Ni minns kanske burkdramat som höll på att driva mig till vansinne. Nu är det över. Efter att jag tömt papperskorgarna på jobbet under en veckas tid satte min ärtiga kollega upp en lapp. Den hjälpte dock inte eftersom synen ovan mötte mig när jag kom till kontoret dagen därpå.
Jag exploderade, vilket jag gör på tok för sällan egentligen, och ställde burkarna väl synliga med postitlappen nedan. Dagen därpå var burkarna borta och sedan dess har de lyst med sin frånvaro. (Hurra! Jag gör skillnad! Jag existerar och påverkar.)
Inget, inget, gör mig så upprörd som folks genuina dumhet när det gäller sådana här självklara saker som påverkar allt och alla.
Naturligtvis får man höra hjärndöda argument som “men vi har ingen sopsortering på jobbet”. Men herregud, säger jag, kan du släpa burkarna från butiken kan du släpa dem tillbaka dit, eller till miljöstugan. Det är varje människas ansvar att städa upp sin egen skit. Punkt slut.
Etikett: miljö
Ännu ett högklassigt inlägg
Ny vecka.
Tänkte göra den till vänliga veckan men det blir nog svårt eftersom jag redan hunnit bli förbannad (klockan är inte ens åtta än). Hur kan vuxna människor i Stockholm, Sverige, år 2008 slänga läskburkar i papperskorgen? Det var det första jag såg när jag kom till jobbet. “Vi har ingen insamling”, kommer jag få till svar när jag gnäller. Men ta hem dina burkar då!
Som ni nog vet vid det här laget – få saker gör mig lika irriterad.
Helgen var bra iaf. Den bjöd på det mesta; rabarberpaj, lasagne och muffins, vin och bacardi och utgång. Igår strosade jag och Sebbe i VÅRsolen, trots min hälsporre.
Och så har jag shoppat en hel del musik på iTunes (PSB, Britney, Janet, Björk, Towa Tei feat. Kylie…). Det är livsfarligt… Det finns så mycket gött man vill ha och på ett klick har man musiken i iPoden.
Fin övergång till dagens fråga.
Jag döper ofta mina prylar och jag har till min enorma glädje märkt att jag inte är ensam.
Så; vad heter din iPod/mp3-spelare?
Min heter Blackie.
I hope you die
Igår när jag och Sebbe var ute och strosade såg vi denna syn (TV-apparat dumpad i ett dike) och jag undrar nu;
a) är det en slump att dekalen (med texten ”I hope you die”) sitter där den sitter?
b) pågår det en kampanj? Är det någon som smyger runt och fäster klistermärken på i naturen så ondskefullt dumpat skräp och skrot?
Må i sådana fall din önskan bli verklighet. Död åt kräken.
Folk har fortfarande ingen respekt för naturen. Om de ändå kunde se den för vad den är; varje levande väsens vardagsrum.
Sluta skratta åt tygkassen min
Tanter fnyser. Gubbar glor. Tonåringar pekar och skrattar. “Öh! PRO nästa!”, skriker de.
Jag går dock stolt vidare med tygkassen i min hand.
Tygkassen jag fick av min tyske vän.
Den används flitigt. Jag bär min matlåda och min kalender i den då dataväskan är full av det den är till för.
När jag ska handla har jag tygkassen med mig i fickan.
Kassörskor fnittrar. Grannar ler.
Ingen tygkassens storhet ser.
Skräp
Jag är en vän av ordning. “Ordning och reda, hyfs och fason” är mitt motto. Mitt mantra. Det värsta jag vet är folk som slänger skräp i naturen, det har jag bloggat om många, många gånger. Jag har även nämnt den där (moderaten) jag dejtade för många år sedan som kastade ett tomt ciggpaket (rökare – usch) på gatan med motiveringen; “det skapar jobb”. (Nej, jag dejtade honom inte efter det.)
Ett tag hade jag ovanan att städa krogtoaletter. Alltså när jag var där som gäst. Faktiskt helt sant och ett litet skämt bland mina vänner. Jag tyckte helt enkelt att det var pinsamt om det låg papper och annat på golvet när jag lämnade muggen så jag såg till att det var fräscht när jag gick därifrån. Har dock slutat med detta.
Mitt nya irritationsmoment är hurtiga lärare som tvingar ut eleverna på tråkiga tipsrundor i skogen. De plockar inte ner sina lappar som de med sina spetsiga lärarfingrar häftat upp på gråtande träd och chockade stolpar och jag ser lapparna varje dag. Gamla Kim M skulle ha plockat ner och slängt dem i soporna (papper för sig och plast för sig så klart…) men Kim M a’ la 2007 orkar inte. Jag kan inte gå och städa efter folk längre.
Nu har jag noterat att vissa inplastade lappar fallit till marken men jag låter dem ligga. Vänligen; sätter du upp tipsrundelappar i skogen tar du ner dem när rundan är över.
För övrigt, och även detta har jag nämnt tidigare, stör jag mig på katt-och-råtta-leken när det gäller klotter och sabotage. Man ser en krossad ruta en kväll. Dagen efter är den lagad. Samma kväll är den åter krossad. Morgonen därpå lagad. Vad är poängen? Låt allting förfalla en gång för alla så huliganerna ser hur trevligt det ser ut med klotter och krossade rutor. Sedan kan man lugnt och stilla fräscha till allting igen. Bara en tanke. För hur länge kan man fortsätta med denna eviga cirkel?