ESC 2019: de utslagna bidragen

Vi har årets två fantastiska semifinaler bakom oss och i väntan på mitt livsviktiga inlägg om finalbidragen så ska ni nu få ta del av mina intelligenta åsikter om låtarna och akterna som fick stämpla ut och åka hem.
Dessvärre fick min stora favorit Portugal sparken. Dåligt röstat av er.

SEMI 1

Montenegro – D mol ”Heaven” 1/5

Denna frikyrkliga kalkon gör mig ledsen. Det gör liksom ont i mig också. Enda behållningen är hunken Rizo Feratović (bildgoogla gärna) (gulp!).

Finland – Darude feat. Sebastian Rejman ”Look Away” 2/5

Darude valdes alltså ut att representera Finland i årets ESC och han framförde tre trista, daterade bitar med Sebastian Rejman bakom mikrofonen och den tråkigaste låten vann en biljett till Tel Aviv.
Jag har en idé som jag ska återkomma till någon gång. Jag vet hur vi höjer statusen på Eurovision här i Finland. Vänta bara. Det kommer att bli en succé (om jag får bestämma). Som det är nu så vill ingen ställa upp eftersom om det går dåligt i ESC så är karriären över. Därför representeras Finland så ofta av föredettingar eller amatörer.

Polen – Tulia ”Fire of Love (Pale Sie)” 2/5

Denna gapiga låt är ju ändå en smula oppfriskande. Men inget som går på repeat.

Ungern – Joci Papai ”Az én apám” 2/5

Tuff men gosig ungrare med tofs. En lite trevlig låt. Väldigt Eurovision. Håller dock inte. Glöms snabbt bort.

Belgien – Eliot ”Wake Up” 3/5

Jag gillar inte barn som sjunger. Välkommen tillbaka om 35 år. Men helt okej låt, när man inte slipper se spädbarnet jollra runt.

Georgien – Oto Nemsadze ”Keep on Going” 0/5

Jag vill aldrig mer höra denna låt. Den onde mannen ylar och lider av svår ångest och snart går han till attack.

Portugal – Conan Osíris ”Telemóveis” 5/5

Jag älskar denna tokiga låt! Björk mötte… någon… i en mörk gränd i Lissabon. Tycke uppstod och detta är resultatet. Kärleksbarnet. Nej, inget kärleksbarn. Snarare knullbarnet. Det handlade bara om ett passionerat anonymt möte (usch!) i en mörk gränd en het sommarnatt i Lissabon och strax därefter föddes ”Telemóveis” under stor dramatik och svåra smärtor. Underbart!

SEMI 2

Armenien – Srbuk ”Walking Out” 1/5

Osympatisk kvinna med ”tuff” röst tar ton och kaxar sig. Ogillart! Mer kärlek i världen! <3

Irland – Sarah McTernan ”22” 5/5

Jag blev så besviken när jag såg Sarah live. Hon var så nervös och trist och oengagerad och inrutad och ospontan. Hon var liksom inte på plats. Mycket sorgligt då jag älskar låten!

Moldavien – Anna Odobescu ”Stay” 4/5

Den här låten diggade jag ju. Tills jag såg numret. Trist. Sandriterska. Gäsp. Vit klänning med spetsdetaljer. Urk. Synd. Så synd.

Lettland – Carousel ”That Night” 0/5

Seriöst. Vem FAN har ”komponerat” denna jävla ”låt”?

Rumänien – Ester Peony ”On a Sunday” 2/5

Lite spännande. Men återigen för hårt och för mycket låtsas-attityd. Slappna av. Gråt om du har blivit dumpad. Tuffa inte till dig så där tillgjort. Gråt ut!

Österrike – Paenda ”Limits” 0/5

Det finns ingen LIMIT för hur värdelöst detta är. Ett himla ylande (falskt dessutom) och lökigt blått hår som pricken över det berömda i:et.

Kroatien – Roko ”The Dream” 3/5

Jag gillade låten tills jag såg det lökiga uppträdandet med bara guldfärgade herrbringor och änglavingar och hela jävla baletten. Men grabben kan sjunga och låten är rätt fin!

Litauen – Jurij Veklenko ”Run with the Lions” 2/5

Det tog ett tag innan denna fastnade. Den gick mest bara förbi. Men. Den är lite småtrevlig ändå.

Foton från eurovision.tv

Madonna, fy fan! :-(

Oj, det gör så ont att skriva detta men jag är rädd att tiden är kommen då Madonna slutligen tappade DET.
De fyra spår som släppts från kommande albumet Madame X håller verkligen inte måttet.

Först kom Medellín. Jag försökte gilla detta stycke rörig musik och jag blev så glad över att återigen få höra Madonnas underbara röst, men låten är ju faktiskt rätt sopig. Och gossen Maluma borde bara hålla käften och se söt ut.

Sedan kom I Rise och äntligen började det låta lite Madonna och texten är fin och Madonnig. Jag gav i min iver låten en fyra men jag är redan trött på den så en svag trea belönas/straffas den med nu.

Därefter släpptes Crave. Ett samarbete med någon jobbig jävla Swae Lee (jag är SÅ ointresserad och vill inte ens veta vem denna människa är!). Melodin är på något vis trevlig men låten kommer aldrig igång ordentligt. Ja, och sedan kommer den där fucking Swae in i bilden och ylar någonting också.

