Vilken pissdag.
Laptopen, som strulade första gången igår kväll, lade av en tredje gång idag och sedan dess vägrar den andas. Till slut gav jag upp och dammsög hysteriskt istället. Jag var så upprörd att jag var yr och nästan hyperventilerade. All min musik! Alla mina bilder! Alla mina arbeten! Jag backuppar rätt flitigt men hade inte gjort det på ett tag.
Och så saknar jag Y mer än någonsin. Jag tror att det är lite som när man (nu kommer en fin liknelse) är riktigt kissnödig. Man är på väg hem och kan knappt gå, men lyckas hålla sig, och när man väl kommer hem så vet man att man nästan är framme och då går det helt enkelt inte att hålla sig längre. Man undrar hur man lyckades ta sig ända hem. Lite så är det nog. Psykologiskt. Jag har klarat mig hyfsat bra i två månader men nu är det bara en vecka kvar och det börjar psyket fatta. Gud, vad jag vill känna på honom, lukta på honom och känna hans andetag.
Skit i laptopar och annat crap. Skit i finanskrisen och dammtussarna i hörnen. Love is all. Mänsklig värme och närhet!
Etikett: vardagsdramatik
Dagens SMS
Cykelgrabben försökte bokstavligt talat snärja mig
Igår kväll när jag och Sebbe var ute i skogsgläntan mötte vi en grabb på cykel + hans hund. Hunden såg farlig ut och strax innan vi möttes stannade grabben och såg till att jycken inte sprang fram till Sebbe. Vi trippade vidare. Efter ett tag vände sig Sebbe om och jag undrade vad som stod på och kastade ett öga över axeln. Jodå, grabben med jycken hade vänt om och kom nu i full fart mot oss. Grabben cyklade på vänster sida och den kopplade jycken sprang en bra bit till höger. Jag tänkte att detta skulle kunna gå illa men eftersom de två var så pass långt bort antog jag att de skulle hinna ändra lite på ordningen så att jag och Sebbe skulle slippa att fångas i kopplet som vore vi fiskar i nät.
Rätt vad det var kände jag ett koppel mot baksidan av mina lår och i samma veva hoppade den läskiga hunden fram till Sebbe och de bråkade och skällde. Cykelgrabben stannade och tittade på mig med intensiv blick. Jag försökte skilja på hundarna och hade musik i öronen + var lite skärrad så jag tänkte inte på att han kanske sa något. När hundarna var isär tittade jag upp på kisen som log så där förföriskt som endast brunögda män med vackert, brunt, självlockigt hår kan göra. Läpparna var fylliga och friska och jag kunde ana de vita, raka tänderna. “Försöker du ta livet av mig, människa?” tänkte jag säga men fick inte riktigt fram ett ljud. Fortfarande tänkte jag inte på att ta ut lurarna ur öronen och grabben satt på sin cykel och… liksom väntade. Nåväl. Efter ett tag cyklade han vidare. Sebbe och jag strosade småchockade vidare. Något senare såg jag grabben igen. Han hade vänt om och kom nu i full fart mot oss. Innan han hann ända fram vände han dock om och cyklade sin kos.
Jag kände igen grabben. Förmodligen från det där communityt. Han var mycket fin och han drömde säkerligen om att lyfta upp mig på sin cykel och trampa iväg mot solnedgången. Kanske ville han dyrka mig och låta mig flytta in i hans stora, ståtliga villa. Kanske ville han låta mig bli hemmaman och förevigt fri från tidiga morgnar.
Men nej – jag är upptagen. Det blir inget cyklande här inte.
Repris: attack
Hann bara runt husknuten innan det hände igen. Okopplad penisförlängare vid namn Uffe attackerar Sebbe och jag kämpar förtvivlat med att sära på dessa bestämda herrar.
Jag förstår inte varför människor med hundar stora som björnar envisas med att ha dem okopplade. Min hund ska inte behöva sätta livet till bara för att nån gubbe har komplex för sin lilla lem.
Själv behöver jag varken stor hund eller stor bil (eller ens körkort). Gud är god mot de goda.
Blöt binge
Inatt sov jag i gästsängen igen. Sebbe sov vid mina fötter. Plötsligt skrek han till och satte sig upp. Upptäckte då en blöt fläck. Undrar vad han drömde för mardrömmar som fick honom att kissa på sig.
Vilken tur att vi sov i gästsängen, tänkte jag och gick och lade mig i den ordinarie.
Igår morse vaknade jag av att klockan ringde. Jag fick panik. Hittade ej den klocka (av tre) som ringde. Insåg att jag var ledig, fällde ihop mina fladdrande fjollarmar, fann klockan, stängde av den och somnade om.
Njut onsdagen.