[Om du undrar varför jag är så engagerad så beror detta naturligtvis på att jag är förbannad.]
Det jiddras och jollras som fasen i svensk press om Jerusalem. Ni minns kanske hur svenska tidningar blåste upp rubriker och artiklar som gick ut på att judar helt sonika kom och kastade ut araber ur sina hem och tog över.
Nu var det ju inte riktigt så.
I slutet av 1800-talet köpte två judiska organisationer en bit mark och hundratals judiska familjer flyttade så småningom dit. 1948 tvingades de fly och Jordanien tog kontroll över området och tilldelade husen till arabiska flyktingar som betalade hyra till jordanska myndigheter fram till 1967, då Israel tog kontroll över området i och med sexdagarskriget.
Efter kriget började en utdragen rättsprocess av de judiska organisationerna som ursprungligen köpt marken (och hade dokument att bevisa detta).
Tvisten var löst: judarna ägde husen men araberna fick bo kvar så länge de betalade hyran (som sig bör). När ingen hyra betalades inleddes en ny rättsprocess som sakta, sakta tog sig ända upp till Högsta Domstolen som i somras beslutade det självklara: har man inte betalat hyra på 20 år så blir man vräkt.
Och i svensk press hette det att de onda judarna kom från ingenstans och slängde ut araberna. Där ser man.
Hör den detaljerade berättelsen i Fred i Mellanösterns fantastiska Podcast.
Comments closed.
Etikett: Jerusalem
Påsk och Pesach på tapeten
Ja, nu är det ju så att jag har lämnat kristendomen bakom mig, men här får ni ett par påskiga bilder.
Nej, inga påskkärringar, kycklingar, målade ägg här inte.
Vi snackar Jesus och Jerusalem.
Naturligtvis har jag uppmärksammat Pesach under veckan som gått.
Wiki: Pesach (hebr. פֶּסַח), den judiska högtiden, det osyrade brödets högtid, firas till minne av uttåget ur Egypten och är en av de viktigaste judiska högtiderna.
Det hebreiska ordet pesach betyder ”passera förbi” och på engelska brukar termen ”passover” användas. Detta syftar på Andra Mosebok 12:23, där Gud meddelar Moses att han kommer döda den förstfödde sonen i varje egyptiskt hem, men passera förbi de dörrar som insmorts med blod från ett lammoffer. Genom blodmarkeringen kunde därmed de judiska gossebarnen överleva.
Fashion
Jag är hårt sponsrad numera.Dagens mail
Dagens mail kommer från mitt ex.
Vi har lekt en rolig liten lek ända sedan vi träffades. Kortfattat går den ut på att vi fotograferar (och mailar) allt vi ser som har något att göra med den andres hemland.
Vi är ju sådana fans av varandras länder.
Vissa knarkar, super, boxas, samlar på frimärken eller nåt annat knäppt – vi fotograferar. Inget konstigt med det.
Här ser vi således Sveriges generalkonsulat i Jerusalem.
Önskeinlägget: När jag kände mig ETT med hela universum
Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer det fjärde inlägget i serien, önskat av den alltid lika läsvärda Jerry.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!
Jag besökte Barcelona med mitt ex-ex-ex-ex, aka Miljonären, 2000 eller 2001. Vi satt i en taxi på väg till det extremt posha hotellet (som vi fått för en extremt billig penning tack vare grundliga efterforskningar på nätet – vi hade en terrass lika stor som mitt vardagsrum). Klockan var runt 23 och den spanska värmen värmde våra tidigare så frusna själar. Detta var innan jag studerade spanska så mitt tal var inte mycket att hänga i granen men jag fick hur som helst på något sätt taxichauffören att slå på en radiokanal. One Moment In Time med Whitney Houston spelades och jag fylldes av just den där här-och-nu-känslan. Jag visste redan då att jag och Miljonären inte skulle vara ihop för evigt och jag visste att den spanska solen skulle ge vika och att vardagen återigen skulle bli grå och kall. Men jag njöt av det som var just där och då och jag kände mig verkligen som en del av universum och av livet.
Samma känsla fylldes jag av i maj i år då jag och exet Y besökte Jerusalem – en mycket emotionellt omskakande söndag på flera vis (vilka aldrig framkommit i denna blogg). Vi stod i en park utanför Knesset och doften av blommorna slog mot mig. Jag visste att mitt och Y:s förhållande skulle ta slut. Jag visste att this was it och jag försökte njuta av det som var. Självklart lipade jag. Y frågade vad som stod på och jag försökte förklara att allting vi upplevde just där och just då var alldeles för mycket. Hans armar om min kropp, dofterna, Knesset, vetskapen om att jag skulle åka därifrån två dagar senare – ja, det blev för mycket. Jag kände mig som ett med alltet och jag kände mig extremt levande. Dock inte på ett bra sätt. Jag var väldigt nere och deprimerad medan vi körde tillbaks till Tel Aviv men jag antar att det inte måste vara enbart positivt att känna sig som en del av universum.
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, män, kärlek, Jerusalem, Tel Aviv