Vet ni vad som stör mig? Jo, när någon får frågan om han/hon tittar på Eurovision Song Contest och personen svarar: ”Nej, jag gillar inte sån musik.” Ett så otroligt töntigt svar. Låt oss ta en titt på mina tre favoriter i årets tävling (och som jag skrev i förrgår så är det så härligt att det är MINA tre länder som toppar min lista).
SVERIGES låt gör mig så jäkla glad. Jag skulle nog till och med använda ordet ”lycklig” – och det är inte ofta jag känner genuin lycka i denna sopiga värld. ISRAELS låt går rakt in i mitt hjärta och vänder ut och in på min själ. Den är så oerhört vacker och lagom dramatisk. FINLANDS låt gör mig stolt. Jag älskar självsäkra, självständiga kvinnor som gör vad tusan de vill. Vikman är helt fantastisk på scen.
Att klumpa ihop dessa låtar i en och samma genre är lika bängt som att klumpa ihop fotboll, golf och… simhopp eller nåt. Helt tokigt.
Det enda dessa tre bitar har gemensamt är att de väcker KÄNSLOR i mig. Väldigt, väldigt starka känslor. Men helt olika slags känslor.
Så, skärp er! Snacka inte om saker som ni inte vet någonting om!
För oss Eurovision Song Contest-fanatiker var den gångna helgen mycket givande. Först den fantastiska vinnaren i Melodifestivalen. Därefter, på söndagen, presenterades äntligen Israels bidrag. Sångerskan tillkännagavs för evigheter sedan och låttiteln kände vi till, men nu fick vi höra låten i direktsändning på israeliska tv-kanalen Kan 11. Jag satt som klistrad. Och jag blev INTE besviken.
Yuval Raphael överlevde den palestinska (dags att sluta säga Hamas – det var så kallade ’civila’ Gazabor som stod för en hel del av eländet, men detta kniper ju skräpmedia näbb om, så klart) attacken mot Nova-festivalen den sjunde oktober 2023. Därefter ställde hon upp i sångtävlingen som vaskade fram årets artist som representerar landet i ESC.
Låten heter ”New Day Will Rise” och Yuval sjunger på engelska, hebreiska och franska. Jag gillar särskilt textraden ”Everyone cries, don’t cry alone”. *snyft*
“It doesn’t matter how much fire they aim at us, our water is stronger, our love is stronger, they can’t extinguish us, they can’t burn us”, säger (den fantastiska) låtskrivaren Keren Peles.
Yuval i sin tur säger: “For me the song represents the healing that we all need and the optimism for the days ahead — our future. The song speaks about our strength, all of ours, our shared hope, the support and love of such beautiful people in our country… a new day will dawn, and it will be the best there ever has been.”
Läs mer om Yuval och om låttexten i denna artikel på Times of Israel.
Jaha, vad säger vi nu då? Eurovision Song Contest kom och gick. Som en gammal schlagerräv kan jag konstatera att årets upplaga har varit tidernas mest psykiskt påfrestande. Det är inte särskilt kul att se vänsterextremister i ohelig allians med islamister ränna runt på gator och torg och gapa om en ny förintelse.
Detta kommer bli ett spretigt och långt inlägg då jag har så många tankar i huvudet.
Världens mest mobbade 20-åring visade var skåpet ska stå. Eden Golan visade vad klass och värdighet är. Israel fick 323 poäng av tittarna. Hela 15 tolvor (alltså högsta poäng) och dessa kom från: Australien, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, San Marino, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien samt ROW (Rest of the World – d.v.s. tittarna i länder som inte deltar). Däremot nollades Israel av en massa jurygrupper. Däribland Finland och Sverige. Detta är skamligt och skandalöst. Jag har ögnat igenom vilka personer det var som satt i dessa två jurygrupper och minst en person i den finska juryn skrev på ett ”Bojkotta Israel i Eurovision”-upprop för ett tag sedan. Flera personer i den svenska juryn uppges vara ”palestina-aktivister”. Är det proffsigt att låta sådana människor sitta i en jury, som ska vara opolitisk? Att dessa jurygrupper sedan nollar Israel säger ju allt. Detta är så oerhört B och så utstuderat och genomskinligt. Skäms tv-bolagen inte ens?
