Etikett: nätet

Ignorerade

Jag har aldrig velat göra det eftersom jag på något vis envisats med att tycka att alla kanaler ska vara öppna, men nu har jag börjat ignorera/blockera personer på det där communityt.
Låt mig berätta vilka.
1. Den där fulingen jag hånglade med för många år sedan. Jag var väldigt packad och ångrade det starkt. Han, trots sin höga ålder, fattade inte hintarna utan skrev och skrev och skrev i flera ÅR. Block!
2. En ful karl som alltid är “kåt” och skriver “tja!”. Block!
3 och 4. Ett par asiatiska män som spammar (utan att någonsin ens ha kollat min profil). Block! Block!
5. En ful fisk som har mig som favorit utan att någonsin höra av sig. Ok, en block kan verka onödig då men jag känner mig förföljd. Block!
6. En karl som skriver då och då, utan att a) fatta att jag inte är intresserad b) komma ihåg att han skrivit tidigare (värsta sorten). Block!
7. En jäkligt jobbig men säkert snäll grabb i en håla någonstans i landet. Fatta att jag inte är intresserad då jag aldrig skriver först och alltid är mycket kort i mina svar! Block!
8. En grabb i mina kvarter. Han skriver (dåligt) då och då och verkar inte minnas att han skrivit tidigare. Varje gång slutar han också tvärt. Och han verkar vara en väldigt jobbig moderatgrabb som tror han är bildad men hans taskiga stavning gör att jag mår illa. Block!
Så dramatiskt är mitt jävla singelliv. HJÄLP!

Då duger man

Jag har märkt att varje söndag dyker det upp meddelanden och mail från sådana jag dejtat eller träffat eller varit ihop med. De sitter där hemma och har söndagsångest. De känner sig ensammast i världen. Och så tänker de; “den där Kimman… Han var ju rätt go’ egentligen” och så skriver de några rader.

Lite sött.
Lite desperat.
Men mest bra för egot.

Det fattas 5 cm

Visst är det lustigt hur folk fäster enormt stor vikt vid vissa detaljer då de är på jakt efter tillgängliga för ett förhållande. Jag tänker exempelvis på den där mannen som spanade in mig på det där communityt flera gånger. Först kollade han vad jag skrivit om mig själv, sedan mina foton och slutligen min faktaruta (som betalande medlem kan man alltså se exakt vilka delar av ens sida besökarna tagit del av – en mycket bra funktion då de som endast kollat bilder (och inte ens själva profilen) sållas bort direkt). Detta upprepade sig gång på gång och när jag besökte mannens sida förstod jag vad problemet var; jag var för kort. “DU MÅSTE VARA MINST 180 CM LÅNG” hade han skrivit på sidan sin. Jag såg framför mig hur han gång efter annan hamnade på min profil och hur han tänkte; “Hmm… här har jag varit förut.. vad var det nu för fel på grabben? Texten är bra… Bilderna… jo, han funkar…Faktarutan då? Stopp och belägg! Han är bara 175 cm lång! Ja just så var det ju. So long, shortie”.

Hur stor skillnad kan fem centimeter göra egentligen?
Jag vidgade själv mina vyer då jag för fyra år sedan bestämde mig för att ge en blåögd person en chans. I mitt fall är det verkligen opposites attract men en av de många bra sidorna med att befinna sig på ålderns höst är att man vet vad som faktiskt betyder något. Nej, den blåögde blev så klart inte mitt livs stora love story men väl en god vän.
Åh! Ni brunögda, mörkhåriga män mellan 30 och 40 och som är lite längre än undertecknad och inte alltför krävande – kom till mig.