Etikett: vardagsdramatik

Cykelgrabben försökte bokstavligt talat snärja mig

Igår kväll när jag och Sebbe var ute i skogsgläntan mötte vi en grabb på cykel + hans hund. Hunden såg farlig ut och strax innan vi möttes stannade grabben och såg till att jycken inte sprang fram till Sebbe. Vi trippade vidare. Efter ett tag vände sig Sebbe om och jag undrade vad som stod på och kastade ett öga över axeln. Jodå, grabben med jycken hade vänt om och kom nu i full fart mot oss. Grabben cyklade på vänster sida och den kopplade jycken sprang en bra bit till höger. Jag tänkte att detta skulle kunna gå illa men eftersom de två var så pass långt bort antog jag att de skulle hinna ändra lite på ordningen så att jag och Sebbe skulle slippa att fångas i kopplet som vore vi fiskar i nät.
Rätt vad det var kände jag ett koppel mot baksidan av mina lår och i samma veva hoppade den läskiga hunden fram till Sebbe och de bråkade och skällde. Cykelgrabben stannade och tittade på mig med intensiv blick. Jag försökte skilja på hundarna och hade musik i öronen + var lite skärrad så jag tänkte inte på att han kanske sa något. När hundarna var isär tittade jag upp på kisen som log så där förföriskt som endast brunögda män med vackert, brunt, självlockigt hår kan göra. Läpparna var fylliga och friska och jag kunde ana de vita, raka tänderna. “Försöker du ta livet av mig, människa?” tänkte jag säga men fick inte riktigt fram ett ljud. Fortfarande tänkte jag inte på att ta ut lurarna ur öronen och grabben satt på sin cykel och… liksom väntade. Nåväl. Efter ett tag cyklade han vidare. Sebbe och jag strosade småchockade vidare. Något senare såg jag grabben igen. Han hade vänt om och kom nu i full fart mot oss. Innan han hann ända fram vände han dock om och cyklade sin kos.
Jag kände igen grabben. Förmodligen från det där communityt. Han var mycket fin och han drömde säkerligen om att lyfta upp mig på sin cykel och trampa iväg mot solnedgången. Kanske ville han dyrka mig och låta mig flytta in i hans stora, ståtliga villa. Kanske ville han låta mig bli hemmaman och förevigt fri från tidiga morgnar.
Men nej – jag är upptagen. Det blir inget cyklande här inte.

Repris: attack


Hann bara runt husknuten innan det hände igen. Okopplad penisförlängare vid namn Uffe attackerar Sebbe och jag kämpar förtvivlat med att sära på dessa bestämda herrar.
Jag förstår inte varför människor med hundar stora som björnar envisas med att ha dem okopplade. Min hund ska inte behöva sätta livet till bara för att nån gubbe har komplex för sin lilla lem.
Själv behöver jag varken stor hund eller stor bil (eller ens körkort). Gud är god mot de goda.

Blöt binge


Inatt sov jag i gästsängen igen. Sebbe sov vid mina fötter. Plötsligt skrek han till och satte sig upp. Upptäckte då en blöt fläck. Undrar vad han drömde för mardrömmar som fick honom att kissa på sig.
Vilken tur att vi sov i gästsängen, tänkte jag och gick och lade mig i den ordinarie.
Igår morse vaknade jag av att klockan ringde. Jag fick panik. Hittade ej den klocka (av tre) som ringde. Insåg att jag var ledig, fällde ihop mina fladdrande fjollarmar, fann klockan, stängde av den och somnade om.
Njut onsdagen.

Hata SMS-reklam

När jag äntligen blivit av med alla miljarder telefonförsäljare som ringt på mitt hemnummer är det dags att bli trakasserad via mobiltelefonen.
Först fick jag alla dessa urtöntiga reklam-SMS från Tele 2 (”titta på blablablatöntprogram på Kanal 5 ikväll”) och när jag bytte nummer och abonnemang (inklusive hemligt nummer) hoppades jag bli lämnad ifred.
Men nej.
I en veckas tid har jag fått en massa reklam- och informationsmeddelanden som inte har något med mig att göra.
Jag får SMS från sportbutiker i Piteå. De meddelar mig om nya, fräsiga sportskor.
Jag får SMS från LO.
Jag får SMS från Byggnads.
LÅT MIG VARA.
Det finns ingen avsändare heller så jag kan varken svara eller ringa upp.
Nu googlar jag intensivt och skickar mail efter mail med budskapet “radera mitt nummer från era register, jag är stockholmare, jag gillar inte sport och jag har aldrig varit i Piteå och jag har inget med Byggnads eller LO att göra”.
Jag antar att jag fått någons tokgamla nummer men seriöst – det måste finnas nåt system som “nollställer” ett nummer när det avslutas. Så det raderas från alla möjliga listor och register.
Fatta hur det känns när man sitter och v ä n t a r på ett viktigt, personligt SMS och varje gång det plingar till är det nån förbannad skitreklam. LÅT MIG VARA!
Jag betalar för min telefon och mitt nummer och vill därmed slippa reklam. Tack.