När jag nu gått från Ginger till Sporty (jag citerar min vän Dansken) så har jag börjat läsa träningssiter och sportbloggar (och vi ska nu inte ens gå in på det faktum att när musklerna börjar svälla så kan man tydligen inte längre stava).
Nyss läste jag en skojfrisk artikel om vilken sport man ska välja för att få den snyggaste kroppen. Artikeln i sig var inte särskilt underhållande, men en av kommentarerna fick mig att både sucka och dra på smilbanden.
Snacka om att vara rädd för att uppfattas som icke-heterosexuell.
”Jag är hetero. Alltså heterosexuell. Alltså jag gillar liksom brudar, okej. Inte grabbar. Jag älskar pattar och mus, fattar ni? Jag ÄR heterosexuell! Ja, det är jag. Hetero! Hälsningar, Heterograbben.”
Etikett: komplex
Min okända defekt – bildbeviset
Jag tänkte börja denna nya vecka med ett avslöjande och en uppföljning! Kommer ni ihåg den där gången då jag skrev om min okända defekt – min fula tand? Jag lovade att jag någon gång i framtiden skulle publicera en bild på den och efter att ha laddat i fyra månader så är jag redo. Varsågoda! Här är tandjäveln!
Som ni ser så går tand två inåt och tand tre utåt. Det är fult och störande och det är därför jag sällan flinar på bild. Kul anekdot: innan jag träffade Y IRL (han hade sett hundratals bilder på mig) så sa han en dag: ”Men förresten! Har du några tänder? Jag har kollat igenom alla foton och du visar dem aldrig. Du kanske inte har några!”
Jag svarade rappt: ”Jag har alla tänder minus två visdoms- och å andra sidan kanske du skulle tycka att det vore lite skönt om jag inte hade några..”
Fegt foto, jag vet, men ge mig en break!
Önskeinlägget: Min okända defekt
Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av veteranbloggaren Jontas.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!
Min okända defekt
Naturligtvis var det svårt för mig att bestämma vilken av alla hundratals defekter jag skulle komma ut med. De psykiska lämnar vi därhän och istället attackerar vi en fysisk defekt.
Ni undrar med all säkerhet varför jag aldrig ler på bild (klart ni gör), för ler gör jag verkligen nästan aldrig. Kanske smilar jag. Men inte mer än så. Inte ens IRL.
Låt mig berätta att det beror på en ful, utstående kindtand. Ja, helt klart ett enormt komplex. Hatar tanddjäveln. När jag var barn fick jag tyvärr ingen tandställning (eftersom jag alltid är så lagom: lagom fula tänder, lagom lång, lagom ful, lagom smart, lagom kul, lagom allt) och nu ser vi (jag åtminstone) resultatet. Min syrra däremot, som hade något galnare gaddar än jag, fick äran att plågas av dessa välgörande metallkonstellationer och hennes käft är idag perfekt. Raka, vita tänder har hon. Och man och barn har hon också. Hon lever ett perfekt liv så jag skyller min misär på min djävla tandDJÄVEL. Aaaargh!
När jag besökte min förra tandläkare – den där oerhört attraktive kroatiske fotbollsspelaren – frågade jag om vi möjligen kunde göra något åt eländestanden. ”Nej”, sa han, ”det verkar onödigt. Tanden din ger käften lite personlighet”.
Personlighet my ass.
Japp, naturligtvis är han min före detta tandläkare. Inte för att jag kickade honom utan förmodligen på grund av att han inte stod ut med att stirra på helvetestanden ens en gång per år (så hur kasst mår inte jag då!).
Puss.
Fånerier
Jag känner mig så korkad ibland. Hemskt jobbigt är det.
Det är små vardagssaker som jag inte har någon erfarenhet av som får mig att känna mig riktigt blåst. Jag ser mig själv med himlande ögon och munnen halvöppen. Som ett fån.
Alltid är det nån sån där redig man inblandad. Nån som inte vet någonting alls om sådana saker jag vet mycket om. Kanske har han levererat paket i 25 år och vet allt om både paket och leveranser och så står jag där som ett fån och inte vet att jag ska signera på en elektrisk sak som ser ut som en fjärrkontroll med fönster. (För övrigt såg det ut som en treåring hade signerat så vad spelar min signatur för roll? Jag är lika bra på att signera elektroniskt som jag är på att rita i datorn.)
Eller så ska jag kopiera en nyckel och den sura gubben säger “den är låst”. Som om jag skulle veta vad det betyder. Vadå låst? Jaha, nyckeln är skyddad mot kopiering. Men säg det då.
Jag vill inte känna mig som ett fån. Jag vill känna mig som en smart ass hunky dude.
Så jag kämpar vidare…
Jag har växlat pengar idag och jag lovar och svär att varken mannen med paketet (lät det hett?) eller nyckelgubben vet vad de har för valuta i Israel. Så det så.