Nu har undertecknad tagit en tantig siesta efter jobbet. Hundvakten är på väg. Ser på gamla MF på DVD. Å, ljuvliga Alexandra med Sound of Music 1987. Och Lasse Holm var ju riktigt attraktiv i början av åttiotalet!
Jag kan – nu när hösten äntligen väntar bakom krönet – konstatera att sommarens helveteshetta fått mig att duscha sönder min ack så känsliga hud. Trots mitt ihärdiga smörjande är jag torr som en limpa bröd med bäst före-datum i januari. Det spänner och det kliar och det driver mig till vansinne.
Skulle eventuellt ha jobbat extra på ett tryckeriställe häromdagen men tackade nej. Tack och lov för det. De hade tydligen tryckt porrfilmsomslag (som jag fick se idag). Hade det ens varit några fräscha babes men nej – unga, unga ohåriga saker. Hade inte velat stirra in i deras tomma ansikten en hel afton.
Etikett: jobbrelaterat
Oxtorget
Det bästa med mitt jobb är läget. Det tar tre sekunder att trippa ner till Wrap World och handla en grekisk wrap.
Kvällstid ser man prossor på Malmis (de har inte alls lämnat gatan) och man börjar känna igen dem så till den milda grad att man undrar om man ska hälsa eller inte. I början sa de; “blowjob?” men nu vet de att det är kört.
Jodå, Kikki kommer ikväll, skriver Aftonbladet. Hoppas på Lena Philipsson.
Working fag
Jag sa något inte helt positivt om någon på min arbetsplats, varpå min kollega P utbrast;
“Härligt att se att den gamla Kim är tillbaka”.
“Men vad då, jag har väl aldrig varit känd för att vara elak?”, undrade jag.
“Nej, men att du säger som det är. Det är ett tecken på att man bryr sig”.
Jag är oerhört trött på människor som gnäller över rådande omständigheter (som är arbetsrelaterade). Börja med att göra ditt jobb ordentligt och klaga sedan. Om XX fick en tillsägelse för några år sedan som hade just med dennes arbetsprestation att göra, och vederbörande sa sig veta själv att jobbet inte sköttes vidare bra, varför får detta då fortgå år efter år?
Själv är jag en sådan som gör det bästa av situationen (allvarligt) och lägger ner alldeles för mycket energi på något jag aldrig får cred för. Jag är ju en sådan ljuv liten blomma som ofta förbises. Det + människor som den jag beskrev ovan leder ju till att man tappar motivationen helt.
En annan sak är den så kallade ledningen. För fem år sedan kom jag med en massa förslag till förbättringar men fick noll feedback. När sedan dessa gamla – av mig kläckta – idéer kommer upp på tapeten ett halvt decennium senare, signerade någon annan – då blir jag rasande.
Jag har egentligen ett väldigt trevligt jobb men jag vill hävda att den sega ledningen förstört det mesta. Framförallt gemenskapen som en gång i tiden gjorde det till ett rent nöje att gå till jobbet.
En konkret miffogrej som hände innan jag blev sjukskriven; jag blev ombedd att utforma ett gäng annonser och satt och gjorde dessa hemma långt in på nätterna. När jag sedan skickade in dem gick det en vecka, två veckor och tre veckor utan att jag fick någon respons. Ringde upp och undrade vad som stod på. Blev kallad till ett möte och det visade sig att de många kockar som kokar denna SOPPA som vanligt hade haft bristfällig kommunikation och jag hade kommit i kläm. Fick en check. Sedan satte jag mentalt punkt för mig själv på detta företag. Jag ska göra mitt jobb, inte bry mig om annat, och sedan gå hem.
Måndag morgon
Klockan ringde 05:30 och jag snoozade till kvart i sex.
På med kläderna och ut med Sebbe som trippade varsamt i det daggvåta gräset.
In igen, packade väskan och gick till tunnelbanan. Solen trängde sig in under kepsen och jag satte mig trött på den provisoriska tunnelbaneperrongen (SL bygger om). Skönt att slippa morgonrusningen. Tåget var näst intill tomt. Drygt 10 minuter senare klev jag av vid Hötorget och sneddade över Malmskillnadsgatan ner till Oxtorget. Tryckte in koden, klev in på kontoret och småpratade med kollegan F medan jag väntade på att vattnet till snabbkaffet skulle bli redo. Slog mig ner vid datorn och såg 07-nyheterna på TV4 medan jag snabbt bläddrade igenom Dagens Nyheter. Det skrivs mycket om gayfrågor nu. Pridevecka och valår. Då gäller det att ligga i.
Pride ja. Ska ni gå?
Det bästa; man kan få gratis massage varje dag (om man talar om kärlek, relationer och sex). Det är väl en anledning om någon 🙂
Kollade programmet på hemsidan.
Linda Lampenius spelar under invigningskvällen på onsdag. Invigningstalet hålls av Amelia Adamo och Jan Guillou (but why?) och uppträder gör för hundrade gången Shirley Clamp samt Lill-Babs (!).
Vips var klockan halv åtta så jag slog på SVT för att kolla nyheterna.
Väntar på min kollega P. Han kommer strax.
Arbete
Jag kan pga. tystnadsplikt inte aslöja för mycket om mitt arbete (mycket känslig bransch) men låt mig säga så här; folk är så himla korkade. Och tröga. Och de mumlar och de är perversa. Bitterheten frodas i detta land. Jag skulle vilja starta en skola där människor får lära sig hur man lämpligast beter sig för sitt eget bästa.