Mina tankar om tävlingen från start till mål. – Jag tycker att inledningen med Björn Skifs var ganska… underväldigande. Ett väldigt märkligt val. (Inget ont om herr Skifs.) – De som buade när Eden Golan uppträdde – och de som buade varje gång Israel fick poäng – är människor som jag föraktar med hela min själ. Vilka patetiska as. – Visst är det märkligt att när Nederländernas Joost Klein blev diskad, då han tydligen varit våldsam mot en kvinna i produktionen, så började folk försvara honom. ”Justice for Joost” och annat trams. Vad är det för fel på folk? – En av de låtar som stannar kvar på min spellista är Litauens ”Luktelk”, framförd av Silvester Belt. Jag tycker verkligen att den är härligt rivig. – Inslaget med Karin Falck – legenden – var lite gulligt. – Att det gick så pass dåligt för Spanien och Storbritannien (noll från tittarna) kan kanske ha med att folk är lite trötta på det där porriga. Jag gillar förvisso den spanska låten ”Zorra”, men de där nakna stussarna klarar jag mig utan. Olly Alexanders ”Dizzy” är så homoerotisk att den blir pornografisk. Till och med jag rodnar. Kanske folk är trötta på allt detta porreri? Jag är det. – Jag ogillar allt som irländska Barbie Thug står för. Hon låtsas vara ”icke-binär” men hon är bara en uttråkad heterobrud som vill känna sig ”speciell”. Hon viftar med regnbågsflaggan och vill ”representera” mig och andra normala HBT-personer. Nej tack, säger jag då. – Det gick dåligt för vårt finska skräpbidrag. Bra. Då kanske folk kan rösta fram nåt seriöst nästa gång. Tänk att vi hade kunnat skicka Sara Siipolas fantastiska ”Paskana”, men töntarna röstade istället fram Windows95Man. – Vinnaren Nemo från Schweiz är toppen på scen men låten ger jag inte mycket för. Är dessutom så trött på detta ”icke-binära” trams. Nemo. Du är inte ”icke-binär”. Du är en kis som gillar tjejiga saker. Det är helt okej. Du behöver inte kalla dig ”icke-binär” för det. Du inser kanske när du blir torr bakom öronen. – Jag trodde att Österrike skulle få betydligt fler röster av tittarna. – Vad är det med Carola? I pausnumret visade hon återigen vem det är som är Stjärnan. Charlotte och Conchita förblev körflickor. ”Abbatarerna” var förresten väldigt… underväldigande. Kunde de inte hitta på nåt roligare sätt att fira ABBA? – Nu svär jag i kyrkan: jag är så väldigt trött på Loreen och hennes spelade ”flummighet”. Vad var det där för mellanakt? Hon satt och sprattlade på en stol och mumlade fram sina låtar. Riktigt dåligt.
När jurygrupperna nu hade bestämt sig för att göra allt för att Israel inte skulle vinna så kunde de väl ha valt Kroatien istället? Varför just Schweiz? ”Rim Tim Tagi Dim” hade varit en värdig vinnare.
Nu är ESC äntligen avklarat och jag kan andas ut. Aldrig tidigare har jag önskat att veckan bara skulle vara över. I år har detta, som sagt, varit en väldigt påfrestande upplevelse.
Jaha, gott sällskap. Då är det dags för final. Eller som jag brukar säga: årets viktigaste dag. Så mycket drama i årets tävling, som ni väl vet. I just detta nu när jag skriver detta så nås jag av nyheten att Nederländerna diskats. Men här är i alla fall mina kommentarer och betyg:
Sverige – Marcus & Martinus ”Unforgettable” 2/5 Inget ont om gossarna. Jag gillar bara inte låten. Jag hatar den inte. Jag bara går inte igång. Den ger mig ingenting.
Ukraina – Alyona Alyona & Jerry Heil ”Teresa & Maria” 2/5 Det finns en fantastiskt fin melodi i det ukrainska bidraget – men sedan börjar en av damerna att rappa och då går allt åt pipsvängen.
Tyskland – Isaak ”Always on the Run” 2/5 För en gångs skull skickar Tyskland en låt som faktiskt är lite skön, men då väljer de att ta in en vokalist (som verkligen kan sjunga men) som har noll karisma och minus 100 star quality.
Luxemburg – Tali ”Fighter” 3/5 Jag vet inte varför de har gjort om hela numret. I uttagningen var det så mycket fräsigare. Nu blir det dessvärre väldigt mellanmjölkigt.
Nederländerna – Joost Klein ”Europapa” DISKAD I ABSOLUT SISTA STUND.
Israel – Eden Golan ”Hurricane” 5/5 Årets bästa låt. Årets bästa vokalist. Årets snyggaste nummer.
Litauen – Silvester Belt ”Luktelk” 5-/5 Jag gillade denna redan innan jag såg den live och i semifinalen växte den ännu mer. En riktigt skön låt. Höjer till en full femma med ett litet minus.
Spanien – Nebulossa ”Zorra” 4/5 ”Zorra” har ända sedan den vann den spanska uttagningen varit en av mina favoriter. Sångerskans väldigt svaga, tunna röst drar ner betyget en smula.
Estland – 5miinust & Puuluup ”(Nendest) narkootikumidest ei tea me (küll) midagi” 3/5 Detta är en av de låtar som jag först inte alls förstod mig på, men som med tiden växte. Jag tycker att låten med den längsta (och jobbigaste) titeln i ESC-historien är rätt härlig.
Irland – Bambie Thug ”Doomsday Blue” 0/5 Jag kunde inte slita ögonen från denna galna scenshow, men låten är lika värdelös fortfarande. (Jag gillade inte vad jag såg heller, men jag blev fängslad. Jag blev dock inte satanist. Oroa er ej.) Jag avskyr verkligen Bambie Thug. En riktigt vidrig människa som jag kan skriva mer om en annan gång.
