Sånt här får jag betalt för att dikta ihop på jobbet.
Så, jag kilade bort för att rösta. Välklädd som alltid. Skyhöga pumps, kort kjol och stor blus som hängde på sniskan och avtäckte min sensuella axel.
Tog valsedlarna för partiet jag röstar på (se tidigare inlägg) då ynglingen som delade ut kristdemokraternas valsedlar tvingade mig att ta sedlar även av honom. När jag kom ut ur båset och klev ut på trappan såg jag att han packat ihop sina saker och stod och sträckte på sig.
Jag gick fram till honom och gav tillbaks valsedlarna.
“Ta det inte personligt”, väste jag i hans öra och jag tror jag lät läpparna snudda vid hans snibb.
Han sa inget, log bara.
“Ska du hem nu?” frågade jag.
Han log ännu bredare och svarade; “nja, jag hade tänkt träffa några kamrater men det blev hastigt instlällt”.
“Följ med mig hem på en kopp stärkande så talar vi om våra politiska meningsskiljaktigheter”, föreslog jag rappt.
Vi satte oss i hans bil (med bilbarnstol i framsätet så jag satt bak) och körde hem till min gula villa.
Bjöd honom på en whisky och han gjorde klart för mig att han var trött på att snacka politics. Istället berättade han om hur inrutat och trist hans liv var.
Jag satt i finfåtöljen mittemot honom och lät benen glida isär. Trosorna hade jag så klart tagit av mig. Jag noterade hur han började svettas och hur han inte kunde slita blicken från mina nedre kroppsdelar. Snart klev jag fram till honom, avlägsnade slipsen, knäppte upp skjortan och spände av bältet som jag band fast hans händer med. Jag förde honom till sovrummet på andra våningen och gav honom en omgång han sent ska glömma.
“Milda makter” skrek han när han nådde klimax för tredje gången.
Sedan åkte han hem och jag lade mig i ett hett bad.
Gud vad jag älskar mitt liv.
Etikett: humor
Kollegan
Min kollega WD hade tjejmiddag igår. Idag släpade hon med sig disken till jobbet. “Vi har ju ingen diskmaskin hemma och så små ytor i köket”. Det hade varit en sak om hon bott runt hörnet, men nu bor hon i Huddinge. Och vi jobbar mitt i city.
Idag har hon lärt mig att Huddinge är en mycket bra förort att bo i; det bor mycket, mycket pensionärer där, integrerade invandrare och väldigt mycket svennepar som det gått bra för “men inte bäst”. Det finns tydligen även många piffiga tjejer med stort hår. “Jag identifierar mig med Huddingeborna”, hälsar hon.
Berättelsen om TM
En gång i min ungdom, på mitt förra jobb, startade jag och en kollega ett slags nyhetsbrev som kom ut ett par gånger i månaden. När min kollega slutade tog jag över verksamheten vilket ledde till ett månatligt magasin vid namn TM, som var på ca 35 sidor. Jag intervjuade de anställda, presenterade nyanställda, fotade och rapporterade från firmafester och mycket mer därtill.
Den fiktiva chefredaktören var en dam vid namn Lolita Lurvbuske. Med henne vid rodret spårade dock magasinet ur och blev oerhört icke-politiskt-korrekt med mycket sensuella inslag som “gissa min balle” eller “fittpusslet”. Därför tog pryda Louise-Margaretha Hauptzenkollen-Schütz över. Läsarna svek dock, eftersom de älskade de såsiga inslagen och Lolita var snart tillbaka.
Looking good?
Nyss, när Hundvakten hälsat på och var på väg hem sprang bus-Sebbe ut i trappan och vägrade komma in (han ville nog inte att Hundvakten skulle gå, de står varandra mycket nära). Jag gick ut för att hämta honom men hejdade mig, gick tillbaka in och hörde mig själv säga; “Å nej, mitt hår. Så här kan jag inte gå ut i trappan, var är kepsen”. Så skönt att mitt gamla jag är på väg tillbaka.
Morgonens konversation
Gucci: Vad skriver du?
Jag: Lite romantiskt tjafs. I brist på annat. Jag är i desperat behov av fysisk kontakt.
Gucci: Men är inte det självvalt?
Jag: Nja. Just nu skulle jag tacka ja till det mesta.
Gucci: Men har inte du en massa bloggroupies?
Jag: Ehem. De är ju inte intresserade av min kropp. Bara mitt intellekt. (Obs. ironi.)
(Tystnad)
Gucci: Jag tror nog att de är intresserade av både och.