Etikett: människor

En deppig man på en bänk

Jag vill inte låta som nån ”god” människa nu, men kom igen…

Jag och min hund Blake var på middag hos en vän i närheten. När vi promenerade hemåt längs strandpromenaden från Tölö till Mejlans så lade jag märke till en man i min ålder. Klockan var runt 02:00 och det kändes lite mysko att han bara sätt där, på en bänk och såg deppig ut och blickade ut över havet. Vi gick förbi. Men sedan kände jag bara att ”nej!”.

Så Blake och jag vände om.

Vi gick tillbaka och Blake rotade runt i gräset och jag frågade den här mannen om han var ok (på finska).

Han såg verkligen deppig ut. Han svarade nåt i stil med: ”Är det någonsin det?”
(Vi vet alla att det är just så det känns när man är riktigt nere.)

Jag svarade: ”Nå, vad heter det, förlåt, jag är svenskspråkig…” och han överraskade mig och sa: ”Nå, säg det på svenska, jag förstår nog”. Så jag sa att när jag känner mig nere så sitter jag på klipporna ”där borta” (pekade mot Mejlans underbara klippor) och blickar ut över havet.

Han blev så glad över att någon ”såg” honom.

Jag klappade honom på axeln och sa: ”Om du vill snacka med någon nån gång så promenerar jag förbi här i stort sett varje dag med min hund.”

Vad fan, människor!? Kan vi inte vara lite snällare mot varandra?

Vi har bara varandra. Så simpelt är det.

man in black shirt and gray denim pants sitting on gray padded bench
Photo by Inzmam Khan on Pexels.com

Sluta leka Gud

På väg hem från jobbet lyssnade jag på en dokumentär om bl.a. galna ko-sjukan och jag blev återigen så trött på mänskligheten.
Ni vet, människor som gör kor till kannibaler etc. Och som struntar i all etik och moral då det ska vinstmaximeras.
Det här med att människan emellanåt leker Gud är mycket beklämmande och oroande. Inte konstigt att djur, människor och miljö lider och mår dåligt när människoaset härjar och frångår allt som är NATURLIGT.
Man måste ha en smula RESPEKT för NATUREN. När Moder Jord blir förbannad så är hon inte att leka med.

Det är heller inte så konstigt att alla blir sjuka och var och varannan får cancer då vi har frångått allt som är NATURLIGT.
Maten vi äter är full av kemikalier och det är så vansinnigt äckligt, när man verkligen börjar tänka på det.
Det enda rätta vore nog att helt och hållet börja odla sin egen mat.

Så lägg av med alla konstigheter! Och sluta genmanipulera och annat ONATURLIGT trams, är ni snälla. Människan ska veta hut och sluta leka Gud och sluta bråka med Moder Jord.

Irritationsmoment i vardagen

Innan jag åker till jobbet tänker jag bjuda på ”irritationsmoment i vardagen” (har åkt mycket spårvagn och metro på sistone, och det märks).
Alla har vi ibland lite dåliga, förbjudna tankar. Det är mänskligt.
Brasklapp: Detta är en smula humoristiskt (men ändå på blodigt allvar) så ta inte åt dig. Vill inte kränka nån lättkränkt.

IRRITATIONSMOMENT I VARDAGEN

– Människor med krimskrams som hänger på väskan. Ni vet gosedjur och reflexer och andra ”smycken”. De hänger och flänger och fastnar i saker. Fult! Plottrigt!
– Ryggsäckar. Är du över 14 så är du för gammal för ryggsäck. Såvida du inte traskar runt i fjällen eller nåt.
– Plottriga människor överlag. Stilrent är snyggt.
– Afrikaner som tror sig vara afroAMERIKANER fastän de de facto är typ somalier bosatta i en nordisk förort. Sluta bete er och se ut som gangsterrappare från Harlem.
– Långsamma människor. Värst är de som dessutom är korta och knubbiga eftersom de rör sig pingvinaktigt med utsträckta armar och tar upp om möjligt ännu större utrymme där de – långsamt – vaggar fram.
– Luggar som fastnar i ögonfransarna (gärna med klibbig mascara). Det svider i mina egna ögon när jag tvingas iaktta ert hysteriska blinkande.
– Hår som uppenbarligen irriterar då det hela tiden måste strykas bort från ansiktet. Gud skapade hårspännen av en anledning. Använd dem, som vi normalbegåvade människor gör.
– Snygga människor med fula frisyrer. Sånt slöseri.
– Föräldrar med fler barn än de kan hantera.
– Människor som äter på allmän plats (om ej restaurang).
– Mysbyxor. De hör hemma i hemmet. Och bara där.
– Par där den ena går ett par meter bakom den andra. Om de är så trötta på varandra så borde de göra slut och sluta att – själviskt – ockupera en annan människa som skulle kunna uppskattas av någon ofrivillig singel.
– Såna där sena as som sliter upp tågdörrarna så att tåget försenas och _alla_ blir sena bara för att dessa slashasar var sena. (Metron går dessutom med fem minuters mellanrum, så om fem minuter är en katastrof för dig så bör du se över dina prioriteringar.)
– Snipkäftar och buttra typer. Le lite för f@n.
– Såna som noggrant väljer sittplats i kollektivtrafiken. De vaggar runt och väljer med omsorg och byter plats och håller på – och vips var det dags att kliva av. Bara sätt dig ner på första lediga säte, håll käften och bara åk. Du åker några stopp i kollektivtrafiken, inte på nån j@vla jorden-runt-resa.
– Tiggare. Obs! Jag har inte stött på EN ENDA tiggare i metron, på bussen eller på spårvagnen under mina dryga tre år i Helsingfors. Fatta! Men minnena av ”hej hej” och aggressiva tiggare som följer efter folk som kliver av tuben i Stockholm plågar mig ännu.
– Långhåriga (oftast ”snygga” brudar) som kastar med håret så att det loppiga svallet vidrör oskyldiga medmänniskor.
– Människor som helt sonika börjar tafsa på din hund (och naturligtvis helt ignorerar dig).
– Och så alla dessa apor som stannar precis framför rulltrappor eller entréer. Sinnessjukt beteende.

Ha en bra dag.
Uppför er gärna. 💁🏻‍♂️

Cykelsäsongen: Förenad med livsfara

Äntligen är cykelsäsongen här!
Bågen är tvättad, inoljad och uppumpad och jag älskar att susa iväg. Men – det är fortfarande livsfarligt.
Cykla genom huvudstaden en eftermiddag och försök därefter övertyga dig själv om att människan är en smart varelse.
Låt mig reprisera förra årets inlägg:

Att cykla genom Stockholm

Ha ha, ni kan också kolla in inläggen under taggen ”cykel” – en hel del ilska väller fram.
Idag cyklade jag för övrigt iklädd endast t-shirt (på överkroppen då) och solen sken och det var 16° och alla var lyckliga. Förutom jag eftersom jag muttrade och väste åt människoasen.

Åh, min vackra båge!