Etikett: humor

Resten var för vulgärt för denna blogg

På allmän begäran: uppiggande meddelanden från min kamrat och kollega Jompa (mer känd som Hetero-Jompa).

“Det är super, kexet! Dock lite ensamt! Men vad sägs om att du hämtar upp ett par hamburgermenyer (givetvis plusmenyer) och kryper in under hatten? Därefter lite skönt åka av?”
“Jag ska smeta min kärleksketchup över hela din kropp!!! Låter nice va?”
“Hej pudding, vem vill du att jag ska vara? Jag kan vara vem du vill, bara du skänker dina blommande läppar till mig! O du lilla blyga!”
Jag älskar mina kollegor. Speciellt Jompa.

Fredag kväll

Nu är stormen här. Friska vindar. Ljuvligt. Hundvakten är ute till havs dock. Hoppas han inte kräks och att han kommer hem ordentligt.

Samtalade med Norrlands-Mange på MSN. Han: “Kan du ringa mig, hittar inte min mobil”.
Den låg på vindunken i kylskåpet (precis som jag misstänkte för övrigt). Jag brukar hitta min bland mina strumpor i ett skåp i hallen. Har blivit oroväckande bra på att slarva bort saker – jag har tidigare varit raka motsatsen till en slarver (min familj har alltid kallat mig Milli – efter millimeternoggrann. De gör det än idag). De senaste dagarna har jag sökt en CD som jag köpt tre gånger för att jag inte hittat den ursprungliga. Tror iofs att jag råkat sälja den när jag rensat i samlingen (”Jag har ju dubbletter”). (Hittade den inte och har nu beställt den på nätet en fjärde och sista gång.) (I love Amazon.co.uk.) Jag har även letat efter två av tre glasögonputsdukar. Dock utan resultat.
En gång för många år sedan tappade jag bort min plånbok. Det har inte hänt igen. Jag hade nyss flyttat och kunde inte min adress ordentligt. När jag ringde och skulle spärra ett kort mitt i natten hade de bara öppet på huvudkontoret i USA. Jag sa: “I hope you don’t think I’m totally stupid but I don’t remember my address. I recently moved”. Det vill jag inte återuppleva så numera har jag överdrivet stor koll på plånboken.
Annat är det tydligen med andra saker.

Acting

Jag var ute på lunchen och drabbades av en plötslig skrattattack. Jag kom att tänka på något jag sagt på telefon strax innan (”hon är ok men hon släpar fötterna i marken när hon går”) och gick runt och flabbade för mig själv. Jag hade inte ens mobilen med mig så jag kunde inte låtsas skratta i den. Alltså upprepade jag ett mantra för mig själv; “I am an actor. I can act”. Det hjälpte.

Rekommenderas.