Men jag har i alla fall inte ont i käften

Ni vet när man vaknar och ligger och halvsover och drömmarna blandas med verkligheten (man kan styra dem) och man kanske “drömmer” något och blir arg för att sedan vakna och inse att det bara var en halvdröm – fatta så sur man blir när man sedan inser att det man trodde man halvdrömde faktiskt är sant. Så var det i morse.
Jag är arg och sur och tvär och irriterad. Och lite kränkt faktiskt. Ja, detta uttjatade ord; kränkt. I am so kränkt.

Mördaren i mig

Mina konstiga drömmar fortsätter. I natt drömde jag att jag hjälpte en oidentifierad väninna att mörda sin odåga till make. Hon var den undergivna kvinnan som blev slagen, förnedrad och våldtagen av sin man. Jag var den bestämda, världsvana som kom till den lilla byn och sa; “vi måste göra oss av med honom”.
Drömmen gick baklänges, eller lite som om vi satt vid himlens portar och gick igenom våra liv. Vi hade dödat mannen och ingen hade någonsin fått reda på att vi var de skyldiga.
Absurt. Vi använde oss av en kniv och en bläckpenna!
Jag och väninnan satt nervösa i köket då vi hörde dörren slå igen. Mannen var hemma. Det var bara det att porten i huset (i verkligheten) slog igen och väckte mig. Jag fick aldrig uppleva själva mordet.
Konstigt.

Old people och dagdrömmar

Jag är så uttråkad här på jobbet just nu. Visst, jag jobbar med Gucci och det är lovely. Massören som hyrt in sig på kontoret har oerhört roliga kunder på lördagar. Tänk er väldigt gamla människor. Så gamla att de har svårt att gå. De är lite förvirrade också och så vinkar de till mig bakom ett glasfönster. Och de hittar inte utgången.
Svammel.
Uttåkad är jag hursomhelst och snart ska jag promenera hem.
Under tiden drömmer jag mig bort. Jag tänker mig en lagom varm sommarkväll på en filt i en grön park. Fåglar kvittrar och långt bort hörs stadens sorl. Vännerna skrattar och pimplar vin. Kanske grillar vi också (jag en marinerad quornfilé med potatissallad till). Sebbe ligger nöjd i gräset och tuggar på ett ben. Och så en hunk. Det finns alltid en hunk med i mina dagdrömmar. Jag tror jag har huvudet i hans knä. Jag ligger nämligen ner. Och han har blå slitna jeans och ett randigt blåvitt linne och solglasögon och svart hår och han gillar mina vänner och mina vänner gillar honom. Och han är rar mot Sebbe. Och han skrattar och har ganska fylliga läppar och vita tänder. Å, hur länge ska jag behöva drömma?

Snöigt

Å, så skönt med sovmorgon. Sebbe lät mig sova ända till halv elva. Tyvärr vaknade jag mitt i en spännande dröm. Var på Leila K-konsert (sponsrad av Damernas Värld (!)) och förbandet (Rob & Raz) hade just spelat klart. Dessvärre missade jag således Leila.
Har varit på morgonpromenad. Några bilder. Det är så kul att fota när allt ser annorlunda ut pga snön.