Det handlar om judehat

Jag har nu vridit och vänt på detta under de senaste tretton åren, eller så.
Jag har verkligen analyserat. Min slutsats är att det helt sinnessjuka hat som riktas mot den pyttelilla judiska staten Israel helt enkelt handlar om ett hat mot judar. Jag hittar ingen annan förklaring.

Världen må stå i lågor men folk är besatta av att trasha just lilla, lilla Israel. Alla andra konflikter är ointressanta. Det är helt sinnessjukt. Och just nu, medan jag skriver dessa rader, så plingar min telefon non-stop då raketerna faller över Israel. (Raketer sponsrade av oss via bistånd – fattar ni hur SJUKT detta är?)

Och så sitter det en massa lallande europeiska politiker och jollrar om ”det onda Israel”. De skriver hjärndöda inlägg på sociala medier. Jag finner inga ord. (Eller jo, det är ju det jag gör. Som vanligt.)
Vilka nötter. Vilka ryggradslösa as.
Jag är verkligen inte den som skriker ”antisemitism” i tid och otid, men efter runt 13 år i ”branschen” så har jag kommit fram till att det är just det som det handlar om.
Hur frihetsälskande, normalbegåvade människor inte kan stå upp för Israel är en gåta (som jag nyss alltså löste).

Hellre gullar folk med islamister som vill döda både dig och mig och era barn och min hund, än står rakryggade sida vid sida med Israel och stöder landet i dess kamp mot dessa vidriga islamister.
Samma islamister som härjar här hos oss i Europa. (Tack för importen.)

Kom igen nu, för fan. Skäms på er. Fy SKÄMS.

Undertecknad i Helsingfors, 16 maj 2020

Israel: Läs om den nya propagandafilmen

Idag blir det lite norska!
Läs hela artikeln här.
Några utdrag:
Skal demoniseringen av Israel aldri ta slutt? spør den kjente franske filosofen Bernard-Henri Lévy. Aftenposten ba ham se Vibeke Løkkebergs nye Gaza-film.
Tre hendelser i det siste, tre tegn, tvinger nok en gang frem dette spørsmålet.
Først Frankrike og denne merkelige kampanjen for en «boikott», som etter alt å dømme brer seg. Visst finnes det situasjoner hvor en boikott kan være berettiget. Jeg er selv den første som har slått til lyd for det i tilfeller da folks rett til i store trekk å bestemme over seg selv, blir til tyranners rett til å bestemme over sitt folk, eller for den saks skyld over et nabofolk.
Men når det gjelder et demokrati som Israel? Når det gjelder det eneste demokratiet i Midtøsten, det vil si den eneste staten i området hvor politiske stridigheter kan løses ved forlik? Overfor en av de eneste nasjonene i verden som på det eldgamle spørsmålet om hvorvidt demokrati er noe som kan improviseres, om man kan skape det fra bunnen av, og om det kan oppstå blant folk som aldri har opplevd annet enn totalitære regimer eller tyrannier, liksom ved et mirakel har svart med et regime som helt fra fødselen av faktisk har vært et demokrati?
En slik film – som man dessverre snart vil få fremvist på all verdens festivaler – er ikke en dokumentar, men et propagandaverk. Det er en film som sataniserer Israel og ikke fremmer fred, men krig.
***
Eftersom Svenne fortfarande inte förstått varför israelerna angrep Gaza (som de ju lämnade 2005, för att araberna skulle kunna bygga upp ett blomstrande, välmående land åt sig själva) så avslutar vi med en kort men mycket beskrivande videosnutt:

(Svenne Viktigpetter ser ju bättre än han läser.)

Palepengar

Japp. De svenska tidningarna frossar i hur fantastiskt jobbigt det är att leva i Gaza just nu, och det är det utan tvekan. Det ska samlas in cash till höger och vänster och vi ska alla känna oss engagerade och goda, men varför skriver de inte att bara det svenska biståndet uppgår till hela 700 miljoner kronor per år? Vad gör palestinierna med dessa pengar (och nu snackar vi bara 700 svenska
miljoner? Tänk då alla andra pengar som trillar in från världens alla hörn.)
Hamas som har kontroll – spenderar de pengarna på att bygga upp ett väl fungerande samhälle eller spenderar de på att göra livet surt för andra?
Just saying.
Så sluta jiddra.

Lite balans i media, tack


Varför visas aldrig bilder på plågade israeliska barn?
Bild från Jerusalem Post.