Lettland – Dons ”Hollow” 2-/5 Jag trodde inte att Dons skulle ta sig vidare från semin, men här är han nu. Låten är inte dålig men den når inte mitt hjärta. Den tar sig inte in. Jag känner ingenting.
Grekland – Marina Satti ”Zari” 3/5 Den här hyllade jag lite före semifinalen men jag tycker att den sjönk en smula live. Lite för stökigt uppträdande för min stilrena smak.
Storbritannien – Olly Alexander ”Dizzy” 3/5 Ja, jag borde verkligen tokälska denna då detta är min typ av musik, men refrängen håller bara inte. Den saknar någonting. Numret är enormt snyggt och det mest homoerotiska någonsin på en ESC-scen. Blir nästan en smula generad.
Norge – Gåte ”Ulveham” 1/5 Gåtes låt är just en sån där som inte är någonting för mig. Jag kan intellektuellt förstå att människor gillar detta, men jag gör det bara inte.
Italien – Angelina Mango ”La noia” 4/5 Jag gillar ju Italiens pigga dänga jättemycket, men live känns den på tok för rörig. Varför gör de på detta viset?
Serbien – Teya Dora ”Ramonda” 3-/5 Den här växer ytterligare lite mer hos mig, efter semin. Melodin är vacker och känslosam. En trea med ett minustecken får dock räcka.
Finland – Windows95Man ”No Rules!” 1/5 Nej, jag gillar fortfarande inte ”vår” finska låt. En etta på grund av det härliga nittiotalssoundet.
Portugal – Ioanda ”Grito” 2/5 All heder åt portugiserna som alltid går sin egen väg. Alldeles för segt för min smak, dock.
Armenien – Ladaniva ”Jako” 3-/5 Härligt och festligt med folkmusik-känsla. Väldigt ESC 2009 eller så.
Cypern – Silia Kapsis ”Liar” 3+/5 Som jag skrev tidigare så har vi under de senaste åren badat i den här typen av låtar. Silia verkar verkligen väldigt noga ha studerat Noa Kirels ”Unicorn” från förra året. Jag gillar ju sån här dussinpop.
Schweiz – Nemo ”The Code” 2/5 Ett fantastiskt nummer, måste jag säga, men denna röriga låt är ingenting för mig. Sedan, förlåt mig för att jag är en helt vanlig gammal böggubbe, är jag så trött på detta ”ickebinära” trams.
Slovenien – Raiven ”Veronika” 2-/5 Trodde inte att denna skulle ta sig till final, men det gjorde den. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag gillar ”ppprrrrrppp!”
Kroatien – Baby Lasagna ”Rim Tim Tagi Dim” 5/5 Min tvåa ända sedan den kroatiska uttagningen. Jag älskar allt med denna fantastiska dänga!
Georgien – Nutsa Buzaladze ”Firefighter” 2/5 Samma genre som Cypern och Cypern drar det längsta strået. Alltså en ”sexig” tös som åmar sig och poppar fram en dansig dänga.
Frankrike Slimane ”Mon amour” 3-/5 Underbart sliskigt. När jag såg slemmiga Slimane på scen så blev jag ändå en aning besviken. En trea får räcka. Med ett litet minustecken.
Österrike – Kaleen ”We Will Rave” 4/5 Som jag skrev inför semifinalen: så dammigt att det blir ganska oemotståndligt. Älskar ju nittiotalsmusik och här blandas en massa gamla dängor och blir till någonting ganska härligt.
När jag ser hur Eden Golan behandlas just nu (och det är HON som ’behandlas’ – inte de styrande i staten Israel) så ploppar minnen från barndomen upp.
Jag ser mobbarnas ögon som lyser. De frustar och flämtar som bestar. De ser sitt byte. Som förvirrade får ger de sig in i flocken för att själva inte bli utpekade, slagna, sparkade på, uppätna. Nu känner de sig trygga. Nu känner de sig ’tuffa’. De vet inte varför de mobbar. De bara gör det. De är så dumma i huvudet. Så vidriga. Så simpla där uppe i huvudet. De är helt enkelt ryggradslösa kreatur.
Är det någonting jag hatar – och jag är ingen hatisk människa – så är det just ryggradslösa människor som inte kan tänka själva. Som inte kan tänka det där lilla, lilla extra varvet.
De tror att de är ’modiga’ och ’coola’ men det är ju just det de inte är. De är fega kräk och jag föraktar dem. De skriker tomma slogans som vore de papegojor – och de vet inte ens vad de betyder.
De vet ingenting. De vill bara tillhöra en flock. Skitsamma vilken flock. De skulle lika gärna kunna vara n@zister. Bara de får ’tillhöra’. Inte bli utanför. Ensamma. Utsatta.
Ännu en anledning att rösta på Eden i afton. Bästa låten. Bästa vokalisten. Den Mobbade.
Herre min helige Skapare. Tösen sjunger om vad som hände den sjunde oktober. Någonting som mobbarna redan har glömt – eller kanske till och med förnekar. Hon sjunger om de våldtagna, mördade, kidnappade. Om familjer som brändes levande. Hon sjunger TILL dem som fortfarande (om de är vid liv) sitter i tunnlar, tillsammans med blodtörstiga bestar till terrorister.
