WOO-HOO!
Kimman är på förfest. Ni vet; närförort och E-Type på hög volym. Lite som den där dokumentären Se mig som gick för länge, länge sedan. HAHA! Den var verkligen tragisk.
Det blir två förfester ikväll (den första väldigt spontan av helt praktiska skäl) så jag hoppas det är värt det och att kvällen på klubben inte gör mig besviken.
Etikett: festligheter
Georgie & vänner
HEJ!
Angående mitt förra inlägg vill jag påpeka att jag kom hem, inte helt nykter, och skrev ett jättelångt inlägg som jag tack och lov inte publicerade. Jag raderade det och skrev som jag skrev istället.
Gårdagskvällen var… fin på sina håll.
Jag har underbara kollegor. De är så mycket mer än kollegor; fantastiska vänner.
Såg inte så mycket av Georgies konsert (faktiskt bara de första + sista låtarna). Kände mig gammal (vi hade ståplatser!) och dessutom törstig så jag och Gucci satt mest i en av Globens barer och hinkade drinkar och skvallrade (och flirtade… Globen var ju minst sagt gaytätt igår).
Jag vill inte hamna i onåd hos någon så jag säger inget mer om gårdagen.
Kortfattat; min arbetsansökan gäller fortfarande…
Sebbe är hos Hundvakten sedan igår så jag passade på att ta emot besök av Åsikts-Micke som hjälpte mig med en installation som kommer innebära en stor förändring när det gäller denna blogg. Jag återkommer i ämnet. (Tack igen, herr Torped!)
Idag: pyssla med nyss nämnda. På fest ikväll. Förmodligen Lino efteråt.
Have a great one!
Slovakien by night
Retrospective
Det blev en helkväll.
Först mellodrama hos Hundvakten. Jag röstade på Månsy tre gånger. Två gånger för min egen räkning och en gång för min fars, som sms:ade från utlandet och sa att “Cara Mia” var hans favorit.
Sedan skulle vi gå på Lino men den kilometerlånga kön gjorde att vi gick till Connection istället och för första gången på evigheter upplevde jag en lyckad utekväll. Kul var det, på alla vis.
I bardisken träffade jag en yngling som basunerade ut att han och jag minsann skulle bli ihop. Men jag skulle inte tro det…
Jag avgår
“Jag ska festa som en tonåring” deklarerade jag när jag gick från jobbet i fredags. I efterhand tycker jag att jag lyckades ganska bra.
I fredags träffade jag min vän Stoffe på favorithaket. Trevligt, trevligt. I lördags hade jag besök av kamrater. Mello och sedan Lino.
Tyvärr blir jag ju väldigt trött numera och orkar inte vara på lokal hela natten trots bra musik och trevligt sällskap. Jag blir inte ens så där full-trött utan bara trött-trött. I lördags när jag åkte t-bana hem kände jag iofs att jag ville kräkas och jag kräks verkligen väldigt, väldigt sällan. En gång vart femte år eller så. Jag insåg att det var säkrast att kliva av t-banan och promenera hem istället så det gjorde jag.
Idag känns det som om jag sprungit ett maraton (inte för att jag någonsin skulle göra det). Varenda muskel gråter och ömmar. Jag har funderat och funderat och kommit fram till att jag måste acceptera att min storhetstid som festprisse är över. Jag försökte blåsa liv i festblåsan ett par gånger, dock utan särskilt lyckat resultat. Tack, det var en trevlig tid vi hade tillsammans men nu måste jag låta dig gå. Jag sitter hellre hemma med Sebbe. Jag avgår. Jag abdikerar. Nu får någon annan ta över (Jompa, är du redo?).
En festprisses uppgång och fall är härmed ett konstaterande.
Party-Kimman 1994-2007 RIP