Min kollega: “Varför är det alltid du som chattar med mina pojkvänner?”
Jag: “För att de är de enda jag inte har legat med.”
Etikett: humor
Morgonfniss
Min relativt nya, mycket underbara kollega C berättade en rolig story för mig. Hon hade kommit hem på mycket dåligt humör en dag. Telefonen hade ringt och tjejen hon delar lägenhet med hade kastat telefonen på henne och bett henne svara. Ungefär så här löpte samtalet;
– Hallå (ilsket)
– Ja, hej, jag…
– Vem är det? (ilsket)
– Ja, jag ringer…
– Men vad vill du!? (ilsket)
– Jo, jag ringer från Ordjakten (eller liknande ring-och-vinn-pengar-tv-program, minns ej vilket), du är med i direktsänd tv
– Jaha (förvånat)
– Ja, du hade ringt in, får vi be om det rätta svaret
C slår på tv:n
– Ja, vad kan det vara för ord.. hmm..
Hon lyckades komma på det rätta ordet i alla fall och det hela hade slutat med att hon blivit på bättre humör och inte alls velat lägga på luren.
Önskar så att jag sett det där programmet. Det var tydligen hennes blyga sambo som ringt.
Sur är hon också eftersom de alltid säger “vi sätter in pengarna på ditt konto idag”. I själv verket tar det upp till tre veckor innan man har några slantar på kontot.
Kristdemokrat goes dirty
Sånt här får jag betalt för att dikta ihop på jobbet.
Så, jag kilade bort för att rösta. Välklädd som alltid. Skyhöga pumps, kort kjol och stor blus som hängde på sniskan och avtäckte min sensuella axel.
Tog valsedlarna för partiet jag röstar på (se tidigare inlägg) då ynglingen som delade ut kristdemokraternas valsedlar tvingade mig att ta sedlar även av honom. När jag kom ut ur båset och klev ut på trappan såg jag att han packat ihop sina saker och stod och sträckte på sig.
Jag gick fram till honom och gav tillbaks valsedlarna.
“Ta det inte personligt”, väste jag i hans öra och jag tror jag lät läpparna snudda vid hans snibb.
Han sa inget, log bara.
“Ska du hem nu?” frågade jag.
Han log ännu bredare och svarade; “nja, jag hade tänkt träffa några kamrater men det blev hastigt instlällt”.
“Följ med mig hem på en kopp stärkande så talar vi om våra politiska meningsskiljaktigheter”, föreslog jag rappt.
Vi satte oss i hans bil (med bilbarnstol i framsätet så jag satt bak) och körde hem till min gula villa.
Bjöd honom på en whisky och han gjorde klart för mig att han var trött på att snacka politics. Istället berättade han om hur inrutat och trist hans liv var.
Jag satt i finfåtöljen mittemot honom och lät benen glida isär. Trosorna hade jag så klart tagit av mig. Jag noterade hur han började svettas och hur han inte kunde slita blicken från mina nedre kroppsdelar. Snart klev jag fram till honom, avlägsnade slipsen, knäppte upp skjortan och spände av bältet som jag band fast hans händer med. Jag förde honom till sovrummet på andra våningen och gav honom en omgång han sent ska glömma.
“Milda makter” skrek han när han nådde klimax för tredje gången.
Sedan åkte han hem och jag lade mig i ett hett bad.
Gud vad jag älskar mitt liv.
Kollegan
Min kollega WD hade tjejmiddag igår. Idag släpade hon med sig disken till jobbet. “Vi har ju ingen diskmaskin hemma och så små ytor i köket”. Det hade varit en sak om hon bott runt hörnet, men nu bor hon i Huddinge. Och vi jobbar mitt i city.
Idag har hon lärt mig att Huddinge är en mycket bra förort att bo i; det bor mycket, mycket pensionärer där, integrerade invandrare och väldigt mycket svennepar som det gått bra för “men inte bäst”. Det finns tydligen även många piffiga tjejer med stort hår. “Jag identifierar mig med Huddingeborna”, hälsar hon.
Berättelsen om TM
En gång i min ungdom, på mitt förra jobb, startade jag och en kollega ett slags nyhetsbrev som kom ut ett par gånger i månaden. När min kollega slutade tog jag över verksamheten vilket ledde till ett månatligt magasin vid namn TM, som var på ca 35 sidor. Jag intervjuade de anställda, presenterade nyanställda, fotade och rapporterade från firmafester och mycket mer därtill.
Den fiktiva chefredaktören var en dam vid namn Lolita Lurvbuske. Med henne vid rodret spårade dock magasinet ur och blev oerhört icke-politiskt-korrekt med mycket sensuella inslag som “gissa min balle” eller “fittpusslet”. Därför tog pryda Louise-Margaretha Hauptzenkollen-Schütz över. Läsarna svek dock, eftersom de älskade de såsiga inslagen och Lolita var snart tillbaka.
