Ni vet när man träffat någon efter ett par glas eller så; man kommer ihåg “å, det var en trevlig en”, men man har inget minne av hur personen ifråga såg ut. För att inte tala om namnet.
Jag upplevde ovanstående för ett par veckor sedan och igår när jag stod där vid bardisken och avnjöt ett glas vin tillsammans med R hände det som man förgäves brukar hoppas ska ske. Jag vände mig om och där stod Han. Alla bitar föll på plats; “ja, just det, så såg han ut och det var ju så han hette” (okej, jag hade för mig att han hette Andreas men hans namn visade sig vara Andres). Anyway. Han skulle just kila iväg till dansgolvet men lovade komma tillbaka. “Okej”, sa jag så där kaxigt och coolt, “jag väntar här i fem minuter, sedan går jag hem”. Jag behövde inte vänta fem minuter. Han var snart tillbaka. Sedan gick vi och åt vegoburgare med RJ och därefter taxi hem. Trivsamt att ha sällskap. (Nej; inget knulleri! Det är inte min grej.)
I morse halvlåg vi i soffan och drack kaffe och jag såg på honom och tänkte; vem är han lik? Svaret lät inte vänta på sig. Han är lik Zlatan! Mycket lik Zlatan till och med. Och som vi alla vet ligger Zlattis trea på min snyggolista. Synd bara att han är så ung. Han är till och med yngre än min syster som ju är tio år yngre än jag. Say no more. Jag träffar honom gärna igen. Och dricker kaffe.
Etikett: HBTQ
Hatkärlek
Jag känner en mycket jobbig, hjärtslitande hatkärlek för denna kvinna. Hon är en smula besatt och har en skev verklighetsuppfattning och hon har sagt en hel del konstiga saker genom åren. När jag läste den där QX-intervjun hon gjorde i samband med lanseringen av sitt My Show-album övervägde jag att göra ett stort konstverk av alla mina Carola-skivor, fanclubtidningar från 80-talet och andra prylar. Insåg dock att det vore som att förneka en stor del av min barndom. Jag menar; jag hade ju bara Carola. (Tills Madonna tog över mitt hjärta.)
Så; om fröken Carola nu inte förstår bättre än att hon verkligen tror sig veta att homosexualitet är onaturligt så låter jag henne tro det. Ser man något som finns i naturen (som dessa homofåglar som det skrevs om i tidningarna för ett tag sedan; som levde tillsammans år efter år och stal andra fåglars ägg och ruvade dem) som onaturligt har man sådana skygglappar för ögonen att det krävs ett mindre mirakel för att få personen ifråga att se annorlunda på världen.
Jag tycker det är onaturligt att vara 39 år och tala som en bebis. Men det är okej; så länge fröken C inte går ut och slår andra människor på käften får hon tala hur hon vill.
Inte för att ta Carola i försvar, hon är säkert skyldig till en massa korkade uttalanden, men efter att själv ha sett hur pressen vinklat saker då de trakasserat min arbetsplats dygnet runt fler än en gång genom åren, väljer jag att inte döma Carola innan jag själv talat med henne om saken.
“Jag är stolt över att vara en gay-diva”.
Hon må fiska röster.
Eller så har fröken Häggkvist blivit vuxen.
Halleluja
Nature of the beast
Så hur rart är inte det här då? “Att människor sover i pyjamas är mer mot naturen än homosexualitet”, säger professorn i artikeln. Thank you.
Förra året skrevs 37,6 miljoner dygnsdoser av antidepressiv medicin ut i Stockholms län. Vad är det för fel på samhället? ”Caroline” berättar i dagens Stockholm City om sina biverkningar; svettningar, yrsel, sexuella problem osv. Jo tack, vi vet. Jag går i t-shirt under täckjackan även om det är minusgrader ute och ändå måste jag duscha så fort jag kommer hem. Fastän jag bara gått till eller från tunnelbanan (= fem minuter).
Stenen lämnar hjärtat
Å, jag fick ordning på mobilen till slut. Underbart med snö.
Jag har precis begärt utträde ur Svenska kyrkan med motiveringen:
“I dessa tider då en pastor får kalla mig cancersvulst i en kyrka vill jag härmed med omedelbar verkan begära utträde ur Svenska kyrkan”.
Nu ska jag äta potatismos med vegokorv och sedan ska jag åka till D och kurera mig.
Imorgon får jag dessutom mina efterlängtade pengar från försäkringskassan så en stor sten har fallit från mitt hjärta.