I denna tokiga värld är jag glad och tacksam över att bo där jag bor.
I Gambia uppmanar presidenten sådana som mig att lämna landet.
Det finns gott om länder i världen där man döms till både fängelse och döden för att man har förmågan att älska. Helt skogstokigt är det. Min vän XY i Ramallah berättade igår om hur han jobbar i en organisation som arbetar för homorättigheter och de måste ju göra det i smyg för att inte bli fängslade. Mycket ångestframkallande att bara lyssna på det hela.
Jag har således mina skäl att vara glad över att jag sitter här just nu: på ett litet, litet kontor i centrala Stockholm.
För fler goda anledningar hänvisar jag till inlägget jag skrev den sjätte juni förra året.
Etikett: politik
Paus
Kortfattat nu. Idag stannade jag hemma i sängen. Kände mig i mycket dåligt skick hela dagen igår och jag var så trött, så trött så ni anar inte. Sedan blev jag plötsligt febrig och fastän jag var övertrött efter föregående natts två timmar sömn kunde jag inte sova. Så här är jag nu. Och vilar. Visst är jag rädd för att Fredrik och Filippa ska komma och knacka på mitt fönster men tack och lov är det tre-fyra meter till marken så de kan stå där och vifta med armarna bäst de vill. Jag ska inte köra slut på mig själv en gång till för senast det hände var jag inte vatten värd. Bara en plump i protokollet.
Oroa er ej för mitt dramatiska utspel igår kväll. Någonting gjorde mig besviken och istället för att gnälla och älta knapprade jag frenetiskt på tangentbordet och som alltid kändes det bättre efteråt.
God men krasslig fredag
Nypromenerad till jobbet sitter jag och sippar på en kopp kaffe och ser på nyheterna. Har känt mig krasslig ett tag och när jag slog upp mina blå denna morgon sved det ordentligt i halsen. Febern är nära nu, men jag är inne på arbetsdag 5/7 så jag ska kämpa förtvivlat för att inte bli sjuk förrän på söndag. Jag vill ju inte göra Fredrik & Filippa upprörda!
Igår fick jag besök av mr Britain. Det blev middag (min specialare; fullkornspasta + het vegfärs) och glass och Kylieintervju på DVD och en massa Ofra Haza. Sedan kände jag mig sjuk och gick och lade mig.
Onda är vad de är
Visst är det irriterande att de (politikerna) aldrig kan låta SL vara. Det ska ändras på zoner och taxor och tider och gudvetvad och tänk vilka fantastiska möjligheter de har då de;
a) inte har någon som helst konkurrens och därmed kan göra som de vill, exempelvis…
b) …höja avgifterna samtidigt som tjänsterna blir sämre.
Hata SL. Så fort jag inte är så förbannat trött på morgnarna börjar jag gå igen.
Åh, kan Reinfeldt och hans kamrater bara stämpla ut och gå hem.
Och ta bebisröst-Filippa med er.
Vi ses vid Zinkensdamm
Eftersom homofobin frodas, både i Sverige och utomlands, och folk på allvar inte verkar förstå att en människa bara önskar få kära ner sig i en karl/dam, hur han/hon vill, och då ha samma rättigheter som någon Lars-Gunnar och Britt-Marie, har jag nu bestämt mig för att gå på Sthlm Pride i år. Jag övervägde som bekant att resa bort istället eftersom jag inte hade särskilt kul på förra årets festival. I år går jag dock inte dit för att ha kul, utan snarare för att stödja mina ljuva bröder och systrar i fjärran land. Inte så fjärran förresten. Det räcker med Polen, Lettland & CO.
Så – vi ses i parken. Både snyggare, gladare och mer politiska än någonsin.