Ibland, inte särskilt ofta eftersom jag är en vän av matlådor, köper jag frukost på väg till jobbet. Det “jobbiga” är att handlarna fortfarande envisas med att trycka in kadaverdelar i de flesta mackorna och dessvärre syns det inte alltid eftersom de helt enkelt gömmer köttslamsorna under ost och tomat och gurka.
En som är glad över detta är Sebbe. Jag sparar skinkbitarna och tar med mig dem hem. Visst är Sebbe lite bortskämd med godsaker men just kött köper jag mycket sällan hem.
Det är sånt jag gör…
Nu något helt annat. Big time drama.
Igår kväll när jag skulle lägga mig upptäckte jag att min iPod (Blackie, ni vet) hade raderat all musik. Jag fick panik så klart. När jag kopplade in den i datorn började den synkronisera och när den, efter vad som kändes som en evighet, var färdig sa den att det var system failure och att jag borde formatera om den. Så det gjorde jag. Och sedan började den återigen hämta mina filer ur datorn men då gick jag till sängs. Tack och lov fungerade den som vanligt i morse. “Jobbigt” dock: nu måste jag rippa en massa plattor igen eftersom jag inte har all min musik i datorn. Den skulle bli full på ett kick ju.
Etikett: vardagsdramatik
Näradödenupplevelsen
Igår var jag med om min andra näradödenupplevelse (den första bjöd ju den där rassen på för ett år sedan).
Jag och Sebbe promenerade hemåt på en vanlig gång- och cykelbana. Cyklar till vänster, fotgängare till höger. Plötsligt, från absolut ingenstans, svischade en cyklist förbi på insidan av gångbanan. Han var en centimeter från att köra över Sebbe. Det fanns ingen som helst anledning för idioten att göra så då cykelbanan låg alldeles tom och jag och Sebbe gick som vanligt vackert där vi hörde hemma.
Jag blev först mycket chockad och fick inte fram ett ljud. Efter ett tag blev jag rosenrasande och vid sådana tillfällen har jag svårt att behörska mig. JÄVLA IDIOT! Som jag insåg för länge sedan; folk är knäppa. Det är bara så. Jag är emot alla former av våld men vid vissa tillfällen får jag lust att plocka fram bössan.
När det trycker på
Här försöker man ha en dramafri, lugn morgon men det har man inget för.
En av oss (vi nämner inga namn) drack ju väldigt mycket vatten igår kväll. Därefter gick han direkt till sängs. Imorse, då den sjuke av oss låg och drog sig ovanligt länge i sängen, blev det panik för vattendrickaren som hann skvätta ner både soffa och golv innan vi kom ut.
Nu har någon av oss städat och skurat ordentligt. Det är märkligt hur man ibland lyckas flyga upp ur sängen. Måste man så kan man.
