väldigt Dallas och väldigt sorgligt. Så, jag kunde ha varit lyxhustru idag (med en svärmor som hatade mig) men jag valde annorlunda… I want some more passion. Och inga lockar, tack.
Jag och politik
Nu ska jag motivera mitt val. Inlägget blir hoppigt mest på grund av att jag har en nybadad hund som hoppar runt så där galet som bara en nybadad hund kan göra.
Så, nu har jag – trots min eviga förkylning – gjort min plikt (nästa helg kanske jag är jättedeprimerad och vägrar röra mig så bäst att passa på). Satte mig på cykeln och trampade bort till Björkhagens bibliotek för att rösta. Som vanligt när jag är i farten uppstår så kallad vardagsdramatik. Trots min höga ålder och stora erfarenhet (nåja) var jag lite osäker på hur omröstningen om trängselavgifter gick till i praktiken så jag stod där och viftade med min JA-lapp (obviously) och undrade vad jag skulle göra av den. Fick således ett fjärde kuvert.
Jag är en ung man som blir deprimerad av denna sopiga värld. Jag har varken bil eller körkort, cykeln står parkerad i köket. Jag har min sopsortering under diskbänken vilket ibland leder till att en inte helt angenäm lukt sprider sig i hyresrätten i Hammarbyhöjden. Då tar jag hunden i ena handen och soppåsarna i den andra och trippar bort till miljöstugan. Jag vill ha en väl fungerande kollektivtrafik och irriteras över att bilen alltid sätts i centrum (bil i glesbygden är en annan fråga, så hata mig inte käre storebror). Jag irriteras också över folk som inte röstar. Man kan alltid hitta något som står en nära som något parti har högt på sin agenda. Jag har aldrig haft någon särskilt stark åsikt om vare sig skattepolitik (mer än att jag tycker klassklyftorna ska minskas samtidigt som jag inte tycker det ska vara fel att tjäna cash) eller det eviga vård-skola-omsorg-mantrat. Däremot vet jag att när jag sökte vård för ett år sedan då jag trodde jag hade en tumör i hjärnan fick jag inte den vård jag ansåg mig ha rätt till. Det hela var så.. känslokallt. Skolan tycker jag är ett skämt. Ingen ordning. Eleverna kommer och går som de vill och lyssnar på musik under lektionerna (!). Omsorgen vet jag ingenting om.
För mig har hursomhelst de viktiga frågorna alltid handlat om miljö och diskriminering. Jag har upplevt två slags diskriminering; dels på grund av mitt utländska efternamn, dels på grund av min sexuella läggning. Lika trist båda gångerna. Paradoxalt har jag också upplevt så kallad omvänd rasism då jag bodde i ett så kallat invandrartätt område för många år sedan. Jag överdriver inte om jag säger att jag blev trakasserad varannan dag under det dryga året jag bodde där. Och det hade enbart att göra med att jag var en av två (vad jag såg) med så kallat nordiskt utseende.
Och så miljön då. Vill man inget annat kan man väl åtminstone göra vad man kan för att rädda världen från att gå under. Om inte för egomänniskans så för djurens och växternas skull.
Visst, jag vill ha en förändring och är rädd för att allt kommer lunka på i samma vanliga takt med s vid makten, men jag kan inte se att en förändring till det bättre kan komma från höger. Även om jag på många sätt sympatiserar med fp vill jag inte se en massa m- eller kd-människor vid rodret. Vad gäller fp tycker jag exempelvis att språktestet för svenskt medborgarskap är bra. Som andra (eller tredje, beroende på vem det är som räknar, matematik har alltid varit min svagaste sida) generationens invandrare kan jag säga det högt utan att få huvudet kapat. Språket är a och o och om jag flyttar till ett spansktalande land tycker jag inte det vore alls orimligt att jag för att få medborgarskap i det landet skulle begäras klara mina vardagsbestyr på spanska.
Jag drömmer om en könsneutral äktenskapslagstiftning. mp har en bra HBT-politik där heteronormen ska nermonteras. Som någon sa på TV igår; “ett barn behöver en manlig och en kvinnlig förebild för att kunna bli en sådan medborgare vi vill att de ska bli”. Hahahaa. Exakt; som vi vill att de ska bli. Och alla dessa robusta, manhaftiga kvinnor eller mjuka, så kallat feminina män – de är inga bra förebilder då?! Herregud.
Visst, det finns skillnader mellan könen, men de är inte alltid så stora. Och alltid finns de nödvändigtvis inte överhuvudtaget. Jag känner ett heterosexuellt par som när de väntade barn vägrade avslöja barnets kön i förväg. Allt för att undvika alla rosa alternativt ljusblå kläder från släkt och vänner. Sånt gillar jag.
Val val val val val
Nu ser jag på Testa Ditt Val på SVT1.
Nyss när jag var ute för att handla till mitt fredagsmys stötte jag ihop med ett stort gäng moderater. De ville ge mig något slags moderatgåva men jag – irriterad av att min skosula lossnat och glappade vilt – fräste att jag redan röstat. Hon såg jättechockad ut. Varför? När jag gått en bit ropade hon efter mig; “är det bra eller dåligt?” “För mig är det bra men för dig vet jag inte”, svarade jag.