Etikett: hundar

Dirty dog

Igår var Sebbe och jag ute på en två och en halv timme lång cityvandring. Det blev en rejäl dusch när vi kom hem, kan jag avslöja (ni skulle sett det så kallade underredet!). Därefter fick trollet extra mumsig mat (vi hade nämligen promenerat till och från en djurbutik – där vi är stolta medlemmar – för att handla lite smaskens). Sedan sov han gott tills jag tvingade honom ut på kvällstoalett.
Det är ack så gott att motionera i solskenet. Sebbe är dock inget fan av alla småstenar som nu dyker upp – de känns inte bra mellan tårna.
För övrigt så har jag drabbats av den så kallade vårtröttheten. Jag kommer nästan inte upp ur bingen på morgnarna – fastän jag sovit som en redig stock.
När vi ändå snackar hundar så tycker jag att ni ska säga hej till syrrans nya familjemedlem: Vilma!

Lilla stjärna

Ni kanske undrar hur Sebbe mår efter sjukdomsdramat? Jo tack, han mår mycket bättre. Ja, han är nästan helt återställd. Den där sörjan jag sprutar in i hans mat, Metacam, stinker verkligen (men gör susen). Ett par dagar kvar av kuren och sen så..!
Här bjuder jag på några bilder från helgens schlagerturné.
sebbe milrell
sebbesleeping dog

Finalvecka! Samtliga inlägg bär mellorubrik!

Envis


Efter att ha ugglat i hundparken halva morgonen promenerade vi hemåt. Sebbe ville gena på ett ställe vi brukar gena på. ”Nej”, sa jag. ”Det går inte.” Envisa hunden lade sig helt sonika ner. Som ett barn skrek han ”jag vill gena!”
Till slut förstod även han att snöberget stod i vägen.

Kuren är påbörjad

När vi kom hem igår tömde Sebbe matskålen och sedan gick han och lade sig. Vid ett tillfälle var han uppe och drack vatten och lite senare tvingade jag honom ut på kvällstoalett. Sedan sov han tills han väckte mig vid 05 i morse då vi gick ut en sväng. Han gjorde vad han skulle och när vi kom hem noterade jag att han blödde där bak. Han somnade dock om och när solen gått upp ordentligt gick jag till apoteket (bonusinfo: apotekaren Joseph hade mycket vackra händer) och jag kunde inte låta bli att le en smula när jag såg att det på receptet stod: ”djurets identitet: Sebbe”. Så rart. Han har en identitet. Han är Sebbe med hela svenska folket norra Europa.
Jag kom hem och till min stora glädje var Sebbe hungrig så jag tryckte in två fjärdedels piller antibiotika (Vetrimoxin) i varsin köttbullshalva och han svalde dem glupskt. Två gånger om dagen ska han äta ett halvt piller (jag är mycket noggrann i detta inlägg så att jag så här på ålderns höst inte ska glömma något).
Därefter gick vi ut i det fantastiska vintervädret och – återigen – till min enorma glädje skuttade han runt som vanligt i snön. Väl hemma var det dags för Metacam (”lindring av inflammation och smärta”), vilket sprutas in i maten – jag känner mig väldigt sjuksysteraktig just nu. Även detta gick utan problem och doseringen är för övrigt efter vikt (7,5 kg i detta fall).
Nu tvättar jag lite. Sebbe har blodat ner en del här hemma, men vad gör väl det? Huvudsaken är att han blir frisk och fräck igen. Min egen käftsmärta har jag för övrigt helt förträngt, men den finns där i bakgrunden. Ska nog ta och ringa tandläkaren i morgon och se om hon hinner ta en titt för att se att allt är som det ska (hade ju en redig inflammation under den där helvetestanden som nu ligger i nån soptunna nånstans).

Sebbe igår kväll. En sjuk liten hund. 🙁

”Djurets identitet: Sebbe.”

Josephs vackra händer.

Förmiddagspromenad på hundängen. Glad och skuttig som vanligt. 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,