Är vi inte trötta på damer som poserar lättklädda och sedan gnäller över att “tidningen publicerade en annan bild än vi kom överens om”? Kastar fröken Meterolog bh:n och blir fotad bör hon väl fatta att den bilden dyker upp förr eller senare. Att hon dessutom agerar förvånad över att bilden är retuscherad säger ju allt.
Etikett: människor
Jag mötte Lassie
Neighbours
Pojkfröken skrev ju för ett tag sedan om sin porrfilmstittande granne och nu kan jag äntligen kontra med något.
Igår fick jag mina fördomar bekräftade då jag mötte den mogne grå- och långhårige mannen som alltid står och polerar (inte påken, you naughty) sin båge på gården. Medan vi småpratade – om det varma vädret och annat man talar med sina grannar om – kunde jag inte låta bli att notera det inplastade magasinet han ogenerat höll i ena handen. Bilder på avklädda damer med stora rattar fanns det gott om.
Mer om grannar; en vän till mig har full insyn i en lägenhet mittemot. Den huseras av ett ungt (attraktivt) gaypar. En gång när jag satt i soffan hos min vän kände jag mig plötsligt iakttagen och visst var det en av killarna som stod och blängde på mig. Inte nog med det; han hade just duschat och stod och rakade sig och för att se mig bättre vred han badrumsspegeln till en vinkel ur vilken han kunde se mig rakt i ögonen medan han drog hyveln längs sitt ljuva ansikte. Det var lite spännande – lite New York i en stockholmsnärförort.
Människor
Stötte ihop med många minnesvärda människor idag. Först en man med en pudel som såg ut som en afrotjej med rosettprydda tofsar (hunden alltså…). Sedan en hemsk, snorkig kärring (jag ogillar snorkiga kärringar skarpt). Vidare en trevlig man som hade en papillon som var åtta månader äldre än Sebbe. På hemvägen två rultiga flator som gick han i hand + en mycket trevlig kille (kanske lite flirtig) med en stor svart hund.
Och så fick jag ett fint mail; “jag tycker om att du är en sådan varm, godhjärtad människa”. Sånt är alltid trevligt att höra.
Ska se något jag spelade in från TV igår. Sedan sova igen. Ciao.
Den här långa dagen blev längre än väntat. Satt på jobbet och fräste högt för mig själv; “kan inte den här dagen vara slut snart!?” och när arbetsdagen väl var slut så tänkte jag vara lite smart och fixa alla ärenden innan hemfärd. Lämnade Sebbe på kontoret, gjorde vad jag skulle på stan och sedan bar det av hemåt. Klev av tuben ett par stationer innan vi var ända framme för att slå ännu en fluga i samma smäll. När vi väl stod utanför ytterdörren – båda trötta och griniga – upptäckte jag att nycklarna var kvar på jobbet. Så; den tunga matkassen hängde jag på dörrhandtaget och tog tuben tillbaka till city. Nu är vi i alla fall hemma och Sebbe har somnat på stolen bredvid mig. Själv dricker jag te. Ja; te, inte the.
Tvättstugemys
Det slog mig återigen. Tänk vilket knäppt samhälle vi lever i då en sådan sak som en trevlig kvinna i tvättstugan fick mig på strålande humör. Vår konversation var hemskt kort och ytterst alldaglig. Men ett leende gör så mycket i denna dystra värld. Klyschor återigen men leenden och vänliga blickar sprider sig som ringar på vatten. Det är det lilla som betyder något. Det är det lilla som gör det stora. Gosh, vad lycklig jag känner mig helt plötsligt. Ska sitta vid min dator och spela plattor hela dagen. I love life (har min fördubblade dos av antidepressiva något med saken att göra tro? Eller var det kvinnan i tvättstugan?).