Fy så fruktansvärt det var. Horribelt! Sebbe säger att det är ok att jag berättar.
Det började i lördags. Sebbe var lite trött och grinig och när vi var ute gled han titt som tätt runt på sitt lilla arsle så där som han gör ibland när det kliar. På kvällen hade vi som sagt fest och Sebbe brukar vara eld och lågor när vi har gäster men nu låg han mestadels och sov under vardagsrumsbordet. Den natten sov han hos Hundvakten eftersom jag skulle jobba dagen därpå och när jag hämtade Sebbe i söndags och vi promenerade hemåt var han inte så där glad och rapp som han brukar. I måndags kväll när jag duschade Sebbe så blev han väldigt olycklig när jag duschade honom i stussen. Då såg jag att det inte riktigt såg ut som det skulle. I morse (tisdag) när vi var ute på långpromenad satte han sig ner och kliade sig där bak väldigt flitigt så när vi kom hem så ringde jag veterinären och tack och pris fick vi en tid samma dag.
Vi kom dit och jag förklarade att Sebbe blir mycket olycklig när man närmar sig hans bakre regioner och han fick därmed en lugnande spruta. Bara det var traumatiskt och han skrek och jag fick ont i hjärtat.
Vi slog oss ner i väntrummet och väntade på att han skulle bli groggy och tio minuter senare var det dags. Upp på bordet med arslet i vädret. På med en sån där nosklämma så att han inte skulle kunna bita någon och därefter fick jag ta ett stadigt tag om Sebbe medan läkaren tog sig en titt. Ja, det var en inflammerad analsäck han led av, precis som jag misstänkte, och veterinären klämde på den och tömde den och Sebbe skrek. Hjärtskärande var det. Mina ögon tårades och jag var alldeles röd i ansiktet. ”Husse är visst lika skakad som Sebbe”, sa veterinären. ”Ja”, sa jag med darrig röst, ”det gör så ont i mig när jag hör honom skrika så”.
När jobbet var gjort fick Sebbe ytterligare tre sprutor och därefter fick han äntligen hoppa ner på golvet. Jag fick recept på piller och vätskor som jag ska försöka få i min älskade hund under de kommande tio dagarna. Jag fick även en räkning på 820 kr.
När vi gick mot tunnelbanan för att åka hem så började jag gråta (på riktigt). Det är så FASANSFULLT PLÅGSAMT när din älskade hund ser dig rakt i ögonen, med panik och rädsla, och du ser att han undrar varför du låter detta hemska hända honom. Usch och fy. Jag blir tårögd nu igen. Jag är en mycket känslig man och jag älskar Sebbe så hårt, så hårt.
Läs även andra bloggares åsikter om hundar, veterinärbesök
Etikett: kärlek
Einstein
Nej, man måste inte vara särskilt bright för att räkna ut varifrån den senaste veckans minidepression kom ifrån. Det är bara att backa tillbaka i arkivet och se vad som hände på dagen för ett år sedan.
Det är ju så att när man sällan får sådana känslor för någon så tar det flera år innan man är fri från dem. (En börjar ju undra om det är värt besväret.) (Jo, det är klart det är. Vad vore livet annars? Inte mycket va.)
Nåväl. Vi avslutar med en snutt av en fantastisk ballad. (I poppig 80-talsversion är den dock ej mycket att hänga i granen.)
Bredvid mig i sängen just nu
Vad händer med den mördade kärleken?
Jag sitter här och funderar på vart kärleken tar vägen.
Som jag skrev en gång så har ett ex börjat jobba i byggnaden mittemot. Jag ser honom så gott som dagligen och jag minns hur kär jag var. Jag är ju en sån som gör saker och ting ordentligt och grundligt. Älskar exempelvis. Det sker inte så ofta men när det väl händer så är det på riktigt och med hela mitt arma väsen.
Nu tänker jag på exet tvärs över gatan. Jag älskade honom så hårt och nu känner jag ingenting. (Kanske lite, lite avsky. Jag gillar honom inte som människa. Tänk taskiga värderingar.)
Så vart tog kärleken då vägen? När vi var färdiga med varandra han var färdig med mig så hade jag ju ihjäl den. Jag stängde av. Blåste ut lågan. Drog ur kontakten. Det var svårt och det tog lång tid, men plötsligt var känslan borta.
Visst är det märkligt.
Jag leker med tanken: skulle den mördade kärleken kunna uppstå?
Nej.
Jag tror att det fungerar lite som en rotfyllning. Likt en tand gröps ur och fylls med någonting artificiellt gröps kärleken ur, men vad den fylls med vet jag inte. Ett tomrum kanske. Eller helt enkelt en ny erfarenhet.
Det som var var.
Det som kommer kommer.
Och framförallt: det som är är.
