Äntligen är min fullständiga mellolista färdig.
Enjoy.
01 Verona “La Musica”
02 The Attic feat. Therese “The Arrival”
03 Sofia “Hypnotized”
04 Måns Zelmerlöw “Cara Mia”
05 Marie Lindberg “Trying To Recall”
06 Regina Lund “Rainbow Star”
07 Sonja Aldén “För att du finns”
08 MissMatch “Drop Dead”
09 Caroline af Ugglas “Tror på dig”
10 Sebastian “When The Night Comes Falling”
11 Sarah Dawn Finer “I Remember Love”
12 Emilè Azar “Vi hade nåt”
13 Nanne “Jag måste kyssa dig”
14 Andersson & Gibson “Anything But You”
15 Uno & Irma “God morgon”
16 Svante Thuresson & Anne-Lie Rydé “Första gången”
17 The Ark “The Worrying Kind”
18 After Dark “(Åh) När ni tar saken i egna händer”
19 Addis Black Widow “Clubbin”
20 Jessica Andersson “Kom”
21 Anna Book “Samba Sambero”
22 Lustans Lakejer “Allt vi en gång trodde på”
23 Sanna Nielsen “Vågar du, vågar jag”
24 Elin Lanto “Money”
25 Andreas Lundstedt “Move”
26 Cosmo4 “What’s Your Name”
27 Magnus Carlsson “Live Forever”
28 Sheida “Mani armani taha – I mina drömmar”
29 Magnus Uggla “För kung och fosterland”
30 Andreas Johnson “A Little Bit Of Love”
31 Jimmy Jansson “Amanda”
32 Tommy Nilsson “Jag tror på människan”
Etikett: Melodifestivalen
Retrospective
Det blev en helkväll.
Först mellodrama hos Hundvakten. Jag röstade på Månsy tre gånger. Två gånger för min egen räkning och en gång för min fars, som sms:ade från utlandet och sa att “Cara Mia” var hans favorit.
Sedan skulle vi gå på Lino men den kilometerlånga kön gjorde att vi gick till Connection istället och för första gången på evigheter upplevde jag en lyckad utekväll. Kul var det, på alla vis.
I bardisken träffade jag en yngling som basunerade ut att han och jag minsann skulle bli ihop. Men jag skulle inte tro det…
Discoteca
Jag lyssnar på radio, jag ringer snart tillbaka
Så här på fredagskvällen ringer mobilen just när jag lyssnar på morgondagens melodifestivalbidrag på radio. Och jag lyssnar via mobilen eftersom alla traditionella radioapparater i mitt hem alltid prasslar (det är därför jag aldrig lyssnar på radio). Vännen berättar att han lämnat sin sambo då denne varit otrogen (igen). Rutten som jag är hör jag mig själv säga; jag lyssnar på radio, jag ringer snart tillbaka. Dilemmat i det hela är att “sambon” är en av mina absolut bästa vänner. (Han som ringde har även han blivit en mycket god vän dock). Hur ska jag förhålla mig till “sambon”? Tänk om han inget berättar. Ska jag låtsas inget veta?
Om jag någonsin får en sambo ska jag icke vara otrogen. Det finns inte på min världskarta. Det är inte ett alternativ. Allt skulle ju raseras. Hur man än skulle försöka rätta till det hela skulle ingenting ändå någonsin bli som förut.
Gu sicken bra pojkvän jag kommer vara.