Eftersom jag (dessvärre) är en inbiten nikotinist så har jag en hel del tankar kring den förda så kallade snuspolitiken.
I mitt födelseland, Sverige, snusade jag ”friskt” de sista tio åren och när jag kom till Finland så tänkte jag positivt: jag kan väl sluta när jag vill, när snuslagret är slut.
Men se, så enkelt gick det inte.
Snus är knark. Nikotin är knark. Det är ingenting som man lätt kan sluta bruka. Så jag rökte ett tag. Och jag identifierar mig verkligen inte som rökare. Faktum är att jag hatar cigaretter. Men jag kräver mitt nikotin tills den dag då jag har styrka nog att helt lägga av.
Sedan kom Zonnic, som ju får säljas då det är nikotinpåsar som klassas som läkemedel (om jag har förstått det hela rätt).
Körde med dem ett tag, men de var så sockriga. Körde även med nikotintabletter och -tuggummi. Men även tabletterna var så söta och man får lätt ont i truten av att tugga, tugga, tugga. (Jag är överlag ingen vän av tuggummi.)
Och nu kom då det så kallade ”vita snuset”. D.v.s. ”snus” utan tobak men med nikotin.
Förstår ni vilket hyckleri?
Detta låtsassnus får säljas, men riktigt, rejält snus får inte säljas. Jag tycker att det är mycket märkligt.
Nu, i väntan på den där dagen då jag helt ska kunna sluta med nikotin, så ”snusar” jag låtsassnuset. Det är så skönt att bli lugn.
Ja, ni nikotinister vet ju hur det är.
Jag har sagt det många, många gånger men jag säger det igen: släpp snuset fritt. Släpp allt fritt. Låt var och en själv få bestämma. Frihet framför allt.
Här kan man läsa mer om ”vitt snus”.
