personligt, pop och politik
Hej och välkomna till Nationella Kikkidagen. Låt oss fira denna superdonna!
Jag smygstartade igår kväll och fortsatte på morgonens snöiga tur till jobbet.
Låt mig citera min tweet:
Kl 06:42 den 24 nov 2010: i Sthlms tunnelbana står en smäcker grabb och lyssnar på ”Varför är kärleken röd?”.
Vi gör det igen. Och igen. Och igen:
Naturligtvis ska vi säga God Morgon också.
Amen kom igen nu då.
Jag ligger här och väntar.
Till tonerna av denna underskattade superdänga ska vi förenas i en härlig kärleksakt.
Jag vill inte ligga ensam här och sjunga på den här. Inte en natt till.
Tur ändå att Kikki finns under dessa helvetiska novembertisdagar.
Dansken berättade att Kikki Danielsson håller på att skriva en självbiografi (hon är hans största idol, efter Linda Bengtzing). Vi tänkte att vi hoppas att boken kommer med en cd-skiva med sound effects. Vi kom fram till att det i såna fall skulle finnas bl.a. följande ljud:
*The Schlager Bell (hörs precis innan refrängen i Idag och imorgon). Detta ljud bör spelas upp vid extra viktiga stycken i boken.
*Ljudet av ett glas som fylls upp. Denna sound effect hörs när Kikki berättar om de svåra åren.
*Smaskljud ska höras när Kikki tar upp alla absurda matrelaterade löpsedlar och artiklar. Det vore väl nåt?!
Ta mig tusan! Jag kom hem från jobbet och slängde ett öga på modemet som SLUTAT BLINKA! Jag är online igen!
De senaste dagarna har påmint mig om en svunnen tid. Jag var ett ensamt glin men hade många fina brevvänner runt om i världen. Om jag gick och väntade på ett specifikt brev från någon blev jag så där tokbesviken varje dag posten kom och jag inte fick något brev. Värst var fredagar så klart eftersom det under helgerna inte fanns ens minsta lilla möjlighet att brevet skulle anlända.
Så har det varit med mitt bredbandsproblem också. Jag har hängt läpp och jag har svettats av irritation. Och jag har tänkt; “kommer jag inte ha tillgång till nätet under mina fyra lediga dagar nästa vecka vet jag inte vad jag ska ta mig till. Eventuellt tar jag till flaskan.”
Nu har jag ett liv igen och jag älskar det.
Efter jobbet promenerade jag och Sebbe till Hundvakten för att överlämna mat. Hundis är sjuk och svag och kan ej röra sig ur sin soffa. Sedan promenerade vi hem igen för att koppla in routern med mer. Nu sitter vi här och är lyckliga.