Regn och rusk

Idag tog jag och Sebbe bussen hem för att hämta några saker (bland annat Sebbes gosedjur, kallad “Knullis”). På busshållplatsen träffade vi en robust karl som kelade lite med hunden min. “Nu när jag inte har nån kvinna längre har jag ingen som gnäller på mig. Har bara hunden och det är så skönt. Hunden gnäller aldrig”. Jag tycker det är jobbigt när män börjar prata med mig på det där “oss grabbar emellan-sättet”. Exempelvis om man tar taxi till krogen och chauffören frågar om det finns mycket brudar på stället man ska till. (”Hahaa, ja, ett gäng flator och en hel del faghags.”)

Jag kan inte relatera till att din exkvinna gnällde på dig så låt oss tala om någonting annat.
Det är förmodligen samma typ av män som säger saker som; “jag har aldrig träffat någon homosexuell”.

Kontaktannons

“Kvinnlig kvinna, 47, söker utländsk man. Jag tycker inte om det här jämställda samhället vi lever i. Mannen ska vara man och kvinnan kvinna. Jag tycker om att vara kvinna för dig. Klär mig feminint i kjol, blus och höga klackar. Tycker om glitter och guld. Jag har inga svenska värderingar, tycker om livet i utlandet. Jag är inte som andra svenska jämlika kvinnor.”

Deep thoughts 2

Idag har jag – av någon anledning – tänkt mycket på motiveringen “ett barn behöver en manlig och en kvinnlig förebild”. Men vad händer då i familjer där mamman är jätte så kallat “maskulin” eller pappan så kallat “feminin”? Där trasas ju hela argumentet sönder. Då handlar det ju bara om att en förälder ska ha en kuk och den andra en en fitta. Och vad vet barnet om det?! Så, den teorin är out the window. En annan sak jag tänkt på idag är all denna homofobi i länder som Estland och Lettland. Den finns ju även i Sverige (jag gick precis bakom han som blev misshandlad i prideparaden häromåret). Hur fan orkar man? Hur orkar man hata så? Jag kan aldrig förstå. Om A älskar A, vad har det med B att göra?! Varför bry sig?! Jag blir så trött. Vi har inte kommit längre än så trots att vi skriver 2006. Jag blir enbart kär i killar och jag är LYCKLIG över att jag överhuvudtaget har begåvats med förmågan att älska. En gåva jag tror att många dessvärre tar för given.
Nu ska jag se slutet av ESC 2006, gråta en Lordi-skvätt och gå på båten och dricka öl med Aronson.

Mer gnäll

Men gud så tradigt.
“”Samhället är ju inte jämställt rent generellt, men det är ännu värre i gayvärlden. Det finns många alternativ för homosexuella män – som klubbar (lösning; öppna egna klubbar),
mötesplatser (lösning; skaffa egna mötesplatser) och sådana här tävlingar (lösning; skaffa egna tönttävlingar) – men det finns inte alls lika många event för homosexuella kvinnor. Därför vill vi få det här till en årlig tävling”, säger Mirre som redan förra året hade en variant av tävlingen på Pridefestivalen.”
Jamen ordna grejer då. Bara för att det finns en mr Gay-tävling *pjuk pjuk* så grinar flatorna illa; “vi vill också”. Men hitta på EGNA grejer då. Kom med EGNA initiativ och sluta vara så förbannat sega och gnälliga.
Träffade en tjej för ett tag sedan, på krogen. Kommer inte ihåg vad vi pratade om exakt men hon tryckte in i VARJE mening att hon var feminist. Det blev komiskt till slut.
Jag; “Jaha, så vart brukar du gå annars?”
Hon; “Jag går mest på feministiska caféer på Södermalm. Jag är feminist, förstår du”.
Så fortsatte det i all oändlighet. Snacka om att hänga upp sin identitet på en enda grej. Ta feminismen ifrån henne och hon vet inte vem hon är.
Jag är gnällig idag, jag vet, men folk är så tröttsamma.
Dessutom, när jag ändå är inne på ämnet; damer är inte det minsta bättre än herrar. Vilka mobbades mest i plugget? Töserna. Vilka körde med psykologisk mobbing? Töserna. Vilka tryckte ner tjejer som inte passade in i mallen? Töserna. Vilka var det som ljudligt suckade ett “Tttt” när man sa något småkorkat? Töserna.
Same shit, different sex.
Misstolka mig icke – jag har många fina damer i mitt liv – och har haft ända sedan jag kom till Sthlm – och jag älskar och uppskattar dem högt.