Här är jag igen

Tillbaka på kontoret efter trevlig lunch med bloggande vän.
Ögonen hänger.
Efter jobbet ska jag hem och försöka hinna slappa lite innan jag får långväga besök av bror + familj.
Ska försöka skina som en sol och vara social som en b-kändis.
Ha en vacker lördag.
Å, mitt hår! Vad ska jag göööra med mitt hår?

Heta spiror

Det var en ovanligt händelserik helg, framförallt med tanke på att den inte innehöll en endaste liten utekväll. Efter att Hundvakten åkt hem igår kom Gringo förbi med ett enormt leende på lipsen. Han är så olik alla andra jag träffat – glad liksom. Och snäll. Vi pratade och såg på Ugly Betty och jag masserade hans brunbrända, hunkiga vader och slutligen fick jag själv massage. Det finns nog inget bättre – jag verkligen älskar massage! Gärna hårdhänt, så att det nästan gör lite ont.
Min vän och kollega PG brukar massera mig. Han är mycket bra på det. I gengäld klipper jag hans hår. Kanske borde vi skatta för kalaset; hushållsnära tjänster eller liknande. Hmm. Äsch, jag vet inget om sånt.

Jag klipper och bakar

Hundvakten var här och jag klippte hans ovanligt snabbt växande hår. Eller han klippte mest själv – jag bara finade till kanterna en smula. “Du behöver ju inte min hjälp längre”, klagade jag. “Jo, det är ju detaljerna som gör det”, svarade han.
Jag har bakat muffins igen. Denna gång i klassiska formar (betydligt bättre än på muffinsplåt).
Snart kommer Gringo. Han är ju lite sugen på muffins nu igen. Och vem är inte det?

Reningsprocess

Nä, jag orkade inte ha kvar mitt hår den här gången heller. Det är så himla jobbigt och det tar sån tid och man ska ha massa gegga i som kliar och gör att man konstant känner sig smutsig. Så jag klev in i badrummet och rakade av mig eländet.
Det är väldigt renande att raka av sig håret. Speciellt om man mår dåligt. Då blir det en nystart av det hela. Testa själva.

Hårig yngling

Så här var det.
Jag hade bestämt mig för att skaffa en ljusbrun, somrig hårfärg. För att få ett så bra resultat som möjligt (inte för mörkt) blekte jag först mitt hår. Bestämde mig för att låta håret vila i ett par dagar innan jag smällde i nästa färg och har således gått runt med jätteblont hår idag. Jag var på Systemet på lunchen (vin till helgens eventuella picknick) och ungtuppen bakom kassan sa; “Är du över 25?” “Jag är 32″, svarade jag och myste inombords. Jag har ju haft lite åldersångest de senaste månaderna. När jag sedan kom tillbaka till kontoret hade min vän/kollega PG dykt upp. Han om någon har sett mig i alla tänkbara frisyrer och färger och nu satt han där mittemot mig och sa; “Asså hallå! Du ser mycket yngre ut när du är blond. 10 år bara… svisch! Borta! Dessutom passar du i det. Det ser naturligt ut på dig”.
Alltså blir det ingen ljusbrun, somrig färg just nu. Istället behåller jag min ungdom. Den sitter ju uppenbarligen i håret.