Och nu släpptes då Future. Ett samarbete med någon vidrig Quavo (men gäsp!). Vad är detta? Ännu en B-sida?

Samtliga låtar låter som något som inte var bra nog för förra albumet (det fantastiska) Rebel Heart.

Jag är mycket orolig!
Har Madonna tappat DET?

I morgon lördag ska hon hursomhelst uppträda på Eurovision Song Contest och det ser jag fram emot. Jag älskar – och har alltid älskat – Madonna men nu är jag uppriktigt LIVrädd för att hon har gjort sitt.

Sorgen är enorm.
Den slutliga domen meddelar jag när hela nya albumet släpps den 14:e juni.

Fy fan, Madde! Skärp dig!

Nu börjar det likna nåt, Madonna

När drottningen släpper (ännu) en ny låt från kommande albumet ”Madame X” och fanatikern (som älskar listor och statistik) ser denna textrad i musikprogrammet Last-fm, då vet han att han inte drömmer, utan verkligen lyssnar på en ny låt.
Och att sedan sitta online och i realtid skriva ner sina viktiga första tankar och åsikter under premiärlyssningen i sällskap av en annan fanatiker… Det är grejer det.

”I Rise” är betydligt bättre och mer Madonna än den ganska jobbiga ”Medellín”.
Jag kan inte hjälpa det, men jag vill se en ”mognare” Madonna. Jag vet inte om jag är åldersrasist men även jag är ju äldre nu än ”då” och jag vill höra värdiga mogna popbitar om kärlek, smärta, svek och hopp. Ingen ungdomlig dans nu, tack. Det räcker.

Musiken i april

Eftersom alla är så oerhört intresserade av min värdelösa musiksmak så publicerar jag mina månatliga listor (enligt Last-FM).

Här kommer de mest spelade artisterna och låtarna i april 2019.

ARTISTER

  1. Janet Jackson
  2. Madonna
  3. Sophie Ellis-Bextor
  4. Madonna & Maluma
  5. Björk
  6. Melanie C
  7. Agnes
  8. t.A.T.u.
  9. Spice Girls
  10. September

LÅTAR

  1. Madona & Maluma ”Medellín”
  2. Laura Voutilainen ”Sun ois hyvä tietää”
  3. Roko ”The Dream”
  4. Sanna Nielsen ”Undo”
  5. Madonna ”Living For Love”
  6. Mooki ”Lev Chofshi”
  7. Panetoz ”Efter solsken”
  8. Yardena Arazi ”Shiru Shir, Amen”
  9. Madonna ”Messiah”
  10. Serhat ”Say Na Na Na”

Musikalisk höjdpunkt

Idag vill jag berätta om mitt livs musikaliska höjdpunkt.
Det var tisdagen den 21 mars 1989 då Madonnas album ”Like a Prayer” släpptes.
Titelspåret hade släppts som singel 2,5 veckor tidigare och jag minns så väl när jag hörde detta mästerverk för allra första gången. Melodin! Texten! Sången! Körerna! Helt enkelt briljant. Dessutom fanns några riktigt bra remixar på de två maxisinglarna.

Den där tisdagen i mars gick jag till Rydéns skivbutik på lunchrasten för att se om de hade fått in dagens (veckans?) leverans. Men nej.

Jag gick tidigare från skolan den dagen (skolkade lite grann) och tillbaka till butiken och där fanns den! (Pris: 85 kronor.) Med det fantastiska konvolutet. Så classy. Så sassy. Så stiligt. Så perfekt.
Missade skolbussen och promenerade hem. Sju kilometer. Och jag ville bara komma hem för att lyssna!
Ni förstår, ungdomar, att på den här tiden läste vi om ett kommande skivsläpp i tidningarna flera månader innan släppet och sedan fick vi snällt vänta. (Tidningarna i mitt fall var svenska Okej och tyska Bravo.) Inga märkliga nedladdningar. Inga snabba klick. Nej. Väntan! Musiken var värd någonting på den tiden.

Jag kom hem och plockade ut LP:n ur fodralet. Ur högtalarna strömmade den ljuva musiken. Aldrig hade Madonnas röst låtit så ”nära”. Så skör men stark på samma gång. Jag njöt i mitt pojkrum och vårsolen sken. Jag minns det så tydligt.

Poppärla efter poppärla: ”Express Yourself”, ”Love Song” (med Prince), ”Till Death Do Us Part” (om äktenskapet med Sean Penn), den fantastiska balladen ”Promise To Try”, barnsligt underbara ”Dear Jessie”, superballaden ”Oh Father” samt familjekärlekslåten ”Keep It Together”.
Och så fick vi den bortglömda balladen ”Spanish Eyes”, i vilken Madonnas röst spricker några gånger, och det låter så äkta och känslosamt.

Ett musikaliskt och konstnärligt mästerverk från början till slut. LP:n var parfymerad och en liten ljusblå papperslapp med ”The facts about AIDS” låg i konvolutet (året var som sagt 1989).
På fotografierna fick vi se en mörkhårig Madonna och hon var så jäkla snygg.

För hela 30 år sedan kom detta album och det håller än idag. När jag lyssnar på låtarna, när jag ser fotografierna och den snygga layouten samt när jag tänker på vad ”Like a Prayer” har betytt för mig så blir jag en smula tårögd. Och tacksam!

Inget album har lyckats slå ”Like a Prayer”.
Men nämnda donnas ”Ray of Light” kom nio år senare i närheten.

Madonna – Like a Prayer