Jag håller på att göra om lite hemma – delvis återgår jag till hur det var för några år sedan, men jag skaffar också lite nya prylar. En liten färgklick gör ju så mycket!
Förra veckan köpte jag nytt vardagsrumsbord (det förra var under all kritik) och jag gjorde mig även av med en matta, som förvisso var snygg – men den sög åt sig hundhår som bara den. Jag insåg omedelbart att jag behövde en ny matta, då Sebbe (för första gången på evigheter) slog en stråle mot det nya bordets ben – vilket han inte hade gjort om där legat en gosig matta.
I går besökte jag för första gången Rusta (sant). Jag har känt att Rusta varit lite för grovt och grabbigt för mig, men det visade sig vara fördomar då jag hittade flera saker som föll mig på läppen – bland annat mattor i glada och ärtiga färger (se bilder). Det var ju trots allt färgklickar jag var ute efter då mitt vardagsrum, trots mitt soliga sinne, faktiskt är ganska mörkt och en smula dystert.
Rusta känns fortfarande lite grovt, kanske mest på grund av färgkombinationen gul-svart-röd, som finns på hemsidan, men jag har hittat fler saker jag vill ha – bland annat dessa eleganta stolar (konstläder uppskattas i det vegetariska hemmet). 
Det var dagens heminredningtips, det. Färgklickar!
PS När det blir dags för bröllop med 35-åringen så bara råkar jag nu veta var jag ska hitta ett prisvärt partytält.
Etikett: hemmaliv
Torsdagsmorgon
I går försökte fru Universum fucka upp saker och ting, men tji fick hon.
Jag kunde inte acceptera vad hon sysslade med så jag tog saker och ting i egna händer; ibland måste en man göra vad en man måste göra.
Det är nya tider nu, förstår ni.
I morse lyckades jag försova mig, men på 55 minuter hann jag klä på mig (färgglatt), packa väskan, gå ut med Sebbe, gå till tuben, åka till jobbet och slå på en köppa kaffe. Och börja jobba. (Cyklade ej i dag eftersom jag känner en förkylning sitta i halsen. Jag vill inte vara sjuk i helgen, av anledningar ni snart ska bli varse om.)
Det är lycka att bo så pass bra att man hinner allt det där på mindre än en timme, tänkte jag när jag slog mig ner i kontorsstolen.
Aja, nu ska jag bildgoogla Zlatan och läsa dagens tidningar och hämta dagens andra och sista köppa kaffe.
Sömnig Sebbe
Sebbe fick säsongens kanske sista antifästingdos i eftermiddags och som vanligt är han nu lite pömsig. Ett nödvändigt ont – det vet vi båda två.
Att han sover betyder dock inte att jag ligger och ser spännande dokumentärer på webb-tv, nej, jag städar och donar och försöker komma ikapp med hushållsgörat som ligger efter på grund av förra veckans politiska festligheter. Tvätt, disk, papperssortering och att fixa matlåda till morgondagen står på tur. Men först ut med sopsorteringen och då passar jag på att natturinera sömntutan.
Det ringde på dörren
”Vad är det för as nu då?”, tänkte jag men kände mig tvungen att öppna eftersom Sebbe skällde som tusan. (Kanske var jag en smula orolig att det var de där ruggugglorna som kom för att hämnas.)
”Hallå”, hörde jag uppifrån utan att se någon.
”H..hallå?”
”Nycklarna sitter i dörren”, sa den ståtliga brevbärarrösten.
”Jaha. Oj. Tack.”
Det är inte första gången det händer. Det är inte helt friktionsfritt att bli gammal.
Blomstrande ålderdom
Eftersom jag börjar komma upp i åren så spontanköpte jag nyss ännu en balkongblomma. ”Jag vill ha nåt grönt som jag kan hänga på ballen”, sa jag. Och jag fick’et.
Nu när jag har blivit en sån där gubbtant som ugglar i min ”oas” så undrar jag hur man får en hund att förstå att balkong inte är lika med ute (dvs. urineringscentral).
Tacksam för tips.
