Jag är en man i klänning

De flesta män börjar livet i enorm klänning. För de allra flesta är det en engångsföreteelse men jag och några med mig väljer att dra på oss en damig, schlagrig dress med jämna mellanrum. Inget konstigt med det.

Jag 1975. Notera min vackra mors eleganta hår.

Jag 2004.

Jag 2010?

Om klänningen åker fram i afton vet jag inte, men bilder kommer.

She’s a slut

Varning. Här följer mycket grovt språk (det är ju fredag).
Jag satt och samtalade med en vän om det här med att kvinnor är lika porriga som män – de är bara lite mer polerade på ytan.
I samma stund kom ett meddelande från en väninna. Hon skrev: Åh, så mycket god kuk jag fick igår. Och i natt. Och i morse. Åh!
Berättade det för min vän som rappt dömde henne: She’s a slut, sa han surt.
No, svarade jag, she’s a cock loving lady.
Feministiskt va!

Stickeri, blodsockerfall och telefontider

Stickande kollega

När jag klev in på kontoret i morse mötte mig en oväntad syn: min hunkige bögkollega, 22, satt och stickade!

Hahahaha.
Det var mycket sött.
Jag trodde han stickade en vinterdress åt sin + sambons hund, men nej. “Det blir nog en halsduk åt mor”, sa han.
Idag åkte för övrigt vinterjackan på. Det blir nog varmt när jag går hem men i morse var det rejält kallt. Igår när jag promenerade hemåt drabbades jag av ett jobbigt blodsockerfall (det sägs vara vanligt så här på ålderns höst). Jag darrade och kallsvettades och yrseln som följde tvingade mig att ge upp och ta tuben hem.
Det blev således en extra lång kvällspromenad med Sebbe. Vi mötte två enorma, svarta hundar som skällde intensivt på Sebbe som kvickt skällde tillbaka. Tänk om jag vore lika tuff och självsäker.
Varför är det förresten så att mobilen alltid, alltid ringer när jag ska ta min eftermiddagslur (gubbar är beroende av sådana)?
Jag måste nog införa telefontider:
Måndag-söndag 05:30-17:00 (lunchstängt 12:00-13:00)
Övrig tid är jag antingen för trött för att konversera eller så sover eller äter jag.
Tack för din förståelse.