Jag fortsätter skriva om detta trots att ni gamla goda bloggläsare hellre vill läsa om ekivoka detaljer ur mitt privatliv. Jag känner att det är min plikt. Inte minst med tanke på att människor som Lennart Eriksson får sparken då de försöker balansera medias extremt (och pinsamt) ensidiga rapportering.
Tänk om länderna i Mellanöstern kunde koncentrera sig på att bygga upp fräsiga, trevliga demokratier (tänk Israel) istället för att lägga ner all sin energi på hat och att förstöra för andra.
Observera sista meningen i den här artikeln, som ett exempel.
Tänk om media kunde berätta lite mer om de “norska hjälteläkarna” i Gaza. Mads Gilbert är exempelvis inte bara läkare – han har sedan 70-talet varit aktiv i den palestinska solidaritetsrörelsen. Partiet han företräder är ett revolutionärt kommunistiskt parti och herr Gilbert är känd för att ha yttrat dessa ord angående 9/11: Hvis USAs regjering har en legitim rett til å bombe og drepe sivile i Irak, har også de undertrykte en moralsk rett til å angripe USA med de våpen de måtte skape. Døde sivile er det samme enten det er amerikanere, palestinere eller irakere”. På en direkt fråga om han stöttade terrorattackerna mot USA, svarade Gilbert: “Terror er et dårlig våpen, men svaret er ja, innenfor den konteksten jeg har nevnt”. Källa.
Varför nämner inte våra kära tidningar detta?
Tänk om media slutade vinkla varenda liten artikel på ett sätt som sympatiserar med palestinierna. “Hur ska man orka leva så här?” skriker denna artikel, med underrubriken “bloggare om striderna i Gaza”. Vem tänker på att orden kommer från en israelisk bloggare? “Jag står ensam i källaren och lyssnar på sirenen och väntar på smällen. Hur ska man orka leva så här?” (17-årig israelisk bloggare). Varför länkar Aftonbladet i artikeln till alla bloggar utom den israeliska?
Kudos för att de ändå citerar Mr D Frihetsblogg: “Det står klart att det är en utstuderad taktik att lura den israeliska militären att skjuta mot civila mål. Sedan utnyttjar man skamlöst dödsoffren i sin propaganda”.
Vad gjorde palestinierna när Israel drog sig ur Gaza 2005? Byggde upp ett trivsamt samhälle? Nej, de röstade fram en terrororganisation till att leda dem och vad gör terrororganisationer med stålarna de håvar in? Bränner de dem på vapen eller på en blomstrande framtid?
Israelerna vill ha fred och de stöttar palestinierna – så länge de slipper attacker.
Newsmill skriver Carina Hägg (s): Våra barn och barnbarn kommer att läsa i historieböckerna om julinvasionen 2008, och då kommer vi att skämmas. Vi kommer inte att kunna svara på deras kritiska frågor: “varför gjorde ni inget?”.
Jag undrar varför ingen gjorde något, eller ens reagerade, under alla år då allt Israel ville ha var fred men allt de fick var fortsatta attacker.
Varför kan folk inte förstå att så länge sådana som Hamas har någon som helst makt i Mellanöstern kommer freden lysa med sin frånvaro eftersom de de facto inte vill ha fred. De vill utplåna staten Israel och varenda jude i denna värld.
Fjolårets (större) terrorattacker mot Israel:
# July 22, 2008: Sixteen people were wounded when a man drove a bulldozer into a bus and four other vehicles in central Jerusalem. The attack was an attempted copycat of an earlier attack on Jerusalem’s Jaffa Road on July 2, 2008. The terrorist was shot dead by police.
# July 2, 2008: An Arab resident of Jerusalem deliberately drove a bulldozer into pedestrians and vehicles in central Jerusalem, overturning and flattening a number of buses and cars. Three people were killed and 66 injured in the attack.
# April 9, 2008: Two Israeli civilians were killed and two wounded when Palestinian terrorists attacked an Israeli-controlled border crossing where fuel is piped into Gaza. The attack at the Nahal Oz depot was carried out by members of various terrorist movements, including the Popular Resistance Committees.
# March 6, 2008: Eight men, seven of them teenagers, were killed when a Palestinian gunman entered the Merkaz HaRav Yeshiva in Jerusalem and opened fire. The terrorist also wounded nine in the attack before he was killed at the scene.
# February 4, 2008: A 73-year-old woman was killed and 40 people were wounded when a suicide bomber blew himself up in a shopping center in the southern city of Dimona. A second bomber was shot by a police officer who noticed him reaching for his explosive belt. Both Hamas’ armed wing, Izaddin Kassam, and Fatah’s armed wing, the Aksa Martyrs Brigades, claimed responsibility for the attack.
# January 24, 2008: Two terrorists entered the Mekor Hayim High School Yeshiva in Kfar Etzion, south of Jerusalem, and stabbed two students. The terrorists were killed by two of the counselors in the room. The Izaddin al-Kassam’s Martyrs Brigades, the Hamas military wing, claimed responsibility for the attack.
# January 24, 2008: Rami Zoari, 20, from Beersheba, a border police officer, was killed and another female officer was seriously wounded after terrorists approached the entrance to Shuafat refugee camp in northern Jerusalem and opened fire on a group of Israelis. The Battalions of Struggle and Return, a previously anonymous offshoot of Fatah’s Al Aksa Martyrs’ Brigades, claimed responsibility for the attack.
Läs mer.
Dagens intressanta läsning:
“Jag har ingen användning av judar – de är och förblir judar”.
Fredsduvan Arafat ett år efter att han mottog Nobels fredspris.
Avslutningsvis några väl valda ord från Golda Meir: